Malin

Sitter här och lyssnar på Evighet, inte Carolas version, utan med Tomas Andersson Wij. Känns som man är tillbaka på Gotland, bortsett från att jag inte ligger i en sovsäck, i ett fuktigt tält.

Min förkylning som har varit på G sen i onsdags slog ut igår. Men så blir det om man är så jävla dum att går och tränar 2 dagar i rad, trots att halsen bränner. Men känner ändå att jag är på bättringsvägen. Kör en rätt tidig läggning idag, så är det bra tills på måndag.

Var och tränade tjejorna idag. Finns det något mer givande här i världen än att se människor utvecklas och bli bättre? Och att sedan få vara en del av det? Älskar de där träningarna när man får springa omkring och leka tunnelkull eller spegelkull, för att sedan visa hur man slår en passning. Och sedan när vi kör match, att de gör precis som man har visat, helt utan att man behöver säga något. Och glädjen man ser i deras ögon när de märker att de har lyckats.
Det är verkligen värt att lägga ner tiden på det. Verkligen.

Nej, nu ska jag äta godis och invänta klockslaget halv 9, då är det Inter med Zlatan Ibrahimovic som gäller.

Hade spexfotot idag i skolan. Ganska roligt att vår klass helt plötsligt blir som en klass när vi ska göra något speciellt. Mycket roligt i alla fall. Vi fick nog till det mycket bra. I en klass som består av psykfall, så är det nog inte så svårt =). Men gud, jag såg riktigt läskig ut! Blev fan lite rädd för mig själv. Vilket visserligen händer ganska ofta, men inte på samma sätt! Ska bli spännande att se resultatet sen.

Var något jag tänkte på? Men, nej det försvann som ett bortkommet brev på posten.
Ajuste! Tänkte på, att ibland så har jag ju faktiskt fler än 3 stycken som läser min blogg per dag. Och man vet inte vilka det är, de där kanske 3 övriga som tittar in. Ganska spännande, eller hur?

Nej, nu ska jag äta lite. Ska bege mig till Tullingehallen, för fjärde dagen i rad om lite mer än en timme.

Imorgon är det dags för vanliga skolfotot. Ska kanske se sur ut, för att visa min ilska mot skolfoton, likt min bror? Rent demostrativt. Tål att tänkas på.

Har tillbringat tre dagar nu på Tullinge gymnasium. Är redan trött. Känns som om detta år kommer att ta en evighet att genomgå.
Men har kommit fram till att jag kommer att gilla mina måndagar. Börjar ej förrän klockan 12, vilket innebär att man hinner se på Days. Det gör liksom hela veckan. Sedan är det Bella och Sirwa som gäller. Var väldigt skönt att ha ett par bekanta ansikten som stod framme vid tavlan, som man redan vet hur de fungerar.
Har redan hunnit tappa bort min penna. Min Malin-penna som jag skulle ha till kalendern. Vi hade en fin tid tillsammans så länge det varade. Men den kanske kommer tillbaka?
Men det finns lite saker att se fram emot, så som fotboll, VM-kval. Två matcher live på Råsunda, och resterande hemma i soffan. Sedan så börjar väl förhoppningsvis mina TV-serier snart!

Snart bär det av till Tullingehallen för en träning. Var ju länge sedan jag rörde på mig nu... =/

Det är en talang att vara socialt missanpassad - för då kan man träna mer.

Rubriken: En av Martin Svärds alla härliga utlägg.

Tredje inlägget idag. Det var som fan, är aktiv! Men måste ju visserligen passa på nu innan allt kommer igång.
Har varit aktiv idag nästan! Har lagt ner alla de saker man kan behöva i ett pennskrin, i ja, just i ett pennskrin. Skrivit upp vilket ämne jag ska använda de olika blocken till. Dessutom har jag fixat en framsida till min kalener. Är lite osäker på baksidan. Men tror den ska bli lite Days inspirerad. Jag menar, om man någon dag har det lite jobbigt, så vet man ju att de som bor i Salem eller möjligtvis New Salem har det värre.

