Malin

Årets "nu har jag även gjort det här": Våren 2012 bestämde Lisa att vi skulle börja sjunga i kör. För att ragga. Det blev inte så mycket raggande, men destå mer sjungande. Efter att ha hoppat mellan alt och sopran, bestämde jag mig för att min ljuva stämma passade bäst för sopransången. Vet inte vad resten av världen ansåg om detta, men sjöng det gjorde jag.

Årets "nu har jag även gjort det här" 2: Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag frivilligt skulle sätta mina fötter på en ridskola, hade jag skrattat och sagt aldrig. Men se vad som hände? Jodå, nu kan jag även säga att jag har varit hästtjej i ett par måndader.

Årets "check": Vissa saker säger man att man ska göra, det är som ett måste, men ändå så görs de inte. Men herregud, jag har varit på ett Fotbolls-EM! Mitt hjärta sjunger glada toner varje gång jag tänker på det. Att det var i Ukraina kryddar det hela en aning mer. Att det gick sådär för Sverige är väl en annan historia...

Årets "check" 2: En annan, kanske inte lika rolig grej, men som jag ändå tycker att man ska uppleva, är att besöka ett koncentrationsläger. Och det har jag gjort. Auschwitz-Birkenau blev det, och det ångrar jag inte.

Årets "pinsamma ögonblick": Känslan när man vandrar in på Teknik magasinet för att förargat byta en vara som man inte tycker fungerar, för att sedan återigen få bekräftat att det är man själv det är fel på.

Årets pinsamma ögonblick" 2: Darin. Darin Zanyar. Du är en jävel på scenen, men herre min skapare, Julspecialavsnittet av Så mycket bättre fick mig att vilja gömma mig bakom en kudde för resten av mitt liv. Och då brukar jag ändå inte skämmas lätt.

Årets "kamp": Att söka en praktik i Svearike var inte lätt, vare sig själva sökandet eller att få en. Att ha telefonfobi vid ett sådant tillfälle är ju inte det bästa. Men det gick tillslut, och tack för det. 

Årets "uppköp": Efter att ha varit totalt emot att inskaffa mig en mobiltelefon som ser ut att vara gjord efter milleniumskiftet, köpte jag mig helt plötsligt en Iphone 4S. Och jag måste erkänna att jag är jävligt nöjd.

Årets "nedköp": Jag köpte mig min Iphone. Jag köpte mig även ett skal. När människor nu inte längre kunde kommentera min mobil, så kände jag att det var min plikt att köpa ett skal som de istället kunde klaga över. Och jävlar vad det fungerar. Tycker att det är ganska skönt att veta att vad man än gör här i livet kommer folk på något sätt se att det är fel. I det här fallet får det mig att vilja behålla det där skalet liiite längre för varje dag!

Årets "förlorade vän": Jag flyttade till Umeå utan att ha en enda vän vid min sida. Den första riktiga vännen jag lyckades få kostade 700 kr och var inte särskilt vacker. Jag döpte henne till Ingrid. Vi fick två fina år tillsammans och hon är förevigt saknad.

Årets "nyfunne vän": När Gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster, sa någon någon gång. Och ja, Spike kom istället in i mitt liv. Vi har redan varit på reperation en gång och rullat runt i snön 2 gånger. Jag ser fram emot fler sådana tillfällen.

Årets "sommarstad": Det är snart sommar. Jag behöver ett jobb. Jag sökte jobb i Umeå, vilket ledde till att jag även fick spendera större delen av sommaren där. Ett smart drag? Nja. Till en början, absolut nej, men sedan kom jag in i ett flow och det var nog ganska bra ändå-

Årets "person": Zlatan Ibrahimovic. Behöver man säga mer?

Årets "tvångssyndrom": Det började med sommarpratarna. Det gick över till självbiografier och dokumentärer på P1. Jag kan tydligen inte få nog av att läsa/lyssna på historier om andra människors liv.

Årets "fan vilken låt, men jag kan inte texten": Somebody I used to know. Det tog mig cirka tre veckor innan jag listade ut vad titeln var. Nu såhär 31 december, kan jag sjunga med i vissa ord ibland. Resten hittar jag på själv, likt en 10 åring. Men det är lite av min och Annas låt, och därför är det fint ändå. Är inte så mycket annat som vi gör som blir perfekt heller.

Årets "ja, jag är 22 år": Eric Saade. Ja, jag kan inte rå för det. Men det är något viss med denna människa. Det var jag, Excel Arena i Umeå, den galna 40-åringen, några tusen skrikande 13-åringar och Eric.. Och som jag trivdes. Kanske inte lika mycket som den galna 40-åringen, men jaja. 

 

Nyårsafton. Herregud. Men nu kör vi och välkomnar in det nya året.

Jag vet att man inte ska skriva i affekt (inte för att jag är speciellt arg längre, sista timmen av "You got mail" rådde bot på det, men för två timmar sedan då jävlar!), men alltså SL... Kära SL. Jag vet att förseningarna idag inte var erat fel, det var på polisens inrådan. Men istället för att då skriva att det är 4 minuter kvar tills tåget kommer, hade ni väl direkt kunnat skriva "vi har inte en aning om när tågen kommer att börja gå igen", då hade jag kunnat hitta en alternativ väg efter 5 minuter, och inte efter 35. Det tog mig alltså cirka 2,5 timmar att ta mig från Stockholms Södra till Tullinge. En resa som alltså vanligtvis tar 18 minuter. Inte okej. Inte okej alls. Och plötsligt såg man återigen charmen med att bo i Umeå...

