Dont stop believin

Anna och jag konstaterade precis att åka Ybuss mellan Umeå och Stockholm är som att föda barn. Det är ett helvete under själva processen, men efteråt glöms allt bort. För ett helvete är det - speciellt när bussen är full hela sträckan och man inte kan sova. Inleder med att få höra en berättelse 7 gånger av paret som satt bakom mig. "Ja, vi sitter på bussen nu, tack och lov. Maria var säker på att bussen gick 21.15 också frågade jag om hon verkligen var stensäker, så gick vi in och kollade. 20.17 var klockan, och såg att bussen gick 20.15! Vi fick springa ner till grannen Glenn och hoppa in i bilen. Så såg vi bussen lämna stationen, vi tutade och skrek. Men som tur var hann vi till sjukhuset. Så nu är det lugnt." Var ganska roligt första gången. Men sen? Nej. En kvinna fick även för sig att prata i telefon på lite obekväma tider. Och inte bara prata. Volymen var hög och lite gråt kom in där också. Och inga uttag fanns heller, så natten kunde inte roas med att kolla på serier.

Befrielsen var total när vi rullade in i Stockholm. Solen höll på att gå upp och det var alldeles lugnt. Magiskt.

Idag konstaterar jag:

  • Att det fortfarande är pissväder i Umeå. Vart är våren?
  • Jag har köpt nya glasögon och är nöjd. Fick halva priset på bågarna, vilket gör mig än mer nöjd.
  • Jag gillar inte min hemtenta, därför går det segt.
  • Skärgårdsdoktorn är en perfekt serie. Jag vill ha en syster Berit och en Sören i mitt liv.
  • Snart är det Real-Bayern på Tv. Detta innebär att jag ska utnyttja mitt Viaplaykonto återigen. Heja mina tyska vänner säger jag även.
  • Kan även lägga till att Eric Saade är väldigt söt och bra live.

Från glad tjuv till skamsen hjälte

Cyklar förbi Ålidhemsplanen där ett fotbollslag tränar. Svänger in på raksträckan som leder mot mitt hem. Där. Där ligger en fotboll på vägen. Tänker: "Jag har ju velat ha en fotboll. Kanske ska passa på att ta denna? De lär ju inte märka något från planen." Stannar cykeln och ska precis böja mig ner för att plocka upp bollen och placera den i cykelkorgen, då jag i ögonvrån ser någon komma springandes emot mig. Inser att det är en av killarna som tränade fotboll. Reagerar snabbt som attan och sparkar iväg en slarvig bredsida med vänsterfoten mot killen som utbrister: "Ah, underbart. Fan vad schysst!" Jag slänger mig upp på cykeln igen och hastar fram ett varsågod. Cyklar vidare hem med en blandad känsla i kroppen. Jag var i två sekunder ägare av en fotboll i tanken, men på så vis också en tjuv. För att sedan övergå till att vara den schyssta tjejen som stannar cykeln och sparkar iväg bollen utan att han ens behövt be om det.

Är väl vad man skulle kunna kalla en riktigt snygg spelvändning? Om än en jävligt omedveten sådan.

Somebody that I used to know

Jaha. Snart en till helg över. Alldeles för lite sömn som vanligt nu för tiden, men har varit en bra helg i alla fall. Min termin vann psykologinnebandytuneringen igår. Kändes jävligt viktigt. Vandringspriset, som nu står på min tvättkorg, kommer tillhöra oss i ett helt år. Nu ska vi bara se till att vinna fotbollen också. Denna kväll bjuder även på mitt intåg som medlem SF:s guldklubb. Kämpat länge och väl. Filmen som det bjuds på är Hungergames. Vet inte så mycket om den, men tror det blir bra.


Everything hurts

Var i Hemavan i helgen. Åkte skidor för första gången på ett antal år. Åkte snowboard för första gången i mitt liv. Resultat av detta: Förstörd kropp. Har ont i princip överallt. Mina knän är förstörda. I mina vader bor numera tennisbollar. Mina lår gör ont. Mina armar gör ont. Magen gör ont. Min vänstra axel är ur funktion efter ett fall i knappliften. Dock lärde jag mig att åka knappliften med snowboarden, tätt påhejad av liftbruden. Hon tipsade mig lite och sedan fick jag ett antal: Bra, kompis!! Hon peppade mig och femåringarna. Kändes stabilt.

Stockholm på onsdag. Är så taggad. Ska bli skönt.


RSS 2.0