Har hunnit med två stycken väldigt goda gärningar idag:
- Gav bort mitt mellanskåp till en annan tjej i min klass. Kommer kanske ångra detta någon gång i framtiden. Men men. Jag har ett skåp. Det kunde ha varit värre.
- Lämnade blod idag, så att någon kanske kan få leva några år till.
Det började regna när jag var på väg till sjukhuset, och då blir man ju blöt. Om man kanske inte har ett paraply. Så när jag kommer fram till receptionen;
- Regnar det ute?
- Ja, det kan man säga.
-Jaha, jag trodde du var varm.
Alltså, ja, jag kanske svettas! Men fan inte så mycket! Haha.
Tog ett paraply som present efteråt. Kan man alltid behöva.

21 augusti 2008. Nu var det roliga slut. Skolan är igång igen, och som så många gånger förut väntar ett helt år med en massa läxor, prov, tidiga morgonar och en massa ångest.
Detta år kan möjligtvis innebära än mer ångest på grund av att det är sista året i skolan. Sedan ska man ut i stora världen. Jag hatar ångesten man har i skolan stora delar av året. Men denna ångest kan man i alla fall dela med andra. Sedan kommer man att vara ensam.
Jag vet ju vad jag vill göra efter skolan just nu. Jag vill först jobba ett år, eller vill och vill, jag måste för att komma in på det program jag vill gå i Umeå. I Umeå. En massa mil ifrån mamma och pappa. Kommer jag vara redo då att flytta hemifrån, att lämna tryggheten? Antagligen inte. Men jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte satsar till 110%.

Så vi ska satsa till 110% detta år, så att jag kommer in på Psykologprogrammet med inrikting Idrott 2010. Det kommer bli tufft och kanske inte alls roligt alla gånger. Men jag säger som Stefan Holm: Jag är inte här för att ha roligt. Jag är här för att vinna.
Och min vinst blir att kunna göra vad jag vill senare i livet. En ganska bra vinst egentligen.
Lycka till.
Och Bettan, jag hoppas att du menade ljuset ut i framtiden, och inte något ljus till typ.. Nangijala?

Nu ska jag som människa, och inte som animal, rent demostrativt berätta om Isabell Carlssons, Elin Nilssons och min, Malin Ds, tripp till Göteborg. Och detta sker på ren göteborska.

Dag 1. "Nej, jag kan aktivera mitt kort själv."
På söndagen trodde vi att vårat tåg skulle gå halv 9, men se där, det gjorde det inte, tåget skulle gå vid 9. Elin kom på detta vid midnatt på söndagen, och då sov Fancy och jag. Så jag gick upp en halvtimme för tidigt på måndagen. SL fungerar ju sedan alltid som man vill, så vårat tåg var något försenat. Vi blev lite oroliga att vi skulle missa vårat tåg med SJ till Göteborg. Men vi klarade oss. Vi kom på rätt tåg, efter att Elin lett oss dit. Vi trodde att vi skulle få sitta vid ett bord med 4 platser, men sen när vi kom på tåget och såg våra platser, så var det inte så. Min plats var bakom Elins och Fancys. Visserligen gjorde inte det något, eftersom det gick utmärkt att prata med varandra ändå. Resan på 4 timmar och 50 minuter gick faktiskt väldigt fort.
Vårt första uppdrag, väl på plats, var att köpa åkkort, så att vi kunde använda oss av kollektivtrafiken. På pressbyron, där vi köpte våra kort, frågade tjejen i kassan mig om hon skulle aktivera kortet eller om jag skulle göra det själv. Jag sa att jag kunde aktivera det själv. Hon i kassan berättade då att detta sker i den blåa lådan. Jaha, tänkte jag. Vi hittar nog den sedan. Men Elin och Issa hade aktiverat sina i kassan, och jag fick panik. Jag hade ju fan ingen aning om vart den där blåa lådan fanns! Men efter att ha frågat på en annan Pressbyrå, fick jag veta att lådorna fanns på spårvagnarna. Så bar det av till Olskroken, och det fyrstjärniga hotellet Best Western Tidbloms. Vi klarade av incheckningen galant och vi tog hissen upp till rum 112. Rummet var mycket fint, inget att klaga på.
Direkt när vi kom in i rummet hängde en fråga i luften; Vem ska sova i extrasängen? Jag som människa, och Malin Dalsmyr, tog upp frågan genom att säga; Antar att det är jag som ska sova i extrasängen? Det liksom stod mitt namn på extrasängen... De andra två höll med, och så blev det. Sedan drog vi till klassiska (andra) Avenyn och åt middag.

