Free Willy
Anna och jag hade myskväll igår efter att ha genomgått ett tufft Aqua Power pass. Den obligatoriska pannkakstårtan var med oss samt Rädda Willy. Den filmer är ju helt underbar! Och späckhuggare, vilka djur! Kom på mig själv idag med att sitta och söka på valar... Tydligen finns det Tumlarsafari i Skåne! Det kostade bara typ 400 kr. Det vore ju något innan man beger sig till Norge för att kolla in späckhuggare.
Ikväll bär det av till huvudstaden, inte under de roligaste formerna kanske, men det ska bli mys att träffa la familias (kör i plural för det finns ju faktiskt två familjer som väntar).
Anledningen till att jag inte uppskattar att samtala med teknisk support...
För ca två veckor sedan bytte jag färgpatron i min Epsonskrivare som har varit min vän i två år. Den har främst varit min vän för att den inte har strulat. Men nu helt plötsligt valde den att inte acceptera min färgpatron. Jag lackade och började febrilt att söka svar på Internet, tittade på allt från Epsons egna support till flashback - ingenting.Till sist fick jag inse att den enda lösningen på problemet var att ta kontakt med Epsons support. Här kommer dock ett problem, jag hatar att ringa telefonsamtal. Det finns ett fåtal människor på denna jord som jag faktiskt känner mig bekväm med att ringa och bli uppringd av, och en teknisk support är väl inte en av dem. Idag tog jag dock steget och ringde, och blev påmind om vad det är som jag tycker är så jobbigt - de kräver att man ska göra saker SAMTIDIGT som man har dem i luren. Vadå stress.com?! Och inte heller får man prata med en lugn norrlänning, nä, utan en snabbpratat man med en bred dialekt från södra Sverige. Bingo. Kände nästan att syslöjdsfebern var på väg där ett tag. Men jag ska få en ny patron hemskickad till mig. Och jag hoppas att den är gratis (var en del som jag inte riktigt uppfattade av samtalet).
SF levererar
Har blivit två biobesök denna vecka, och jag är jävligt nöjd. Filmerna som har setts är Les Miserables och Ego.
Ego har jag sett fram emot att se sedan jag såg den som trailer för typ tre månader sedan - och jag blev inte besviken! Man kunde skratta, gråta, må dåligt och må bra. Dessutom tror jag att den innehöll en av mina absoluta favoritscener någonsin! Blev ju knappast sämre av att Martin Wallström är het som fan och Mylaine Hedreul kan ju vara Sveriges absolut vackraste människa.
Les Miserables. Kom i kontakt med en låt från denna musikal första gången genom Dawsons Creek. Joey gör ett vackert framträdande med en svajig röst och Dawwe blir kär. Och ja, man måste VERKLIGEN gilla musikaler om denna film ska uppskattas, eftersom de sjunger konstant. Tror det var max tre meningar som sades utan sång. Den hade sina toppar och dalar, men topparna var mycket fler och bättre än dalarna, och därför får filmen ett väldigt bra betyg. Kul att se Russel Crowe ta ton, och satan vad duktig Anne Hathaway var!
Och, hur duktig Joey än var, så måste jag säga att Samantha Barks version av On my own, var en aning bättre. Men bara en aning.
Endast ett problem som består - mitt bioklubbskort är på vift, och jag har inte kunnat få poäng för dessa filmer. Inte bra, med tanke på att jag har en stark vilja att behålla mitt guldkort! Men har mailat SF och hoppas på en fredlig lösning.
<3
Som en sträng på gitarren
och som tonerna i din visa
så lever jag, så skälver jag,
var gång du håller mina händer.
Som en sträng på gitarren
sakta dör när du slutar spela,
dör också jag
om du en dag går bort och aldrig återvänder.
Jag vill le och jag vill dansa
med armarna runt din hals
men mitt leende blir tårar
i bitterljuva kärleksvals.
Som en sträng på gitarren
och som tonerna i din visa,
så lever jag mitt liv för dig
och aldrig får du gå ifrån mig.
Jajamen!
