Malin

Imorgon bär det av till Åland med Issa. Ska bli trevligt att komma härifrån ett tag.
Även om det skulle kännas bättre om man visste att allt skulle lösa sig. Men det är väl det som är meningen, att man inte ska veta.

Ikväll kommer Ida och Sanna hem! Välkomna. Hoppas ni har haft det trevligt ;)

Måste också passa på och hylla våra vänner i U-21 laget. Vilken jäkla insats de gjorde detta EM, även fast det inte räckte ända fram. Vi var dock bättre än Englang, bortsett från hörnorna. Det ser i alla fall ut som att framtiden ser ljus ut för det svenska A-landslaget.

Igår tänkte jag att jag skulle utnyttja det fina vädret och ta en promenad i 20-30 minuter plus kolla in min nya hemstad lite. Var ytterst trevligt till en början- tills jag kom på att jag inte hade någon aning om vart jag var. Herregud. Var bara en massa villaområden överallt, och jag gick in på väg efter väg. Min lilla promenad slutade vid ett jävla maraton på 1 och en halv timme. Kom tillbaka till lillebror, som inte hade saknat mig eller undrat vart jag tagit vägen, med två jäkla blåsor på lilltårna och en konstig smärta i höger rumphalva som drar sig neråt låret. Inte kul. Såg dock en rolig skylt, stod "Levande barn". Kul att de inte vad döda tänkte jag och traska vidare.

Idag var jag i staden med Elin och Mickan. Vi skulle shoppa, blev inte så mkt av det, pga dålig ekonomi. Eller Elin handlade lite iaf. Vi roade oss mer med att äta och promenera i det fina vädret.

Träningen idag gjorde ej att mina smärtor blev bättre. Inte alls.

Ida och Sanna sitter på flygplatsen och ska snart bege sig mot Paris. Malin sitter i Södertälje och har läst Bert, vandrat runt i staden med en turistkarta för att leta upp en skivbutik, som inte fanns.

Ibland är livet kul.

PS. Jag håller med Esk om att Sydafrika kan bli en spännande upplevelse när invånarna där roar sig med sina tutor! Herregud, fick ont i huvudet efter tre minuter. Vad är det för fel med svenskarnas läktarkultur? Sitt knäpptyst i 20 minuter, så kör någon helt plötsligt en spontan "Andra sidan", för att sedan övergå i total tystnad igen. DS.

Midsommarafton var väldigt lyckad måste jag säga. Johanna, jag och Ida inledde lite chill, men sedan när resten kom åt vi en fiin middag, fortsatte med lite kubbspel, lyckades hamna med Micke, Ida och Madde igen. Och vi förlorade igen. Var med i det förlorande laget på pratmakarna också. Var väl lite för mycket alkohol inblandat där på vissa håll för att det skulle kunna bli ngn succé ;). Efterrätten vi åt var otroligt god! Åt för mycket som vanligt.

Men nu ska jag träna lite. Skulle vilja göra något annat, men måste sköta sommarträningen nu. Känns onödigt annars. Sedan imorgon börjar min totala jakt på ett arbete. Jag har mina kvaliteter, men känns inte som att någon annan får ta del av dem när jag sitter i en lägenhet i Södertälje....

Såg denna film igår igen. Och jag är fast. Det är absolut en av mina favoritfilmer, man får skratta, gråta, rysa av alla otroliga toner som Helene Sjöholm lyckas ta. Hur lyckas hon? Och kemin mellan Michael Nyqvist och Frida Hallgren är fan inte att leka med.

Där var sista dagen på fotbollsskolan avslutad. Delade känslor. Skönt att slippa gå upp på morgonen och min hud klarar inte av att vistas ute i solen- lider av en viss stoppljus skada för tillfället. Men så var det ju ungarna, man lägger ner tid för att memorera namn och lära känna dem, och till slut tycka om dem. Och så var det slut. Men vem vet om 10 år kanske man får se ngn av dem göra debut i Allsvenskan?

Imorgon är det midsommar. Totalt värdelös, ska dock spendera lite tid med vänner, alltid trevligt!

När man ser de små knattarna springa runt på den där gröna (plast) mattan och göra saker som man själv aldrig skulle klara av blir man överlycklig. Eller bara se glädjen i deras ansikten när de får tag i en boll och kan börja springa runt.

När man tänker på det kan man nästan ha överseende med alla tårar, allt gnäll och all envishet.

Hur kan man ens egentligen fundera på att arbeta med något annat i framtiden än med barn och idrott? Kanske får utnyttja min idrottspsykologi till yngre barn i framtiden? Även de kan väl behöva lite mentalträning?


Ps. Jag har lärt mig vart jag ska sitta på pendeltågen. Känns bra.

Ja ibland är det riktigt jäkla kul. Särskilt när det står 5-1 på resultattavlan.Och man ibland har fått se bländande spel.. Från svensk sida.

Jag är tillbaka. Och jag tror jag är det för att stanna. Som ni kanske har märkt har jag inte haft någon lust över huvudtaget att skriva på det senaste halvåret nästan. Men nu när jag har startat mitt nya liv, så är jag tillbaka.

Nytt liv ja. Tog Studenten för över en vecka sedan. Var en ytterst trevlig dag, överträffade mig själv på ett flertal punkter den dagen. För att sedan bege mig ut i livet igen, som arbetslös. Jag hade ett jobb. Men det valde jag att avsluta idag. Får man både fysiska och psykiska men av ett arbete är det fan inte okej. Och jag ska sluta upp att göra saker som inte känns helt rätt, har gjort det hela mitt liv men någon gång får det vara nog. Ibland har den envisheten tagit mig långt, som med syslöjden och träslöjden. Ville inte vara där, fick nervösa sammanbrott, men jag gick alltid dit. Men ibland är det inte värt det.
Nästa vecka blir det arbete på en fotbollsskola, sedan är det kört igen. Haha, men det ordnar sig. Sommarlovet, eller ja, tiden efter studenten kan ju knappast fortsätta sämre än vad den har gjort. Flytt till Södertälje, första sjukdomen på flera år, och ett jobb som man får självmordstankar av. It can only get better, som Diamond skulle sagt.