Dag 2. "Jag vägrar åka en gång till!"
Idag var dagen vi skulle uppleva allt man ska göra som Göteborgare. Eller i alla fall, som turist i Göteborg. Efter att ha ätit från hotellets frukostbuffé gav vi oss av till Kungs-någonting-platsen och inskaffade oss Göteborgspass, för att sedan ta plats i den klassiska Paddanbåten. Tillsammans med en massa pensionärer. Kan väl inte säga att det var så jätteroande. Men det viktigaste var att vi fick se Läppstiftet. Var även kul att åka under den lägsta bron, då man nästan måste lägga sig på golvet i båten!
Efter en båttur på 50 minuter och en lunch på det finaste McDonalds jag någonsin sett, begav vi oss till Universeum. Ingen av oss hade någonsin varit där, så det var trevligt! Trots att vi inte klarade av den tropiska värmen i djungeln, eller att man inte fick ta kort med blixt. Eller det gjorde jag ändå, tätt påhejad av Fancy, men då fick vi en tillsägelse. Det bästa var vid Nemo-akvariet då vi stod och pratade Hitta Nemo med 5-10 åringar.
Issa och jag när vi kommer fram till akvariet: DÄR ÄR NEMO! OCH DORIS, FAST SOM GUL!
Sedan fick vi även igång en "Fortsätt simma, Fortsätt simma"-kör.
Liseberg blev nästa stop. Vi hade först bara tänkt köpa sånna där kuponger och bara åka Flumride och Balder, p.g.a Fancys åksjukeproblem. Men vi köpte åkband ändå, och startade åkandet! Vi fick med Fancy i många attraktioner. Men till slut blev det för mycket, och det blev ett maraton till en toalett. Där inne blev Fancy "Spyan 1". Därefter tog F en paus, medan E och jag åkte vidare, i spöregnet. Att åka Kanonen när det spöregnar gör ont. Riktigt ont. Visserligen var det bara jag och E som satt och skrek AJ, men det gjorde ont, lovar! Vi slog nästan rekord i antal Flumride-åkningar med. Vet inte hur många gånger vi åkte den. Haha, ställde oss i kön om och om igen. Men vi ville ju få ett bra kort! Men lyckades inte riktigt. Efter ett antal åkningar, med olika varianter på foton, men med samma ritualer ; Elin sätter sig längst bak i båten, Isabell framför. Jag kliver ner i båten, trampar på Issas fot eller ben, lägger min väska under ponchon. Elin säger Malin, och där kom hennes väska, och jag lägger även den under ponchon.
Jag var nog den enda på Liseberg denna dag som hade en poncho, men inte använde den till något annat än väskskydd. Till slut köper vi ett foto. Och mer om denna bild behöver vi inte säga. Äcklig, det  räcker för att beskriva denna bild. Kan ju säga att det hade regnat HELA dagen. Haha.
När vi kom iväg från Liseberg var klockan 20.00. Vi hade inte ätit någonting sedan 12.00. Jag, som matvrak, var jävligt hungrig. Vi åkte tillbaka till hotellet för att ta en uppvärmande dusch, för att sedan äta på hotellrestaurangen. Beställde Oxfile med potatisgratäng. 195 kr. Efter jag ätit cirka halva måltiden början jag må fruktansvärt illa. Jag går lugnt och sansat till toaletten. Och jag spyr upp allt. Jag spyr upp 195 fucking jävla svenska kronor! Plus 20 kr i dricks! "Spyan 2" hade kommit till världen. Sedan var den kvällen lite förstörd, inte för att vi hade tänkt göra så mycket, men ändå. Vi gjorde helt enkelt natt av den dagen.

