Tekniskt missfoster
Jag glömde min laddare i Umeå. Laddaren till mobilen. Inte bra. Jag letar upp ett par gamla mobiler. Sitter och svär i en halvtimme för att man inte får upp baksidan på dem. Inte heller får man bort batteriet och simkortet. Till slut lyckades jag med min gamla 3310. Snilleblixten kommer då fram.
Jag: Fan, vad är pinkoden?
Johan: Har du glömt den?
Jag: Ja, det var ju fan 7 år sedan jag hade den här mobilen. Hur ska jag komma ihåg?!
Johan: Suck. Pinkoden tillhör simkortet. INTE mobilen.
Jag: Jaha... ja. nu funkade det.
Japp. Ja. Tekniken kanske inte är en av mina talanger. Tur att man har andra.
Förövrigt har ju 3310 roligaste spelen ever. Vadå Angry birds?
Har dessutom Fame Factory som bakgrund. Mycket fint.
Stockholm i mitt hjärta, drömmarnas stad det är du?
Har varit i Stockholm nu i cirka 24 timmar. Det känns skönt att vara här, samtidigt som det är ganska jobbigt. Denna stad ger en en viss känsla av irritation. Människor och saker runt omkring blir lite mer jobbiga, och en själv blir lite mer viktig. När man går ut till exempel skulle man ju kunna tänka "hoppas jag träffar någon gammal bekant som man kan prata med." Men nä, istället tänker man: "fan hoppas att jag inte träffar någon jobbig jävel som jag måste stå och prata med och låtsas vara intresserad av vad den har att säga." Man kommer till pendeltågsstationen och självklart är tågjäveln försenad. Tåget kommer, men 9/10 av dörrarna är trasiga så man får ta en Usain Bolt löpning för att ens hinna med det försenade tåget. När man kommer på möts man av en halvfull vagn. Det finns lediga platser, men att tränga sig förbi två människor för att komma åt fönsterplatsen känns väldigt jobbigt. Man överväger att stå i 20 minuter istället för att ta konflikten, men det slutar med att man sätter sig brevid en alkoholiserad man i 50-års åldern som har en ölburk i handen och luktar ganska konstigt. Efter att ha andats genom munnen i 20 minuter kommer man fram till centralen, och då har ytterligare en dörr gått sönder, så man får ta en Usain Bolt löpning igen för att ta sig av tåget.
Fast egentligen är det ju ganska skönt att vara här. Där man är berättigad till att ha dessa känslor. Där man får klaga på allt och alla.
Fast egentligen är det ju ganska skönt att vara här. Där man är berättigad till att ha dessa känslor. Där man får klaga på allt och alla.
Dancing on my own
Är ensam nu. Mina sisters har lämnat mig en efter en och idag var det Demets tur. Hur ska man då utnyttja denna frihet? Man kan till exempel sjunga med i låtar hur högt man vill och dansa lite halvfult till. Visserligen gör jag ju det i vanliga fall också.. Men ja, inte superkul att vara själv. Dock lämnar jag ju också la Norrland imorgon och beger mig till huvudstaden. Det känns faktiskt riktigt bra, även om jag kommer att sakna detta faktiskt. Det här snöiga helvetet är ju också mitt hem nu. Men ja, jag kommer ju tillbaka fortare än man kan ana.
Nu skall jag fokusera stenhårt på mina blivande stuvade makaroner!
Nu skall jag fokusera stenhårt på mina blivande stuvade makaroner!
Äntligen fredag och helg.
Tycker det är ganska spännande hur en människa som är så himla organiserad och kontrollerad samtidigt kan vara helt jävla väck ibland, och leva i en helt annan värld. Var lite stressad imorse, visste inte vart salen var som vi skulle ha föreläsningen på så jag ville komma fram till skolan i tid. Och det gjorde jag. Men när jag skulle låsa cykeln fick jag den där känslan av att något inte stämde. Nycklarna? Jag försökte lugna mig själv genom att tänka att de säkert ligger i någon ficka. Svar nej. Kanske i ryggsäcken? Jag stoppar ner handen i ytterfacket och möts av något kladdigt. Shampoflaskan som jag köpte igår hade läckt, så allt var shamponerat och fint. Så nu luktar skiten inte bara ananas, utan Wellas shampo också. Fint. Jag frågade Demet om hon kunde gå ut och titta vid cykelstället. Inga nycklar. På lunchen går (eftersom låste ju cykeln) jag hemåt för att se om jag tappat dem på vägen. När jag nästan är hemma ber jag en snabb bön till Jesus, Gud och Moses. Snälla gör så att de ligger vid cykelstället ändå. Jag kommer dit. Det har snöat. Jag petar med foten i snön. Och ser något mörkt sticka upp. Mina nycklar! Tack, tack, tack. Bara att vandra tillbaka till skolan och släntra in en kvart försent på föreläsningen. Men det gjorde inget. När man sedan ska cykla hem har framdäcket fryst fast, och vägrar rulla. Jättefint. Men det löste sig med en hjälpande hand. Och nu sitter jag här. Tänker inte gå ut något mer idag.
Trygghet
Truppen inför januariturnén är släppt för världen. Och visst känner man en viss trygghetskänsla när man ser Anders Svenssons namn där i listan?
Men Gud, tack. Då vet jag.
