Malin

Har kollat mycket på simningen i OS de två senaste dagarna och blivit inspirerad. Kollat in tekniken seriöst. Tog därför min sportiga bikini och mina simglasögon och begav mig till IKSU. Simmade på där, och kände mig som vanligt dum i jämförelse med de som kan simma på riktigt. Men så plötsligt händer det där som får ens självförtroende att stiga. Efter att ha simmat i en halvtimme och är på väg upp ur poolen, med röda ringar runt ögonen på grund av att simglasögonen har suttit för hårt, hör jag en konversation mellan ett barn i 10års åldern och hennes mamma.

- Mamma, kan vi inte gå dit och simma isället?
- Nej, där tränar de som tävlingssimmar.

Kan ju mycket väl vara så att hon inte syftade på mig, det är till och med högst troligt, men det gjorde mig glad.

Ett litet TV-tips såhär på torsdagskvällen, kolla in SVTs dokumentär om elitidrottens baksida och samtidigt all glädje, då några av våra främsta friidrottare berättar. Mycket bra! Även vid sådana tillfällen som jag verkligen inser vilken bra utbildning jag har valt att gå, och vad som jag faktiskt i framtiden skulle kunna arbeta med.

Nu: Storbritannien-Senegal, fotboll, OS. Glädje att få se Giggs spela mästerskapsfotboll. Han kan ju inte varje dag vara särskilt glad att han blev född i Wales alltså. En GRYM fotbollsspelare som råkade födas i ett land som inte kunde bistå med särskilt många andra grymma spelare...

"Ni kommer att slippa stå ut med lika många tv-kommentatorer som pratar om att lag ska ställa frågor till motståndaren som under EM. Uttrycket är det värsta svensk sportjournalistik kommit med sedan alla skulle "leverera" något."

- Esk om varför OS kommer att bli bättre än EM.

En OS-krönika från 2008 rullar för fullt i SVT. Vackra bilder. Sorgliga bilder. Fantastiska bilder.
 På fredag är det invigning för årets OS. Hur taggad är man inte på en skala mellan 1-10?! En massa sport från morgon till kväll. U.N.D.E.R.B.A.R.T.

"Kanske beror det på en liten, liten, liiiten hjärnskada?"

- Per Moberg om varför hans fru kan behöva fråga
 om vägen till något som hon har åkt 100 gånger till.


Skulle förklara mycket angående mig själv...

Jag: Men vad fan! Man kan ju tro att jag är vindögd så snett som jag spelar!
Mamma: Men det blåser ju...
Jag: Men vinden blåser ju åt andra hållet.
Mamma: Jaha...

Efter 9 dagars jobbande i rad känner jag personligen att jag är värd fem dagars ledighet. Bara som en känsla liksom.

Känslan som uppstår när man får höra på jobbet att "du är duktig med datorer."

Känns som en utmärkt kväll att spendera tillsammans med Ryan Gosling och Rachel McAdams och lite The Notebook.

För två veckor sedan hade jag nästan panik. Vad skulle jag göra här i Umeå? Det bästaste finns ju i Stockholm. Och så är det väl fortfarande på många sätt - men jag ser nu att det kan bli jävligt bra att vara här också. Den gånga helgen har bestått av lagom mycket alkohol (kanske lite för mycket i fredags, men det var det värt), umgåtts och myst med underbara människor, minifolf med G (blev oavgjort. 54-54. Kanske var lika bra?), badat och hängt med Fröken Johansson med syster, lite innebandyspel utomhus och lite bakning på det.

En rejäl städning pågår även i hushållet. Och det behövs! Under sängen speciellt... man kan hitta mycket skoj där, som sina duntofflor, två t-shirts, ett linne, ett par shorts - och hör och häpna, min Jet set-klocka!  Den har varit bort så länge att vintertiden fortfarande var inställd, men nu är den tillbaka i min ägo. Känns jävligt stabilt.

Var på IKSU och körde ett Sh´Bam-pass. Jag vet inte varför egentligen, jag gillar det ju inte ens? Och inte fan blev det bättre när instruktören börjar prata fotboll. Att hon pratade om Spanien var väl okej, de vann igår, inget mer med det. Men när hon börjar prata om Sveriges uttåg ur EM som att det vore något att skämta om blev jag lack. Är det inte en aning för tidigt att prata om Sverige plus EM samtidigt när man har en överdrivet glad röst? Inte okej enligt min mening. Inte okej.