Dag 3. "Jag är svag."
När vi vaknade på onsdagsmorgonen var jag och F svaga människor. Ni vet sådär när man knappt kan lyfta på täcket? Nu var det mest benen som var borta. Kunde ju ha något med att jag spytt upp allt jag åt dagen innan? Vi hade bestämt oss för att använda denna dag till shoppingdag. Dagen innan var nästan till och med jag laddad, men på grund av svaghet försvann det. Men vi bar oss av till Nordstan, och möttes av Göteborgs killkör. F och jag blev kära. Jag i Whitney och F i D.M. Ja, vi gav dem namn. Övriga kören bestod av Percy, Fred, Neville och Visslingen. Vi stod och lyssnade lite för länge kanske. Till slut köpte  F och jag deras skiva för 50 kr. Inte helt likt mig, fast ändå, när jag blir besatt, så blir jag! Ja, så mycket shopping blev det inte för min del. Jag provade däremot väldigt många av Göteborgs stolar, bänkar eller andra sittplatser jag kunde få tag på.
Inne på Åhléns skulle F och jag kolla på sånna där kreditkortsplånböcker, men F tyckte alla som låg framme var repiga, så hon öppnade en låda för att kolla om det låg nya där. Jag utbrister: Ja den kan man öppna! En som jobbar där svarade; Nej, den ska man inte öppna. Vi går därifrån asgarvande. Visserligen skrattade vi åt allt denna dag. Förstår inte hur Elin stod ut. Fast, det gjorde du kanske inte riktigt. Men du har alltid varit den som har tacklat oss bäst när vi sätter igång! Och det ska du ha cred för!
På kvällen tog vi oss till Sticky Fingers och lyssnade på ett liveband. Var väl fint, inte som vi tänkt oss, men ändå.

Dag 4. "Nick and Dick crossed the line."
Dagen började som vanligt med frukost och Days, tänk vad fort man kommer in i nya rutiner! Elin, jag vet att du kollar på Days nu, kan inte bärga dig innan du får veta hur det går med Shawn och de andra ;) Sedan begav vi oss till Bodyshop där E köpte någon kräm som skulle vara bra och sedan till Göteborgs turistbyrå, där jag köpte en båt i flaska. Har fyra stycken nu! Vilken jävla samling! Efter det skulle vi äta lunch, men vem står inte då där på torget och ska börja sin show, om inte Johan Wellton! Herregud, den killen är grym! "Fem kägglor i luften. I halvstorm." Var man imponerad eller inte? Haha, så skön killen är med! Skriker på de stackars små barnen, som visserligen tog det coolt, men jag hade fan börjat grina! Haha. Skänkte pengar till honom. Han sa ju; Det är tack vare er jag kan ha detta som jobb. Blir man inte rörd då eller vad? Sedan åt vi lite på en resturang där man fick betala 50 kr för att gå på toa om man inte var gäst! Herregud! Driver de med oss? Så fin var inte toan!
Sedan var det dags för en ny show, men nu var det en kanadensares tur. En kvinna. Haha, hon var helt utklädd i kanadensiska kläder! Hon behövde hjälp av fyra män till hennes finaltrick. Hon valde ut Gustaf, Nick, Johan (som fick bli kallad Bob) och Dick. Dick som var från Holland. Dick som hade lite problem med engelskan. Dick som hette Dick. Alltså, heter man Dick så blev det ju upplagt för skämt! Blev ju inte sämre av att Dick var bland de skönaste människor jag någonsin stött på. Haha, ja. Var en riktigt skön show. Vi garvade väldigt mycket.  Skänkte pengar även här. Som hon sa; Jag har hört att svenskar är välmående människor, så därför kan ni skänka omkring 500 kr. Jag skänkte 20 kr. DEt var lagom.
Åkte till Central stationen och fika med Syster, hängde sedan med henne hem till Gustaf, som visade sig bo ca 20 meter från hotellet. Var ju lite kul.
F och jag fick sedan säga farväl till Elin. Kändes mäkta skumt när hon åkte iväg utan oss...
F och jag åt middag på Halta Lottas krog på kvällen. Ska vara en ganska känd sådan.

