Malin

Lyssnade på radio i lördags på barn/ungdomsprogrammet som går efter Melodikrysset och då frågade de ungdomar om vilka orättvisor de ville skulle försvinna i världen.

- Jag tycker orättvisan mellan alla könen ska försvinna; mellan kvinnor och män, rika och fattiga".
- Ungefär 15-årig flicka


Nu blev det helt plötsligt genast mycket svårare vad man vill ha för första barn när det finns så många alternativ...

Skolbarnen och jag har precis begravt en fågel uppe i skogen och de kommer springande emot mig.

- Malin, Malin. Har du några fågelfrön eller brödbitar som vi kan ge till fågeln?!
 - Men fågeln är ju död?
- Men, hallå, den kanske börjar leva igen om vi ger den lite mat!


Senare på eftermiddagen när jag går hem med C från dagis får han syn på en snigel och utbrister först ytterst medlidsamt och sedan...
- Ååååh, titta en snigel!...Ska jag trampa på den?


Vad hade krävts för att denna snigel hade velat ha livet tillbaka? En maskros? En bladlus? Jag har ingen aning...

Igår kväll tog jag min första cykelrunda för året. Den bar av upp till Brantbrink. Jag bestämde mig redan i tisdags att jag skulle ut och springa efter jobbet på onsdagen och var ganska peppad. Dock blev det ganska sent på jobbet och jag var inte uppe på Brantan förrän vid 22.00. Det var perfekt väder, lagom varmt, inga andra i skogen och jag hörde bara ljudet av mina egna fotsteg och lite fåglar. Såg inte särskilt mycket heller, eftersom det blivit ganska mörkt och jag ser betydligt sämre i mörker. Jag springer där och känner mig riktigt stolt. "Att ge sig ut och springa ensam klockan 22 en onsdagskväll efter att man har varit och arbetat, är tecken på mental styrka", tänkte jag. Sedan kom jag fram till att det också kunde vara ren idioti. Hur många unga tjejer skulle frivilligt ge sig ut i en mörk skog ensam på kvällen utan att ha mobil med sig? Det är ju mångas största mardröm! Jag vet inte varför jag inte är rädd. Antingen är jag väl för naiv, och tror att inget händer mig, eller så menar jag att händer något så händer det. Och skulle det sitta en gubbe bakom en sten i skogen och vänta på mig skulle han ju fan vara värd ett pris. Tänk att sitta där och vissla för sig själv och vänta på att det kanske skulle kunna komma någon. Tålamod, är en våldtäktsmans bästa vän. Men man borde kanske ändå tänka lite. Egentligen. Det kan ju hända andra saker. Som en bruten fot eller något.

Det enda som lyckades skrämma mig var älgen Helga som luffsade runt och trampade på pinnar på ängen. Som tur var blev hon lika rädd som jag. Men jag fick en jäkla adrenalinkick och flög uppför backen! Fler älgar i spåret säger jag!

Sedan cyklade jag hem i min ensamhet till de vackra tonerna i"It must have been love". Möjligtvis har Marie Fredriksson en något bättre pipa än jag. Men hon sjunger den inte samtidigt som hon cyklar visserligen.

Satt och läste alla insändare som svenska befolkningen skriver in till DN. I de flesta fall är det bara roligt att höra alla klaga över allt och alla. Men denna blev jag lite konfunderad och nästan irriterad på:

"DN:s Mia Tottmar om kollektiv uppförandekod. Instämmer! Ungdomen har ingen respekt för äldre. Så vi har ingen för dem."
- Carl Holgerson