Ännu en helg som har flygit förbi. Har mest bestått av plugg visserligen, men en resa till Skellefteå har även hunnits med och match mot Skellefteå IBS. Vi kunde åka hem med med en vinst i bagaget, som det stod så fint på vår buss. 6-7, och vi behåller vår fina 3:e plats i tabellen.
Men det viktigaste är nog ändå att Spirit äntligen fick göra debut i Gladiatorerna!
Det andra viktigaste är att Tomas Ledin fick prata ut om texten i Sensuella Isabella i Tack för musiken. Tomas hade en period i sitt liv då han faktiskt tyckte att det var lite pinsamt att sjunga den live, eftersom han tyckte han var lite för gammal, men nu ansåg han sig vara tillräckligt gammal för att det inte ska göra något. Själv frågar jag mig om det någonsin är OK att sjunga dansa på min mage, ryck mig i min svans, men det kanske bara är jag?
Istället anser Tomas att Kärleken är som en studsande boll är värre. Jag bjuder på hela texten.
Kärleken är som en studsande boll
så svår att fånga
studsar hit och dit
rullar som den vill
vill du ha kärleken
sitt inte still
För kärleken är som en studsande boll
kärleken är som en studsande boll
Du och jag spelar ganska bra
tycker jag vad tycker du
ge och ta lite varje dag
det är väl så det helst ska va
Riktigt sunt är det inte ändå
du vågar allt vågar stå på
för det vi har flyger lätt iväg
seglar snabbt ut i det blå
Kärleken är som en studsande boll
så svår att fånga
studsar hit och dit
rullar som den vill
vill du ha kärleken
sitt inte still
För kärleken är som en studsande boll
kärleken är som en studsande boll
Som jag sa
du är riktigt bra
på att spela boll spela med mig
Vi är två det ska säkert gå
det gäller bara att förstå
att runtomkring allt eller ingenting
är vad du vill och vad du gör det till
Det är upp till dig
och mej förstås
att hålla bollen mellan oss
Kärleken är som en studsande boll
så svår att fånga
studsar hit och dit
rullar som den vill
vill du ha kärleken
sitt inte still
För kärleken är som en studsande boll
kärleken är som en studsande boll
Ingenting är där du tror att det är
allting förflyttar sig
vill du ha nånting måste du vara med
och spela bollen
Kärleken är som en studsande boll
så svår att fånga
studsar hit och dit
rullar som den vill
vill du ha kärleken
sitt inte still
För kärleken är som en studsande boll
kärleken är som en studsande boll"
Personligen tycker jag att den är lite charmig?
Och nu är det 2013...
Och jag har redan ett nytt skal till min mobil! Fick ett vackert svambobskal, så vad ska man göra? Jag trivs bra med detta redan. Speciellt eftersom det har vackra armar och ben som sticker ut!
Jag konstaterar även att jag 2013 ska dricka förjävla lite alkohol.
Året var 2012
Årets "nu har jag även gjort det här": Våren 2012 bestämde Lisa att vi skulle börja sjunga i kör. För att ragga. Det blev inte så mycket raggande, men destå mer sjungande. Efter att ha hoppat mellan alt och sopran, bestämde jag mig för att min ljuva stämma passade bäst för sopransången. Vet inte vad resten av världen ansåg om detta, men sjöng det gjorde jag.
Årets "nu har jag även gjort det här" 2: Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag frivilligt skulle sätta mina fötter på en ridskola, hade jag skrattat och sagt aldrig. Men se vad som hände? Jodå, nu kan jag även säga att jag har varit hästtjej i ett par måndader.
Årets "check": Vissa saker säger man att man ska göra, det är som ett måste, men ändå så görs de inte. Men herregud, jag har varit på ett Fotbolls-EM! Mitt hjärta sjunger glada toner varje gång jag tänker på det. Att det var i Ukraina kryddar det hela en aning mer. Att det gick sådär för Sverige är väl en annan historia...
Årets "check" 2: En annan, kanske inte lika rolig grej, men som jag ändå tycker att man ska uppleva, är att besöka ett koncentrationsläger. Och det har jag gjort. Auschwitz-Birkenau blev det, och det ångrar jag inte.