Dag 5."Nu har vi ett träd."
Sista dagen. Ville inte åka hem. Men denna sista dag firade jag och F i Slottsskogen. En mkt fin park där i Göteborg vid Linnéplatsen. 1:ans eller 6:ans spårvagn. Kollade på djuren. Ville finna pingvinerna, men det gjorde vi ej. Däremot fann vi ett träd där vi ristade in B+F EVIGHET. Var så fint. Bästa var att så fort det kom förbi någon så låtsades vi ha tappat något, eller att vi skulle ta kort. Haha. Måste sett sjuka ut. Vi åt pannkakor på ett fint café där och muffins åt jag, och F tog kladdkaka.
Hängde sedan på stationen och i Nordstan.
På tåget hem satt vi brevid ett par stolpskott. Folk kanske tycker jag och F pratar mkt, men vi har i alla fall inlevelse! Detta hade inte dessa två människor! Ville döda dem. Ja, det ville jag.
Till slut var vi tillbaka i Stockholm. Jag lyckades fastna i spärren med resväskan här i Tullinge innan jag kom hem. Var roligt.

OS är den finaste tävlingen en idrottare kan ställa upp i. Tar man ett OS-guld, innehar man den finaste medaljen av dem alla. I OS är helt plötsligt alla idrotter lika intressanta. Man tittar på idrotter som man aldrig skulle titta på annars med lika stor inlevelse och passion som det skulle vara värsta fotbollsmatchen. Okej, ett VM-guld i fotboll slår högre en ett OS-guld, men ändå.
OS går vart fjärde år. Många idrottare kanske bara får en chans att delta, vissa två. Sedan finns det under som aldrig verkar få nog av OS, som Maria Mutola. Även om detta var hennes sista. Det handlar om fyra års arbete och förberedelse.
       Idag gick fyra års förberedelse åt helvete för Susanna Kallur när hon snubblade över första häcken i semifinalen. Så kommer hon till presshörnan och får den allt för kända frågan; Hur känns det?
Han kunde ha ställt frågan annorlunda: Dina kinder är fulla av tårar, du höll för några minuter sedan på att bryta nacken, du snubblade över den första häcken i en semifinal som skulle ta dig till en final i OS och få en revansch på förra årets VM, fyra års arbete försvann under loppet av 2 sekunder. Hur känns det?
Sanna kunde då ha svarat: Jo, tackar som frågar. Precis som du sa är det fyra års arbete som åkte käpp rätt åt helvete. Jag har knappt tänkt eller fokuserat på något annat det senaste halvåret. Men annars är det bra.

Det är väl klart som fan att man mår skit! Det behöver man väl inte ens fråga? Tänk att behöva ladda om till nästa OS som inte äger rum förräns om fyra år!
Tänk kinesen Liu Xiang, regerande OS-mästare i Aten. Skulle idag gå in på banorna och frälsa det kinesiska folket igen på hemmaplan. Inför kanske 90000 kineser på plats, och kanske uppåt en miljard hemma i tv-sofforna. Men så kan han inte komma till start på grund av en hälsena. Snälla, kunde inte någon komma och fråga honom hur det känns?

