Har inte glömt dig...
Jag skulle aldrig glömma bort en födelsedag. Men på grund av att vi i gänget har en sådan otrolig jävla humor så väntar jag med detta inlägg in i det sista. Eller ja, en dag efter. Vid 23.55 inkom våra grattis per sms. Detta får du se när du ser det. Då blir du ju liksom firad i två dagar.
GRATTIS JOHANSEN!!!!
Nu är vi lika gamla i 18 dagar.
Kul i jul.
Grattis igen min vän.
(skrivet 23.22 den 24 februari 2010)
Dåligt, Malin. Dåligt.
Idag skulle jag befinna mig i Gröndal klockan 10.00 (fråga mig inte varför, beror mest på min svagehet när det gäller att säga nej.) Det tar ungefär 30 minuter från Tullinge dit. Igår hade jag en lång diskussion med mig själv. När ska jag åka? Jag dividerade fram och tillbaka. Jag ville vara där minst en kvart innan, den där obligatoriska kvarten, skulle ju faktiskt gå 600 meter också. Om jag tog 56 tåget skulle jag vara där halv. Det kändes bra. Jag somnade nöjd med mitt beslut. Jag hade gott om tid även om tåget skulle vara försenat. Imorse fick jag kalla fötter och lämnade min plan. Traskade ner till tåget vid halv nio. 08.38 inkommer ett tåg. Tvärbanan behöver jag vänta i en minut på. En minut. Jag är i Gröndal 09.10. Åtta minuter senare är jag på plats på rätt adress. FYRTIO FUCKING minuter för tidigt. Varför kunde inte SL jävlats lite med mig, jag som behöver det? Jag som tidspessimist? Sedan kan jag ju inte heller stå för att jag kommer för tidigt och meddela att jag är där. Så jag börjar promenera. Fram och tillbaka. Vid tio i skickade jag ett sms och skrev "Jag börjar närma mig nu". La till "för tredje gången" i tanken.
När vederbörande kom fram två minuter över 10 sa han: "Bra att båda är i tid."
Jotack. Att vara i tid är mitt andranamn.
Oj.Oj.Oj.
Måste bara säga att samarbetet mellan Hellner, Södergren och Olsson, var bland det vackraste jag någonsin sett. Per Elofssons tårar efter loppet säger väl det mesta.
Oh, tycker förövrigt också att mössorna de har på sig är förjävla fina! Vill också ha en sådan. Mönstret finns på Aftonbladets hemsida. Kanske ska ge sig på att försöka sticka en?
OS
Trodde först inte att jag skulle vara så intresserad av OS. Är mer ett fan av sommar OS, dock verkar detta spel tendera i att bli väldigt intresant. Två OS-guld redan. Kalla och Ferry. Mycket bra måste jag säga.
Men det är inte bara den idrottsliga biten som har varit intressant att titta på:
- Adrian Schultheiss uttalade sig väldigt vågat då han sa att han blivit lite småsur, då han knappt hade fått några affisher under konståknings-EM. Usch, jag vill inte ens tänka tanken hur det kan kännas att vara lite småsur!
- Yvettes otroligt falska garv efter Staffan Eklunds glädje över att de var många journalister som ville höra om skidskyttet. Nä, Yvette. Nästa gång du ska skratta får det vara med lite känsla.
- André Popps kan vara väldigt rolig ibland: " Det spelar nog ingen roll hur mycket han än viftar med den där gula flaggan, dimman kommer ändå inte att försvinna." Skönt att man inte var den enda som inte förstod varför de envisades att stå i puckelpistbacken och vifta.
- Men den roligaste av alla måste ändå vara Staffan Eklund. Staffan blir efter Ferrys guld intervjuad av en journalist:
- Du ser ändå väldigt lugn ut, Staffan.
- Ja, jag har så mycket annat i huvudet just nu.
Lite dålig bild kanske, men man ser pennan. Hahahaa.
En speciell dag...
DET ÄR KIRAS FÖDELSEDAG!
Den 20:de för att vara mer exakt.
GRATTIS!