Årets "pinsamma ögonblick": Känslan när man vandrar in på Teknik magasinet för att förargat byta en vara som man inte tycker fungerar, för att sedan återigen få bekräftat att det är man själv det är fel på.
Årets pinsamma ögonblick" 2: Darin. Darin Zanyar. Du är en jävel på scenen, men herre min skapare, Julspecialavsnittet av Så mycket bättre fick mig att vilja gömma mig bakom en kudde för resten av mitt liv. Och då brukar jag ändå inte skämmas lätt.
Årets "kamp": Att söka en praktik i Svearike var inte lätt, vare sig själva sökandet eller att få en. Att ha telefonfobi vid ett sådant tillfälle är ju inte det bästa. Men det gick tillslut, och tack för det.
Årets "uppköp": Efter att ha varit totalt emot att inskaffa mig en mobiltelefon som ser ut att vara gjord efter milleniumskiftet, köpte jag mig helt plötsligt en Iphone 4S. Och jag måste erkänna att jag är jävligt nöjd.
Årets "nedköp": Jag köpte mig min Iphone. Jag köpte mig även ett skal. När människor nu inte längre kunde kommentera min mobil, så kände jag att det var min plikt att köpa ett skal som de istället kunde klaga över. Och jävlar vad det fungerar. Tycker att det är ganska skönt att veta att vad man än gör här i livet kommer folk på något sätt se att det är fel. I det här fallet får det mig att vilja behålla det där skalet liiite längre för varje dag!
Årets "förlorade vän": Jag flyttade till Umeå utan att ha en enda vän vid min sida. Den första riktiga vännen jag lyckades få kostade 700 kr och var inte särskilt vacker. Jag döpte henne till Ingrid. Vi fick två fina år tillsammans och hon är förevigt saknad.
Årets "nyfunne vän": När Gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster, sa någon någon gång. Och ja, Spike kom istället in i mitt liv. Vi har redan varit på reperation en gång och rullat runt i snön 2 gånger. Jag ser fram emot fler sådana tillfällen.
Årets "sommarstad": Det är snart sommar. Jag behöver ett jobb. Jag sökte jobb i Umeå, vilket ledde till att jag även fick spendera större delen av sommaren där. Ett smart drag? Nja. Till en början, absolut nej, men sedan kom jag in i ett flow och det var nog ganska bra ändå-
Årets "person": Zlatan Ibrahimovic. Behöver man säga mer?
Årets "tvångssyndrom": Det började med sommarpratarna. Det gick över till självbiografier och dokumentärer på P1. Jag kan tydligen inte få nog av att läsa/lyssna på historier om andra människors liv.
Årets "fan vilken låt, men jag kan inte texten": Somebody I used to know. Det tog mig cirka tre veckor innan jag listade ut vad titeln var. Nu såhär 31 december, kan jag sjunga med i vissa ord ibland. Resten hittar jag på själv, likt en 10 åring. Men det är lite av min och Annas låt, och därför är det fint ändå. Är inte så mycket annat som vi gör som blir perfekt heller.
Årets "ja, jag är 22 år": Eric Saade. Ja, jag kan inte rå för det. Men det är något viss med denna människa. Det var jag, Excel Arena i Umeå, den galna 40-åringen, några tusen skrikande 13-åringar och Eric.. Och som jag trivdes. Kanske inte lika mycket som den galna 40-åringen, men jaja.
Nyårsafton. Herregud. Men nu kör vi och välkomnar in det nya året.
It takes a fool to remain sane ( i alla fall tillsammans med SL)
Jag vet att man inte ska skriva i affekt (inte för att jag är speciellt arg längre, sista timmen av "You got mail" rådde bot på det, men för två timmar sedan då jävlar!), men alltså SL... Kära SL. Jag vet att förseningarna idag inte var erat fel, det var på polisens inrådan. Men istället för att då skriva att det är 4 minuter kvar tills tåget kommer, hade ni väl direkt kunnat skriva "vi har inte en aning om när tågen kommer att börja gå igen", då hade jag kunnat hitta en alternativ väg efter 5 minuter, och inte efter 35. Det tog mig alltså cirka 2,5 timmar att ta mig från Stockholms Södra till Tullinge. En resa som alltså vanligtvis tar 18 minuter. Inte okej. Inte okej alls. Och plötsligt såg man återigen charmen med att bo i Umeå...