Oj, nu hade det visst varit tittarstorm mot intervjun som Peter Jonsson hade med Sanna. 
Från en intervju med Peter Jonsson:

Du upplever inte att du gick för långt?

- Nej, det måste jag säga att jag inte gör. Jag förstår situationen för hennes del, att det kanske är det jobbigaste hon har upplevt. Men samtidigt vill man ju veta hur hon upplevde det här och det tror jag att hela svenska folket vill. Alla har stått bakom henne och lider med henne.
Jag menar, alla som varit med om ett misslyckande någon gång i livet och har hjärnan något i behåll förstår nog hur det känns. Eller i alla fall kan föreställa sig något sånär.

Såhär i OS tider är det idrott på nästan varenda kanal och man får se idrottare från all världens hörn kämpa för att få den där medaljen. Medaljen i guld. Detta är något som Sverige inte har lyckats med, än. Vet inte om det kommer, men Holm verkar jävligt laddad. Men vi har fått 3 st silvermedaljer och ett brons. Jo, jag vet, bronset är fråntaget. Men för mig så har vi tagit 4 medaljer. De slänger ut Ara från OS och tar hans medalj ifrån honom, för att de tycker att han har agerat fel, när det är Ara som alla har spottat på. Han agerade lugnt enligt mig. Hade en domare hindrat mig från att få vara med om en OS-final hade jag fan inte bara gett domaren en utskällning. Jag hade skjutit honom. Ara gjorde helt rätt. Man måste få protestera när man tycker att något är fel!

En annan svensk som visade upp sig igår var Carolina Klüft i tresteget. Vet inte riktigt om hon skulle ha gjort det. Det hopp jag såg från Central stationen i Göteborg, såg inte helt okej ut. Visst, man kan ha problem med tekniken, men det såg inte ut som att Carro hade någon teknik överhuvudtaget. Jag hoppas verkligen för Carros skull att det går bättre i längdhoppet. Det kan hon behöva, och det behöver nog svenska folket och medierna också.
Alshammar skulle simma sig till final. Men hennes baddräkt sprack. Tyckte det var lite komiskt först, men sen när man såg hennes tårar, så var det fan inte kul längre. Tänk att ha förberett sig så länge för ett lopp, och sen så ska små detaljer förstöra allting som man har byggt upp! Visserligen, Tessan, så kanske man inte ska försöka trycka sig ner i baddräkter som är gjorda för barn.

En annan som måste nämnas är Usain Bolt. Herregud, vilket jävla 100 meters lopp killen gör. Han slår världsrekord, 9,69, även fast han knappt springer sista delen av loppet. De andra löparna springer kämpandes över linjen. Bolt, han flyger över. Imponerande!


Men gud. Läste en kommentar i Idas blogg som gjorde mig riktigt förbannad! Ida skriver ett negativt inlägg om de svenska kvinnliga idrottarna, som jag inte heller för den delen håller med om, men kommentaren var i det värsta laget! Den som skrev den är säkert en fin människa, men jag kan inte hålla med om detta;

"Åhh jag håller med dig fullt! Man vill bara spy på dom.. Fatta hur tråkiga deras liv måste vara? Man ser framför sig hur dom går och lägger sig nio varje kväll och aldrig varit fulla och bara äter nyttig mat.. Stackare ;)"

Vadå, så man har ett lyckat liv om man går och lägger sig klockan 2 varje natt, dricker sig full varje helg och käkar på McDonalds varje dag? Dessutom så är man inte elitidrottare hela sitt liv, så man hinner nog med både det ena och de andra innan man dör.
Jag beundrar alla som har lyckats ta sig till OS. Tänk känslan att få gå in där på arenan, och faktiskt göra det som man kanske gillar mest i hela världen inför en stor publik och ett antal miljoner tittare? Jag skulle offra mycket för att få vara med om den känslan.

