Malin

Var ute på en cykeltur tidigare idag i min stressiga vardag. Hörde om en musikhelg på Norrporten Arena. Mycket bra artister tänkte jag och cyklade hem för att se vad denna arena låg någonstans. Sundsvall. David bor i Sundsvall. Jag hittade en biljett ner för 99 kr slog till. Så den 3 augusti åker jag ner till Sundsvall för att uppleva Magnus Uggla, Kent, Bryan Adams, Melissa Horn och Tomas Ledin live. På lördagen är även Erik Hamrén på plats, och där Erik är, där är jag.

Har fått ett nytt intresse - det är ju helt fantastiskt att lyssna på sommarpratarna i P1. Har hittills lyssnat på Anjas, som redan har blivit en klassiker. Lyssnade på Morgan Allings från 2009 - vilken kille. Och nu såhär i EM-tider var det väl perfekt att lyssna på John Guidettis, som på grund av intag av dålig kyckling inte kunde vara med i EM. Han framför sitt snack med en lite väsande röst som blandas med lite smaskande. Men oj! Rysningsfaktorn är hög! Går över till att lyssna på Helene Sjöholms från 2006.

Allsång på Skansen är här. Men jag är inte i Stockholm. Sitter ensam i lägenheten i Umeå med TV:n som enda sällskap. Det här med att spendera sju veckor här känns plötsligt inte helt hundra. Men vad fan. Jag tog beslutet själv och får stå för det. Får roa mig så gott det går. Jag menar, jag har ju ändå Måns på TV.

Gårdagens match var en besvikelse. Det går inte att säga annat. Men det skulle gå emot hela min natur att deppa ihop totalt. Det är två matcher kvar- och vinner vi dem är det lugnt. Och kan man vara något annat än laddad när man imorgonkväll kommer att landstiga Kiev som den viking man är?! Svaret är nej. Laddningen är på topp. Om fyra och en halv timme ringer klockan - och då jävlar.

Något som är mer lyckat är Mästarnas Mästare. Har inte kommenterat detta hittills. Såg klart finalen idag, trots att jag har vetat sedan i söndags kväll att Jörgen vann. Hade ändå panik i finalen. Mest för att Magnus satt fast i sandgropen. Jag hade fått panik! Att inte kunna ta sig någonstans liksom. Men tycker att Jörgen var en värdig vinnare, även om Pillan har imponerat totalt. Har ibland blivit lite rädd för hennes otroliga tävlingsinstinkt! Den som dock vunnit mitt hjärta mest är ändå Magnus, även om Anna inte kommer långt ifrån. Och Vickan! Vilken människa. Gunnar Larsson i "springa-i-vatten-med-ögon-bindel". Linda Höglund i samma tävling. Haha. Vilka minnen. Ser redan fram emot nästa säsong!

Japp. Min EM-tippning började ju sådär måste jag säga. 0 poäng efter två spelade matcher. Men Ryssland har ju presenterat sig i alla fall. Kul!
Imorgon kliver mina tänkta finallag in i tuneringen: Tyskland och Holland. Får väl hoppas på lite bättre resultat imorgon.

Imorgon börjar det. Fotbolls-EM. Som jag har väntat! Dock är det en viss nervositet som har infunnit sig. Kan inte ens läsa om svenska landslaget i tidningarna utan att få en viss ångestkänsla i magen. Säger som Melissa Horn; Hur ska det gå? Försvaret har inte sett särskilt bra ut de två senaste matcherna, och då har vi mött lag som inte tagit sig vidare till EM ens.

Men det är inte bara sportsmässigt som jag har ångest. Simon Bank nämnde i en text han skrev i veckan att logistiken för det svenska landslaget inte kunde se bättre ut. Jag förväntar mig att min egen logistik kommer att bli en katastrof, om jag ska använda det enda ord som tanten vid gränsen mellan Polen och Ukraina kunde på engelska. Jag och Isabell, och sedan Karin, ska besöka ett land där ingen pratar engelska. Vi ska besöka ett land som är ett av Europas mest korrupta. Vi ska besöka ett land som inte är i närheten av det Sverige vi är vana vid. Varenda gång jag läser ordet Kiev får jag ångest. Oftast eftersom det antingen benämns i samband med landslaget eller kaoset som befinner sig på plats.

Men. Återigen, det är EM. Och som jag har längtat. Jag har min Sverigetröja. Jag har min ryggsäck. Jag ska ut och resa med två av de finaste vänner man kan ha. Det kan nog bara bli bra.