Som tur är var "Äta, sova, dö" riktigt bra! Se den om ni ej hunnit göra det än.
"Hatar man människor ska man inte bo i storstan"
Jag tror jag har kommit fram till ett nyårslöfte; jag ska lära mig att kunna slappna av när jag är på ett gym. I dagsläget är det helt omöjligt! Jag får för mig att folk granskar mig hela tiden och jag vill helst bara gömma mig. Var i föreningens gym idag och det var en ståltant där. Herregud! Hon gjorde övningar som jag aldrig skulle komma på och jag väntade förgäves på att hon skulle lämna lokalen. Jag vågade inte ge mig på någon maskin utan höll mig i mitt hörn på mattan. Säkerligen sket hon fullständigt i vad jag gjorde, för vem var det som sneglade på vem? Något att arbeta på.
"Man är ensam vart man än är"
Tillbaka i Stockholm för att fira jul och nyår och på plats möts man av massa snö och en ny pendeltågstidtabell! Förvirrande.
Åkte med Malmö Aviation ner. På planet bjöds det på gravad pepparrotslax, en chokladtomte och sällskap i form av Svea. Svea var lite nervös eftersom det var första gången som hon skulle färdas med MA till Göteborg, hon brukade annars ta SAS. Jag lugnade henne väl, som den världsvane flygare jag är. Kan ju åtmindstone låtsas att jag inte hade haft ångest över hur incheckningen går till på MA eller att jag ständigt blir svettig i väskkontrollen. Svea pratade på. Det spelade ingen roll om jag stängde ögonen för att vila eller öppnade en tidning, hon pratade ändå. Min respons var också lite halvhjärtad, det var lite svårt att höra vad hon sade eftersom hon delvis pratade väldigt tyst samtidigt som vi var placerade precis vid ena vingen och dess läten. Väl i Stockholm tackade Svea hjärtligt för pratstunden, det hade varit mycket trevligt tyckte hon. Och jag kunde inte låta bli att möta Bromma flygplats med ett leende på läpparna.
Gatorna som Gud glömde, eller möjligtvis valde att undvika för att jävlas.
Passar på att klaga lite. Vad i helvete hände med snöskottningen idag? Eller rättare sagt bristen på denna!
Säger som en klok man vid namn Johan Steen en gång sade:
- Folk blir sjuka även på helgen, Wilma.
Tänk på det!
När lovet försvann...
Resultatet på PDT-tentan kom idag, och jag blev godkänd! Så himla skönt. Trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen där ett tag. Känns mest skönt med tanke på att det är nog att göra ändå under det så kallade jullovet. Opeppen är på topp, men antar att det bara är att acceptera att det blir en hel del pluggande. Och får som sagt se det positiva, kan helt koncentrera mig på KBTn iaf! YAY!
Idag var det Luciatåg som stod på schemat. KUL! Har saknat detta. Är ju så trevligt att stå där och sjunga fel på de låtar som man verkligen borde kunna! Jag menar, hur många gånger har man inte sjungit Lucia-låten i sitt liv? Ändå är texten svår att komma ihåg. Skumt.
På promenad genom snön
Efter att ha sett Ove Sundberg förlösa ett barn samt befrukta Anette Sundberg på samma kväll är det ju tveksamt om livet någonsin kommer att se ut på samma sätt igen...
Idag tog jag steget - jag och Spike tog en promenad till Team Sportia för att få framdäcket lagat. Spikes framdäck alltså, jag anser inte att jag har så många framdäck själv. Promenaden tog ganska exakt en timme och tjugo minuter och när jag kom fram var jag sjöblöt av svett från insidan och snöig på utsidan. Direkt när jag kom in i butiken, med Stig-Helmer dimma på glasögonen, fick jag kommentaren: "Snöar det SÅ mycket ute?" Ja, tydligen tänkte jag, inte direkt så att jag tog mig en rullning i snön innan jag gick in.