 

Som tur är var "Äta, sova, dö" riktigt bra! Se den om ni ej hunnit göra det än.

Jag tror jag har kommit fram till ett nyårslöfte; jag ska lära mig att kunna slappna av när jag är på ett gym. I dagsläget är det helt omöjligt! Jag får för mig att folk granskar mig hela tiden och jag vill helst bara gömma mig. Var i föreningens gym idag och det var en ståltant där. Herregud! Hon gjorde övningar som jag aldrig skulle komma på och jag väntade förgäves på att hon skulle lämna lokalen. Jag vågade inte ge mig på någon maskin utan höll mig i mitt hörn på mattan. Säkerligen sket hon fullständigt i vad jag gjorde, för vem var det som sneglade på vem? Något att arbeta på.

Tillbaka i Stockholm för att fira jul och nyår och på plats möts man av massa snö och en ny pendeltågstidtabell! Förvirrande.

 

Åkte med Malmö Aviation ner. På planet bjöds det på gravad pepparrotslax, en chokladtomte och sällskap i form av Svea. Svea var lite nervös eftersom det var första gången som hon skulle färdas med MA till Göteborg, hon brukade annars ta SAS. Jag lugnade henne väl, som den världsvane flygare jag är. Kan ju åtmindstone låtsas att jag inte hade haft ångest över hur incheckningen går till på MA eller att jag ständigt blir svettig i väskkontrollen. Svea pratade på. Det spelade ingen roll om jag stängde ögonen för att vila eller öppnade en tidning, hon pratade ändå. Min respons var också lite halvhjärtad, det var lite svårt att höra vad hon sade eftersom hon delvis pratade väldigt tyst samtidigt som vi var placerade precis vid ena vingen och dess läten. Väl i Stockholm tackade Svea hjärtligt för pratstunden, det hade varit mycket trevligt tyckte hon. Och jag kunde inte låta bli att möta Bromma flygplats med ett leende på läpparna.

Passar på att klaga lite. Vad i helvete hände med snöskottningen idag? Eller rättare sagt bristen på denna!

 

Säger som en klok man vid namn Johan Steen en gång sade:

 

Tänk på det!

Resultatet på PDT-tentan kom idag, och jag blev godkänd! Så himla skönt. Trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen där ett tag. Känns mest skönt med tanke på att det är nog att göra ändå under det så kallade jullovet. Opeppen är på topp, men antar att det bara är att acceptera att det blir en hel del pluggande. Och får som sagt se det positiva, kan helt koncentrera mig på KBTn iaf! YAY!

 

Idag var det Luciatåg som stod på schemat. KUL! Har saknat detta. Är ju så trevligt att stå där och sjunga fel på de låtar som man verkligen borde kunna! Jag menar, hur många gånger har man inte sjungit Lucia-låten i sitt liv? Ändå är texten svår att komma ihåg. Skumt.

Efter att ha sett Ove Sundberg förlösa ett barn samt befrukta Anette Sundberg på samma kväll är det ju tveksamt om  livet någonsin kommer att se ut på samma sätt igen...

 

Idag tog jag steget - jag och Spike tog en promenad till Team Sportia för att få framdäcket lagat. Spikes framdäck alltså, jag anser inte att jag har så många framdäck själv. Promenaden tog ganska exakt en timme och tjugo minuter och när jag kom fram var jag sjöblöt av svett från insidan och snöig på utsidan. Direkt när jag kom in i butiken, med Stig-Helmer dimma på glasögonen, fick jag kommentaren: "Snöar det SÅ mycket ute?" Ja, tydligen tänkte jag, inte direkt så att jag tog mig en rullning i snön innan jag gick in.

 

Nöjd efter att ha lämnat in Spike gick jag mot busshållsplatsen. Precis när jag nästan var framme vid vägen ser jag bussen komma, jag gör ett litet hopp till ansats för att springa. Men det var ju såklart ingen som skulle stiga av på Bruksvägen, så det var ju bara snällt att vänta på nästa buss. Spännande det där med att sitta på bänken och vänta och se alla bilister som kör förbi, de tittar som på en med en lite medlidsam blick som säger: stackars, flickebarn, sitter där och väntar på bussen i kylan... Ja men stanna och plocka upp mig då eller låt det vara!

 

Vid sjukhuset tänkte jag vara lat och ta bussen hem, eftersom det bara var tre minuter kvar tills den skulle komma. Tre minuter byttes helt plötsligt till 20 minuter på SL-sätt, och jag bestämde mig för att gå istället. Hem kom jag till slut. Kall som fan och trött. Och jag kan inte sluta tänka på att på tisdag måste jag bege mig till Ersboda och Team Sportia igen...

 

 

Jag levde ett tag i stark tro att det var Jenny som jag lagt till på Quizkampen. Och så får man ett meddelande:

- Känner jag dig?

-Du känner mig? Känner jag dig?

- Spelar bara med folk jag vet vem det är och jag vet inte vem du är.

- Är du seriös Jenny?

- Ja jag vet inte vem du är.

- Då börjar jag bli osäker på om jag vet vem du är.

- Vem tror du att jag är? Vilken stad kommer jag från?

- Min vilda gissning är ju Haparanda... Men det är väl antagligen fel?

- Ja, jättefel. Så det var typ en felringning.

- A wrong call as you can say in english.

- Jepp. Så du får väl fortsätta leta då.

- Får väl göra det. Tack och hej leverpastej.

- Hejs!