Music

Ikväll är det Melo igen. Jag ska titta tillsammans med Lisa och äta lite vegansk marängswiss. Det här blir andra lördagen i rad som Lisa tittar på detta spektakel. Gillar att jag kan influera på något sätt.

Anders Fernette är med ikväll. En del av mig är fortfarande lite kär i killen. Så idag kommer röstningen fram. Och som det skall röstas. Ni kan ju också supportrösta om ni känner för det.


Det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna stort.

Spelade precis sällskapsspelet Besserwisser. Jag och Lisa vann. Jag kunde mycket mer än vad jag trodde. Jag fick utnyttja mina kunskaper om valar. Allt Animal Planet tittande fick äntligen komma till använding. Lycka i hela kroppen. Jag älskar helt enkelt att vinna.

Facebook

Kan möjligtvis den lilla irritation över att man inte kommer in på Facebook vara skadlig?
Den är ju åtminstone tillräckligt allvarlig för att jag ska gå in på min blogg och skriva ett totalt onödigt inlägg 23.20 en torsdagskväll när det börjar gå mot slutet av februari 2011...


Johanna Sofia Kjellström


Födelsedagsballongerna är idag här igen.
De är här för att säga grattis till en fin vän.
Denna vän är född 1991,
och fyller därför inte 21.
Men det är inte mycket man behöver fundera på.
En 91:a kan vara väldigt bra ändå.

GRATTIS JOHANNSEN!


Måns Zelmerlöw

Måns, och inte vilken Måns som helst, utan Måns Zelmerlöw ska ta över Allsång på Skansen efter Anders Lundin. Detta tycker jag är ganska trevligt. Måns kan sjunga. Måns är ganska trevlig att titta på. Dock kommer jag att sakna Anders egna låtar som han drar till med ibland. Visst, det är inget fel på lite Cara Mia eller Hope and Glory, men inget kommer väl upp till samma nivå som när Anders tar i från tårna i "Nöjd"-låten?

Nöjd, nöjd, nöjd. Mannen här är väldigt nöjd. Nöjd, nöjd, nöjd. Han är glad för han är nöjd.

Det kan vara kul att skratta.

Varje dag, när jag behöver en dos av lite skratt här i vardagen går jag in på http://www.tjuvlyssnat.se/, och skrattar lite åt alla roliga kommentarer som folk slänger ur sig. Jag tar också en titt på http://tjuvtittat.se/ och skrattar lite till.

Klor

Jag har klor i mina ögon. Det svider. Dessutom är jag trött. Och då svider det lite till. Är lite hungrig också. Ska nog äta litegrann.


"Min värdighet ligger på golvet bland barnen i Paris."

Ibland kan man göra saker här i livet som får en att växa som människa. Ibland kan man även göra saker som får en att vilja få en direktbiljett till något avlägset ställe far, far away. Jag har en ganska hög pinsamhettröskel. Jag tycker att det är viktigt att man bjuder på sig själv, och att andra kan få skratta. Men att gå på Familjegympa som 20-åring helt ensam på IKSU, var inte helt okej.

Familjegympa

Rörelselek där barn och föräldrar tränar tillsammans. För barn mellan 2-6 år.

Ovanstående är passförklaringen. Säger väl det mesta. Jag gled in där och var med och vinkade i "Tjabba, tjena, hallå." Jag var med och lekte flygplan till "Luftens hjältar". Jag var med och satt på golvet och lekte båt till "En kule natt, natt, natt"-låten. Jag var med och svängde med armarna fram och bak, hoppade runt i ring och dansade honkitonk tilllsammans med MoraTräsk. Jag var med och lekte elefant, och till skillnad från en kille i 5-års åldern klarade jag av att forma mina armar till en snabel.

Jag lämnade Paris med en känsla av en viss efterblivenhet. Jag kom in i omklädningsrummet och fann att jag totalt glömt bort vilket skåp som var mitt. Jag testade ett lås. Det fungerade inte. Jag låtsades gå på toaletten i hopp om att alla skulle lämna omklädningsrummet. Jag testade ett till lås. Det fungerade inte. Jag satt och pillade med mina skor i hopp om att alla skulle lämna omklädningsrummet. Jag testade ett till, och ett till. Sedan hittade jag mitt lås och kunde byta om och lämna IKSU som den människa jag är.

Life´s a piece of shit when you look at it

Usch. Sitter här och är lite irriterad. Visserligen mindre irriterad än för ett tag sedan. Men man kan få klaga ändå.

Jag tänkte hämta ut min cykel från Öppen gemenskap.  Dock var denna gemenskap inte så jävla öppen idag, utan väldigt stängd. Och när jag säger stängd, menar jag låst. Som i en låst dörr. Problemet med dörrar som är låsta är att det är väldigt svårt att ta sig in. Jag försökte rycka upp den. Men det var förgäves. Står det att man ska ha öppet till 17.00 kan jag tycka att det ska vara så. Men det kanske bara är jag?
Tack och lov fick jag skjuts. Hade troligen varit ännu mer irriterad annars.

