Addicted.

Jag vet. Det är ett jävla tjat om Sommarpratarna. Men jag kan inte rå för det! Tror jag har blivit beroende. Eller kanske inte helt. Vaknar inte upp om nätterna kallsvettig och sätter på ett program. Än. Har bara börjat planera mitt egna sommarprat och det känns varje gång lite onödigt att gå ut och göra något annat när jag faktiskt kan lyssna på ett till. Är lite irriterad just nu över att jag inte kan lyssna klart på de tio sista minutrarna av Arne Hegerfors program, är något förbannat fel på filen. Jag skulle säga att det kanske är som att feströka? Inte riktigt beroende, men det är gott att ta en cigg ibland för att festa till det och kunna vara social med andra. Att sitta och lyssna på sommarpratarna är väl kanske inte direkt socialt, men å andra sidan kan jag inte heller förstå hur folk kan tycka det är gott att röka. Så det är väl ingen logik i något av det, eller så är det det som är logiken. Nu blir det snurrigt.

Japp. Mitt egna sommarprat alltså. Jag fick ju inte vara med i Wild Kids. Kommer aldrig få vara med i Mästarnas Mästare. MEN lyckas jag göra något i livet som gör mig lite sådär känd i alla fall, så att folk tror att jag kan berätta om något i 1 timme plus musik, så kan jag ju banne mig få göra ett sommarprat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0