Ropa inte hej...
Det är över nu.
Men OS har bjudit på mycket annat som har verkligen varit värt att titta/lyssna på- här är ett urval mina favoriter.
Magnus Wislander som expertkommentator i Radiosporten. Han var helt underbar. Gillade honom ju redan innan, men nu fick jag ytterligare en anledning att tycka om killen. Han sa vad han tyckte. Var något skit när de svenska damerna spelade handboll, så sa han det. Han snackade inte om några goda intentioner o.s.v. En skitpass är en skitpass vare sig det är en man eller kvinna som slår passen. Glen Strömberg har ju något att lära sig där...
Svenska handbollslandslaget, och då menar jag herrarna! Vilket spel de visade upp! Semifinalen mot Ungern var bland det mest spännande jag någonsin sett! Det var som att Bengan Boys var tillbaka. Helt underbart, och det bådar gott inför framtiden!
Bordtennis, alltså är det ens möjligt att stå typ tre meter från bordet och smasha på de där små plastbollarna? Helt otroligt! Det var Jörgen Perssons sista OS, och visst fick han visa upp riktigt fint spel ibland!
Brottning. Brottningen ja. Har varit ett himla tjat om det där, att ingen förstår varför någon får poäng. Och jag kan inte annat än att hålla med. Efter att ha sett ett par matcher började jag förstå så mycket att ifall de kramades tillräckligt länge skulle någon av dem få poäng. Vem och hur många, det visste jag ej, men det var ju en början. Så kastar någon in en kloss helt plötsligt. Jag tänker SKANDAL, publiken börjar kasta in saker. Men tydligen kan tränarna kasta in en sådan... Och domaren.. domaren har en blå boll som betyder att någon har vunnit matchen... Lyssna på Jonas Karlssons krönika om brottningen. Riktigt bra!
Usain Bolt. Mannen måste ju ändå nämnas. Tre OS-guld. Utklassningsnivå i varje lopp. Måste ju kännas lite genant ändå att springa mot honom? Den enda som kunde utmana honom sånär var ju Blake. Kan bli roliga fighter där i framtiden! Om inte Bolt går över helt till att spela cricket vill säga...
Pia Sundhage är en kvinna som måste nämnas. Andra raka OS-guldet med USA. Och kvinnan är ju för underbar. Hon glider in i SVT-soffan med en slapp T-shirt, fotbollsshorts och gympadojor och bjuder på en sång! Jag menar, hur skön är hon inte? Skulle vilja se Erik Hamrén, som i jämförelse med Lagerbäck är en avslappnat kille, ta ton i TV!
"Oh, Satan vad det regnar. Men Gud så härligt det är."
Ovanstående rubrik beskriver min helg i Sundsvall ganska så bra. Visst, det regnade, men jag och D hade det ganska härligt tillsammans med artisterna ändå. Fredagskvällen inleddes med Mr. Magnus Uggla. Första gången jag såg honom live, och han var bra. Skämtade lite lagom sådär på sin härliga stockholmska som hela tiden fick mig att tänka på hans roll i "G- som i gemenskap". Kul var det också att se glädjen i D:s ögon då han äntligen spelade "Kung i baren". D hade haft ett par nervösa minuter där.
Nästa attraktion var Kent. Kent äntrade scenen samtidigt som himlen släppte ifrån sig ett skyfall. Men det passade som in i Kents spelning. För, visst, de vet vad de sysslar med på scenen och har en del riktigt bra låtar, men lite deppigt är det det.
Kvällens absoluta huvudpunkt var Bryan Adams! Det var värt allt ryggont i världen att få höra Heaven, Everything I do och Summer of 69 live! Går knappt att beskriva känslan. Hade jag kunnat Baby when you´re gone hade jag fan kämpat som fan för att få gå upp på scenen och sjunga tillsammans med honom. Killen lät precis som han gör på CD. SÅ grymt. Synd bara att killen bredvid mig valde att sjunga med i låtarna som att han var en av medlemmarna i Lordi...
Lördagens konserter fick jag se utan min vapendragare. Han var inte så intresserad av att se Melissa Horn och Tomas Ledin. Denna kväll skulle också vara i regnets tecken. Precis när jag gick in på Norrporten Arena började det spöregna, och det fortsatte. Och fortsatte.
Melissa Horn sågs gömd inom en vit regnponcho. Det kändes lite som att jag var där alldeles ensam. Bara Melissa och jag. En trevlig känsla. Gillar Melissa. Så himla avskalat och fint.
"Badjävlar" var på besök i Sundsvall, vilket betydde besök av Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Peter Apelgren och Björn Gustavsson. Är lite kär i Johan Rheborg tror jag. Så fantastiskt rolig. Björn Gustavsson bjöd återigen på lite musik med sin gitarr, och det gör han bra. Fick dock höra en del skämt från honom som jag redan hört. Även om jag älskar skämtet med Abraham och "Det var Gud som sa".
När grabbarna hade skämtat färdigt var det 40 minuter kvar tills Mr. Ledin skulle äntra scenen, och jag funderade på om jag var fullständigt dum i huvudet som stod kvar där längts fram vid staketet. Jag var hungrig, kissnödig och iskall. Mina fingrar hade antagit ett russinliknande utseende. Mina skor var fulla med vatten, det skulle inte förvåna mig om en guppi eller två hade kunnat överleva där i. Min rygg värkte som ryggen på en 80-årig tant. Men när Tomas Ledin gick på scenen släppte allt. Alltså killen är ju för skön. När han står där med lite för brett i sär med benen och viftar med armarna. Kåtblicken är på plats och hand uppträder lite som att han har en bokstavskombination. Värd att se live! Synd bara att killen som var placerad bredvid mig denna kväll verkade tro att han var besläktad med drakarten. Han gjorde sådana fnysningar att jag trodde ett tag att han faktiskt skulle lyckas spruta ut lite eld. Hade kanske gått om det inte regnat...
Tack för en underbar helg, Junior!
Dagen då jag köpte en golvmopp
Jag har aldrig anklagat denna lägenhet för att innehålla värdefulla saker, men jag menar, om man ska sno något skulle man väl kunna hitta något bättre än en gammal golvmopp och ett skevt skohorn?