Jag har ingen aning om vad denna Mia Tottmar skrivit om och jag vet inte vad denna Carl menar heller. Kanske att det är töntigt att vissa gamlingar klankar ner på ungdomar bara för att de klankar ner på dem. Eller så menar han just det, att de har rätt att vara otrevliga mot ungdomar för att vi är otrevliga mot gamlingar. Men jag förstår inte vad vi gör för fel? Respekterar vi dem inte för att vi inte flyger upp från våra sittplatser på buss/tåg när det kommer in en +65 människa? Eller för att vi inte hjälper varje +65 människa som bär runt på en matkasse? Jag kan väl inte rå för att jag råkade vara lite snabbare på bussen? Självklart kan man överväga att resa sig om man ser en gamling som knappt kan stå på benen. Men är det inte värre att erbjuda en äldre person sin sittplats om denna inte alls har några problem med att stå? "Tant, vill du ha min sittplats?" Så visar det sig att man har erbjudit sin sittplats till en 55-årig dam. Det skulle ju sänka hela damens dag! Istället vore det väl bättre om man lite vänligt frågade om man kunde få en sittplats. Jag tror nog att många skulle ställa sig upp då.

Men nu när jag har klivit över 20 strecket kanske jag inte säknas som ungdom längre, och får därmed behålla min sittplats som jag har kämpat för utan att behöva ha dåligt samvete?

Nej, nu ska jag försöka att olja in min cykel och pumpa däcken. Wish me luck.

Är trött som fan efter endast dryga fem timmars sömn inatt. Blir en tidig läggning, direkt efter "Jakten på Julia" måste jag nog säga. Undrar om Ellen åker ikväll? Vore nog mest rätt. Men svenska folket, eller ja den lilla del som faktiskt tittar på detta program och röstar, verkar göra en Idol-Jens, och vägrar sluta rösta på henne.

Gjorde förövrigt en karriär som Posh igår, det var kul så länge det varade. Men mina stackars små fötter skulle inte klara mer. Kvinnor där ute, hur i helvete klarar ni av att gå i skor som lyfter sig över marken med hjälp av klack? Aldrig mer säger jag bara.

Jag har ångest. Och denna gång har jag faktiskt något riktigt att ha ångest över. Det gäller inte att jag ska lämna huset om någon timme, det får jag ta efter 20 år som människa. Utan det gäller min antagligen till 99% kommande flytt i höst. Innan har jag varit såå laddad. Tyckt det varit läskigt som fan, men ändå att det ska bli underbart att få göra något nytt, som är lite dangerous. Men det är en sak som får mig att vilja stanna mer än någonsin och denna sak börjar på I och slutar på -nnebandy. Det ska ske stora förändringar på Dam-sidan till nästa säsong och denna gång tror jag på det och det låter riktigt bra. Jag vill verkligen vara del av detta, och det blir ju knappast lättare att det finns många andra som också vill att jag ska vara det. Och mina tjejer. De som jag har sett utvecklats i tre år. De som ger mig psykiska breakdowns och oförglömliga kommentarer. Ska jag bara lämna dem?

Jag vet att det finns innebandy uppe i norr med. Möjligtvis även bättre sådan. Men det kommer inte att vara samma sak som här...

Förövrigt tycker jag att det är underbart att Magnus Hedman skulle kunna tänka sig att göra en comeback mellan stolparna i AIK nu när de har sin lilla kris. Den mannen kan man alltid lita på.

Har tänkt på att Chelsea är ett väldigt fint namn. Men dock har det blivit förstört. Skulle aldrig falla mig in att döpa någon eller något till detta namn. Det finns ingen mer irriterande person! Hon bara går runt och gnäller hela tiden! "Åh, hur ska jag kunna genomföra min samhällstjänst utan körkort?!" DU KÖRDE PÅ DIN LILLEBROR! Visserligen kan jag inte säga att jag saknar Zack, han var rejält förtidigt född. Men ändå. Jag hoppas verkligen att Tek.E Kramer kan sluta tänka på att han ska sätta på Lexie för en sekund och löser fallet med den försvunna DVD skivan så att både Chelsea och Kate kan sitta och stirra på varandra i någon fängelsecell någonstans långt bort ifrån Salem.

Alltid skönt att kunna avreagera sig lite. Känner förövrigt icke för att arbeta. Denna uppfinning är totalt överskattad! Vad var det för fel med att leva som på Stenåldern? Vandra runt i skogen och leta lite örter, käka lite, lalla runt i en grotta? Bli dödad av en björn som råkade bo i grottan? Himmelriket.

Oremooo Aaha.....Aaha....Aha. Han gör alla våra mååål.