Nöjd efter att ha lämnat in Spike gick jag mot busshållsplatsen. Precis när jag nästan var framme vid vägen ser jag bussen komma, jag gör ett litet hopp till ansats för att springa. Men det var ju såklart ingen som skulle stiga av på Bruksvägen, så det var ju bara snällt att vänta på nästa buss. Spännande det där med att sitta på bänken och vänta och se alla bilister som kör förbi, de tittar som på en med en lite medlidsam blick som säger: stackars, flickebarn, sitter där och väntar på bussen i kylan... Ja men stanna och plocka upp mig då eller låt det vara!
Vid sjukhuset tänkte jag vara lat och ta bussen hem, eftersom det bara var tre minuter kvar tills den skulle komma. Tre minuter byttes helt plötsligt till 20 minuter på SL-sätt, och jag bestämde mig för att gå istället. Hem kom jag till slut. Kall som fan och trött. Och jag kan inte sluta tänka på att på tisdag måste jag bege mig till Ersboda och Team Sportia igen...
Ibland kan det vara bra att ge upp i tid.
Jag levde ett tag i stark tro att det var Jenny som jag lagt till på Quizkampen. Och så får man ett meddelande:
- Känner jag dig?
Jag tror helhjärtat att det är Jenny som driver med mig, och jag hänger på.
-Du känner mig? Känner jag dig?
- Spelar bara med folk jag vet vem det är och jag vet inte vem du är.
- Är du seriös Jenny?
- Ja jag vet inte vem du är.
Jenny var tydligen verkligen på lekhumör, och jag tänker ut något som kan få henne att skratta.
- Hahahaha, eh om jag säger Black Tigers?
- Jamen, jag vill bara veta vem jag spelar mot. Nej det säger mig inget. Förlåt eller nåt. Inget illa ment, men måste du vara så hemlig?
Jag känner här att det är dags att byta bana och spelar med i hennes spel.
- Då börjar jag bli osäker på om jag vet vem du är.
- Vem tror du att jag är? Vilken stad kommer jag från?
- Min vilda gissning är ju Haparanda... Men det är väl antagligen fel?
- Ja, jättefel. Så det var typ en felringning.
- A wrong call as you can say in english.
- Jepp. Så du får väl fortsätta leta då.
Jag är alltså fortfarande stensäker på att det är min Jenny som jag skriver med.
- Får väl göra det. Tack och hej leverpastej.
- Hejs!
Någonstans här börjar jag reagera. Tyckte som att det vore ju ändå kul om vi kunde spela... Det var kanske inte min Jenny? Nä. Det var det ju inte. Jag ber om ursäkt för detta. Du där ute, som inte bor i Haparanda, jag ber om ursäkt för detta lilla skådespel.
Inget stopp!
Nu får det väl fan vara nog. Det är som att jag har någon som äter upp allt jag äter inifrån. Har varit konstant hungrig i två dagar nu, det spelar ingen roll hur mycket jag stoppar i mig! Inte okej. Igår till exempel åt jag två stora portioner glass, en glasstrut och en massa chokladpinnar typ två timmar efter jag satt i mig middag, och ändå vart jag inte mätt. Hur är det möjligt? Har nu precis ätit, och ser redan fram emot pizzan som jag ska äta tillsammans med pappa ikväll. Bara ca 4 timmar kvar.
Då man inte bryr sig och tips från MCD
Jag och Karin var på en Ted Gärdestgtadsmässa igår. Väldigt trevligt. Gillar när man får sjunga med i sköna låtar! Men det bästa var ändå barnkören som var på plats. Så härligt att se människor som tar i för kung och fosterland och inte bryr sig ett skit om hur det låter eller hur det ser ut när de knyter nävarna och får Tove Styrke att se kontrollerad ut. Det viktigaste är att man låter så mycket som möjligt. När försvinner detta? När nöjer man sig med att vara en i mängden och helst inte sticka ut alls? Och sedan kan man ju gå tillbaka till sig själv, hade jag tyckt det varit gulligt om någon i kören för de vuxna hade stått och hållt på sådär? Förmodligen hade jag funderat på vad det var för fel på denna människa... När är det man går från att vara oförstörd till någon som bryr sig om vad alla andra och man själv sysslar med?