Suzanne Rogers som spelar Maggie i Days, har gett ut sitt superrecept på citronrutor! Hon brukar bjuda hela skådespelarensembeln på detta såhär i juletid. Det är säkert något som de njuter av otroligt. Och det känns som att nu när jag innehar detta recept är jag en mer hel person. Jag kanske ställer mig och bakar i jul? Bjuder mina vänner?
Eller så kanske jag inte gör det.
Eller så kanske jag inte gör det.
Ibland gör jag saker utan att tänka.
Bestämde mig idag för att vara lite dangerous. Varför inte testa på ett Aerobic Dance pass? Det låter ju kul, tänkte jag. Var självkart medveten om att det kunde gå åt helvete. Jag bokade mitt pass och och tänkte leta upp mitt IKSUkort. Men jag hittade det inte. Ingenstans. Jaha sedär, tänkte jag. Jag kom på att det var Demet som hade mitt kort, och försökte få tag på henne men förgäves. Bestämde mig för att åka upp till IKSU och förklara läget och försöka avboka. Var väl lika bra, någon där uppe hade väl insett att detta pass inte var gjort för mig. Men vem möter inte jag på vägen? Jo, Demet. Jag fick mitt kort och kunde cykla vidare mot mitt träningspass. Någon där uppe hade kanske ändrat sig? Kanske var jag redo för detta pass? Eller så ville någon driva med mig lite mer. Och ja, så blev det. Herregud. Hängde fan inte med på någonting. Jag hoppade och snurrade mig igenom passet. Inte ett rätt. Synd. Det hade kunnat vara kul.
"Där högg du i sten"
Astrid Lindgren. Hur bra var inte denna människa? Så cool. Hennes böcker/filmer/låtar är ju de mest klockrena som finns. Såg "Bröderna Lejonhjärta" igår. Vilken känsla. Ja, det är ju inte Astrids fel att Katla ser ut som, ja, en pappersbit. Men annars! Musiken får ju en fortfarande att bli rädd.
Hoppas de visar lite Astrid-filmer nu under julveckorna! Är sugen på lite Pippi och Ronja. Lite Saltkråkan också kanske?
Hoppas de visar lite Astrid-filmer nu under julveckorna! Är sugen på lite Pippi och Ronja. Lite Saltkråkan också kanske?
Ida Sofie Johansson
Själv brukar jag föredra Lillefot. Grattis på födelsedagen, min älskade vän! Nu är vi typ lika gamla ett par månader, innan jag återigen sticker ifrån dig. Du får glädjas med att du är cirka 13 cm längre.
Ha det super nu i ditt hemland. Så ses vi om två veckor.
Älskar dig.
Våra vänners liv
Demet och Lisa fick mig att titta på "Våra Vänners liv". Och ja, nu har jag en till serie som jag måse kolla ikapp. Riktigt bra! Dock så innebär detta att jag kommer att sova ännu mindre. Börjar bli en liten circle of shit det där. Lider av lite brist på självkontroll. Och jag gillar det inte. Skärpning.
He is back
Har inte kunnat se Days på jättelänge. Men idag vad jag tillbaka. Och Jay var tillbaka för min del. The Real Phillip Kiriakis. Den hetare varianten. Den kaxigare varianten. Men också den som kan vara den finaste. Ingen har väl glömt Phillips sång till Chole på ön? Vackra minnen. Idag var han verkligen in action! Vilka slag han fick in på Shawn! Tycker att Belle tog situationen väldigt chill? Jag menar, hennes exman och livs kärlek står och försöker slå ihjäl varandra. Men hon lyfter inte en hand för att hjälpa till. Hon skriker inte ens med sin irriterande röst. Var kanske lika bra, men inte likt henne.
Och Sami. Samantha Jean Brady. När ska något i livet få gå som det ska för dig? Du har Lucas. Äntligen. Du har fått en utmärkelse för dina insatser. Det enda lilla kruxet är det var E.J som räddae Lucas. Sami hjälpte E.J att fly. Och inuti hennes mage växer nu Elvis Junior Junior för fullt. Stackars liten.
Bara jag som tyckte att Lucas var jävligt rörlig där i soffan trots sin gipsade fot?
Och Sami. Samantha Jean Brady. När ska något i livet få gå som det ska för dig? Du har Lucas. Äntligen. Du har fått en utmärkelse för dina insatser. Det enda lilla kruxet är det var E.J som räddae Lucas. Sami hjälpte E.J att fly. Och inuti hennes mage växer nu Elvis Junior Junior för fullt. Stackars liten.
Bara jag som tyckte att Lucas var jävligt rörlig där i soffan trots sin gipsade fot?
Just det där med jordnötter är svårt på svenska
Sitter i tentasalen och får information om att ingen får äta jordnötter där inne på grund av allergi.
Jag: Ni måste ta det på engelska också, det finns utbytesstudenter här inne.
Tant: Oj. Vad heter jordnötter på engelska?
Spridda mummel: Peanut..
Tant: You cant eat peanuts in here. There is someone who cant stand it. Ja, också är det såhär..
För de försår ju resten av instruktionerna på svenska?
"Jag vet, jag vet vad kärlek är."
Kärlek är att komma in i sitt rum och se att världens underbaraste Karin har satt upp små paket med choklad i överallt i hela rummet för att jag saknade en chokladkalender. Och imorgon åker hon ifrån mig. Hur dåligt känns inte det på en skala mellan 1-10?
Andra Advent
Snart bara två veckor kvar tills jag ska åka hem till Tullinge. Det börjar faktiskt kännas ganska bra! Är laddad inför julafton. Är laddad inför att träffa alla. Är laddad inför LONDON!