(Oh, vad jag gillar de där ballongerna, så fina färger.)
Det var Gud som sa...
Jag fick ett presentkort på Intersport i julklapp som jag skulle köpa ett par längdskidor för. Jag var otroligt taggad. Sedan pga tidsbrist och lite problem med vallningen, så har det inte hänt så mycket mer med skidåkningen. Men idag tänkte syster och jag att nu tar vi tag i detta. Vi packar in oss i bilen och åker upp till Brantbrink. Efter lite problem får vi till slut på oss skidorna och jag tar trycker i min vänstra stav i snön för att komma i väg. Vad händer inte då? Jo, då viker sig stavfan! Jag har en jävla spricka genom hela skiten! Men vi ger inte upp, utan åker till Kungens Kurva för att lämna tillbaka skiten och få ett par nya. Men nä, då är varenda stav slut på stället! Huddinge och Skärholmen har samma problem. Vi går till Stadium, inga stavar där. Sportex. Inga stavar där. Gud ville inte att jag skulle få åka skidor.
Tur som det är så finns staden som har allt och lite till, möjligtvis färre människor som åker längskidor. Södertälje. Södertälje kan man alltid lita på. Jag fick ett par nya stavar, som visserligen kostade 100 kr mer än mina skitstavar, men det var det värt.
Tror dock att Vasaloppet får vänta lite. Om fem år kanske jag är i form för detta event. Måste slipa på tekniken en aning först kanske...
Like sand through the hourglas, so are the days of our lives.
Fakta nummer 2. Var bra att jag inte lämnade tillbaka mina vantar till HM eftersom de svarta återigen är ute på vift. Men jag tror att jag har turen med mig igen.
Fakta nummer 3. Lider av en förkylning av något slag som inte verkar ge sig. Inte hjälper det att man försöker ha helande nätter och att man till och med läser ett par rader i Bibeln innan man somnar. Nej, Han där uppe verkar ha någon lömsk plan enbart för mig. Precis som med Arn. Nja, hoppas vi inte delar samma öde. Orkar inte vara Tempelriddare och luffsa runt i öknen... kanske i framtiden.
R.I.P
Tänk att hon har varit med sedan avsnitt nummer 1. Det är...ja.. coolt. (?)
Hoppas du får det bra på andra sidan.
På tal om människor som har varit med länge i Days, så gjorde jag en upptäckt igår. John Clarke som spelade Mickey Horton (den riktiga Mickey, inte nya horny-oldie-Mickey) är Melinda Clarkes pappa. Tyckte jag var lite spännande.
När inte talets förmåga fungerar...
så får man använda sig av sitt skrivande istället. Jag kan inte prata riktigt ordentligt, min röst har åkt på semester och det vore fint om den kunde återvända inom en snar framtid. Helst nu. Även om jag låter bättre idag än igår, så är det inte okej. Försökte mig på att dricka te imorsen. Jag älskar vatten, det gör jag verkligen. Men varmt vatten som man petar ner någon jävla smak i, det fungerar inte! Fy fan vad äckligt. Så nej, något mer tedrickande kommer ej att förekomma här i alla fall.
Måste ge Hans Wiklund och Hannah Graaf beröm för deras otroligt fina insatser i Miljon Lotteriet. Herregud vad duktiga de är. Jag tycker det är fint att de delar på uppdraget att gå fram och tillbaka framför skärmen och viftar med armen på bokstäverna. Mycket fint. Intelligent program det där.
Intresseklubben antecknar...
Inte nog med det hackade min O.C skiva. Hoppas verkligen att den bara var dammig. Orkar inte med några sprickor här inte! Repor kanske det heter?
Fick inleda denna dag med ett gott skratt. Herregud. John Black var i sitt esse. Vilka moves den mannen har!
Du är roligast, nej du är roligast.
Det konstaterandet ska jag fira med lite maxiyatzy. Har en förlust och en vinst hittills idag. Hoppas på det bästa, får så svårt att sova annars.
Some will win, some will lose
Hm. Storm utanför fönstret. Betyder det att jag inte kommer att komma till arbetet? Förmodligen Ja.