Japp. P1 Dokumentär är min nya grej här. Att jag inte tidigare upptäckt hur underbart det är att lyssna på radio? Men i alla fall - Lyssna på Smittad och Det som inte dödar. Du kommer inte bli besviken! Mycket bra och intressant.
FÄÄÄRDIIIG!
Tentan skriven. Får verkligen hoppas att det gick vägen samt att de som ska rätta tentan tycker om risifrutti och smör. Råkade först köra in tentan i min tunnbrödrulle och sedan doppa den i risifrutti. Lite lagom fläckig och sådär lämnade jag in den vid halv tre. Var vid min sida, du gode tentagud.
Hur man beskriver ordet "Odla".
- Åh, okej! Ett annat ord för att plantera... Du ska plantera en blomma? Med ett annat ord. Inte så, utan det tredje ordet! Okej... Inte det. Men jag delar upp det! Det sista i ordet är något som Per Gessle brukar sjunga väldigt mycket?
- Per Gessle? Va?
- Nä, okej. Men den första delen av ordet då! Tänk dig den Grekiska mytologin... Zeus bror, fast inte Hades, den andra. Nej men Gud! Det är ju den nordiska mytologin! Vad heter han som har två korpar i den nordiska mytologin? Bror till Tor tror jag! Men okej... Eeeeh. Tänk det som är brunt och gott att äta!
- Choklad?
- Ja! Precis. Alla bokstäver är typ med! Nej, men det kanske var lite svårt... Hm... Men så här då! Vad är det samerna kan för sånggrej?
- Jojka?!
- Nej.. Det var fel... Men har du sett Sunes sommar?
- Ja..?
- Men när de är i resebutiken och Håkan sitter uppe på tidningsstället och ropar; Sune kolla! Också säger han: Joddeladdelitteho!
- Joddla!
- Ja! Men gud, det här kanske blev lite långsökt...
- Vi är fortfarande inne på ett annat ord för plantera alltså?
- Ja, men visst! Hm. Vi går tillbaka till den nordiska mytologin! Vad heter han som har två korpar?! Men okej..Vi tar sista delen igen. Om du inte kan texten i en låt så sjunger du...?
- Nananana?
- Nej, men det andra?!
- Lalalala?
- Ja!!
Nu kör vi.
Japp. Nu går vi in i tentaveckan. På fredag kör vi! Känns stabilt att få den gjord. Om jag klarar den vill säga. Men det ska väl gå. Helgen har varit fin i alla fall! Inleddes med Johan Glans World Tour of Scandinavian. Väldigt roligt! Höll på att dö när han drog skämtet om symaskinskörkortet. Spännande vilka grejer man hade ångest för när man gick i skolan!
Senare på kvällen var jag och K på bio, tredje för den här veckan. Var sista Twilightfilmen som var i fokus. Den var väl okej ändå. Bättre än de tre senaste. Hyfsat nöjd med slutet.
Igår kväll, häng hos Marina med Jenny och Hanna. Så mycket bättre och Alias som var i fokus där. Man är ju för bra. Tre omgångar - tre vinster.
Även idag blev det en vinst mot Örnsköldsvik. 8-1. Jävligt stabilt.
Karma?
Det gäller att lämna blod när man kan om man ska komma upp i 100 lämningar. Anna och jag har laddat hela veckan för att få lite bra karma och lite mindre blod. Jag har knaprat järntabletter och Anna har käkat blodpudding. Vi har också laddat för att våga ta en present istället för att skriva upp sig i skämspärmen som jag kallar den.(pärmen som man kan skriva sin underskrift i för att skänka 30 kr till välgörenhet istället för att vara girig och ta en gåva. Pärmen som man skriver sitt förbannade namn i varje gång för att man inte vill verka vara en sämre människa än den före i kön).
Men vad hände? Vi kommer till blodcentralen 12.30 och ser att de stängde klockan 12. Så inte ens en bulle fick man! Sedan när man kommer hem 30 minuter senare får jag ett mail från just blodcentralen där de meddelar för 10:e gången att jag ska komma på kontroll. Vad var det jag försökte göra?!