Gick (med betoning på verbet gick) till Strömpilen för att handla. Jag handlade. Jag handlade för mycket. Tog bussen hem, för att skona mina armar. Dock höll mina armbågar på att gå ur led sträckan mellan busshållsplatsen och mitt hem. Det gjorde ont.

Jag sorterade min tvätt. Alldeles för mycket tvätt. För att tvätta tänkte jag. Jag gick ner till min bokade tvättmaskin med min tvätt och mitt tvättmedel. Men ja, då var den trasig. Trasig som i totalt ofungerande. Tack för den. Så istället för att få min tvätt tvättad, blev det mer som en promenad. Att promenera med tvätten var kanske inte riktigt det jag hade i åtanke när jag startade denna procedur.

Kira Lindell



Idag är det den 17 februari.
Är det något speciellt med denna dag, tänker ni?
På denna fråga kan jag svara: Ja.
Och ni kan skrika: HIPP HURRA!
Denna dag rockar fett,
för det händer inte jämt att Kira fyller 21!

GRATTIS KIRA!


Ett nyttigare liv

Efter mitt dietistmöte i måndags blev jag mäkta peppad på att ändra mina matvanor lite och leva ett mycket nyttigare liv! Fick lite tips på saker man kan tänka på, och jag kände, varför inte? Satte upp lite nya mål, vilka bland annat innebär att gå upp minst 45 minuter innan jag måste vandra iväg på morgonen, för att hinna äta en ordentlig frukost. Inget godis förutom på fredagar eller lördagar. Satte dock ett litet undantag gällande den senare, att om jag blir bjuden på godis eller liknande, så är det helt okej. Jag menar, man ska ju utnyttja alla sådana tillfällen! Måste säga att det är jävligt svårt, med tanke på att jag tänker på det godis som ligger och väntar på mig i skåpet typ varannan minut. Men jag har klarat mig i 3 dagar nu, kan klara mig i 1 till! Heja heja. Har faktiskt gått upp 45 minuter innan jag ska gå både igår och idag. Får la se hur detta går imorgon när jag då måste pallra mig upp 07.00...


Förövrigt är IKSU-Barbro min absolut nya idol. När jag blir stor ska jag också vara som henne.

När Kempe var med var det åtminstone komiskt...

Vad ser svenska folket i Sanna Nielsen? Jag förstår inte.


"Det är bara för att jag tycker om dig så mycket"

Idag kom Veronica hem med en present till mig. Jag blev som en femåring som hade födelsedag.



Hur klockren var inte den presenten på en skala mellan 1-10?


Erkännande

Jag är spelberoende. Mahjong Dragon är ett spel jag ägnar för mycket tid åt. Ett spel jag tänker lite för mycket på. Undrar om det finns någon slags grupp för oss som har hamnat i MT-träsket? Kanske? Kanske inte?


Inte mig emot.

Befinner mig i ett visst trötthetsstadie. Urladdningen av en hård tid (?) av tentapluggande är över och är sitter jag i min ensamhet. Väntar på att tiden ska gå så ska jag snart iväg till IKSU och spela lite Beachvolleyboll. Förväntar mig en massa sand överallt.

Har tagit ett beslut angående min cykel. På måndag är det vi som beger oss ner till Öppen Gemenskap. Kan inte cykla runt på den mer. Låter som att den ska ramla sönder så fort jag trampar i lite extra. Kedjan hoppas liksom över 20 steg. Spännande. Enda positiva är att man återigen hör att jag är på väg på 1 mils avstånd.


Oh fucking day, oh fucking day. OH FUCKING DAAY!

Internet är tillbaka. Jag är tillbaka. Denna blogg är tillbaka. Ganska konstigt att min besöksstatistik alltid är högst när jag inte varit aktiv på ett tag. Skall man ta detta som en pik?

Tenta på fredag i Biologisk psykologi. Eller skrev jag psykologi? Biologi. Ren jävla biologi. Men jag lever i en värld med positiva känslor. Det går. Oj, vad det kommer att gå.

Pluggat hela dagen. Kommer att fortsätta plugga nu ikväll. Möjligtvis med lite mindre intensitet.

Tror förövrigt att jag har lagat min cykel. Kedjan hoppade i lördags. Jag försökte laga den. Det gick inte. Jag blev arg och har därför varit konstant sur på cykeljäveln sedan dess. Kastat onda ögat varenda gång vi mötts. Men nu kan det vara så att vi har försonats.

En gång i tiden ville jag bli fotograf...

Molle utan ansikte.



Molle utan ansikte


På denna bild skulle Molles ansikte kanske kunna ha skådats, ifall jag hade flyttat på benet.


Vet inte om det är jag som har brister i mitt fotograferande, eller om vi ska lägga detta på Molles oförmåga att stå still? Jag lägger min röst på Molle.


RSS 2.0