Till slut vill jag gratulera Bolton till vinsten i första Premier League omgången hemma mot Stoke, och framför allt Johan Elmander som fick göra 3-0 målet i debuten. Matchen slutade för övrigt 3-1 för den som vill veta.

hela vägen till Göteborg. Imorgon kring halv 9 åker jag, Fancy och Elin till Göteborg. Med tåg. Hoppas på ett par fina dagar. Snälla, någon högre makt. Hjälp mig med de saker som jag har bett om. Egentligen är det väl inte så mycket begärt?

Sista dagen på jobbet idag. Var skönt. Visst, det är trevligt och allt. Men jag gillar att sova. Och det får man inte göra som en arbetande människa.

OS då. Tog vår första medalj idag, Emma Johansson tog silver i cyklingen! Detta fann jag mycket roligt!

Precis som rubriken säger var jag och lillebror på Gröna Lund idag. Perfekt väder, lite sådär småregnit, då är det ju typ inga köer. Så vi hann åka allt vi ville på ungefär 1 och en halv timme, sen åkte vi det igen. Åkte kvasten och Tilt för första gången idag. Kvasten var ju totalt misslyckad, precis som alla sagt. Men tilt var ganska kul. Suger ju tag så jäkla kul i magen. Gick i trapporna för första gången upp till Lustiga huset idag. Förstår nu varför jag aldrig har gjort det förut. Att åka Extreme eller Frittfall är helt ok, men efter att ha gått i de där trapporna var jag fan skakis i en halvtimme! Min teknik var ju inte den bästa, så när mitt ena ben åkte ner, åkte det andra upp, så jag stod där i en split/spagat liknande ställning. Herregud, det var läskigt. Bors kommentar när man nästan är uppe; "Va fan gör du?!?

Men Bläckfisken är ju ändå favoriten. Haha, tvingade bror att åka den 2 ggr på rad. Älskar den. Sitter och garvar tillsammans med alla 5-10 åringar.

På måndag bär det av till västligare breddgrader. Göteborg är destinationen. Är laddad, så laddad.

Nu är jag hemma efter ett par dagar i Prag och nästan två dygn spenderade på tåg. Vet inte om jag gillar att åka tåg så mycket längre. Särskilt inte när man inte sätter på ventilationen och får en vagn som är något ur funktion (var omkring 32 grader i kupéerna mitt i natten), eller när det är storm på havet så att man blir tre timmar försenade och missar sitt tåg tillbaka till stockholm.

Innebandyn då, jo. det gick mycket bättre än förväntat! Första matchen spelade vi mot ett lettiskt div. 1 lag, då blev det 1-1. Verkligen tur vi hade! Andra matchen spelade vi mot ett tjeckiskt lag och vann med 5-0. Tredje matchen blev det 0-0 och fjärde matchen vann vi med 2-0. Vi kom på andra plats i gruppen och gick till 16-delsfinal, vilket Tullinge FBI Orange med gjorde. Men i 16-delsfinalen tog det slut mot ett finskt lag. Shit, va jobbigt det var! Jag ville ju spela final! Lite tröstande var väl att samma finskor kom 2:a i tuneringen.
Men annars så var det ett par fina dagar i Prag med mycket sång. Tror inte ngn missade att FBI Tullinge var i stan.

Blod: Blödde lite näsblod en kväll och fick två sår på armen efter att ha fått en resväska på mig.
Svett: Har jag varit torr någon gång denna vecka? Liksom, svettas man i vanliga fall är det ej skönt att vistas i mellan 30-40 graders värme, plus spela innebandy i typ lika varma hallar.
Tårar: Ja, tårar fälldes efter att vi blivit utslagna. Jag ville inte. Jag ville också spela final inför en massa människor och få sjunga den svenska nationalsången innan matchen. Hatar att förlora. Mitt vänstra öga fick även ryck och började rinna när vi var ute och shoppade en dag.

Nej, nu ska jag göra natt av den här dagen.