"Oh, Satan vad det regnar. Men Gud så härligt det är."
Ovanstående rubrik beskriver min helg i Sundsvall ganska så bra. Visst, det regnade, men jag och D hade det ganska härligt tillsammans med artisterna ändå. Fredagskvällen inleddes med Mr. Magnus Uggla. Första gången jag såg honom live, och han var bra. Skämtade lite lagom sådär på sin härliga stockholmska som hela tiden fick mig att tänka på hans roll i "G- som i gemenskap". Kul var det också att se glädjen i D:s ögon då han äntligen spelade "Kung i baren". D hade haft ett par nervösa minuter där.
Nästa attraktion var Kent. Kent äntrade scenen samtidigt som himlen släppte ifrån sig ett skyfall. Men det passade som in i Kents spelning. För, visst, de vet vad de sysslar med på scenen och har en del riktigt bra låtar, men lite deppigt är det det.
Kvällens absoluta huvudpunkt var Bryan Adams! Det var värt allt ryggont i världen att få höra Heaven, Everything I do och Summer of 69 live! Går knappt att beskriva känslan. Hade jag kunnat Baby when you´re gone hade jag fan kämpat som fan för att få gå upp på scenen och sjunga tillsammans med honom. Killen lät precis som han gör på CD. SÅ grymt. Synd bara att killen bredvid mig valde att sjunga med i låtarna som att han var en av medlemmarna i Lordi...
Lördagens konserter fick jag se utan min vapendragare. Han var inte så intresserad av att se Melissa Horn och Tomas Ledin. Denna kväll skulle också vara i regnets tecken. Precis när jag gick in på Norrporten Arena började det spöregna, och det fortsatte. Och fortsatte.
Melissa Horn sågs gömd inom en vit regnponcho. Det kändes lite som att jag var där alldeles ensam. Bara Melissa och jag. En trevlig känsla. Gillar Melissa. Så himla avskalat och fint.
"Badjävlar" var på besök i Sundsvall, vilket betydde besök av Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Peter Apelgren och Björn Gustavsson. Är lite kär i Johan Rheborg tror jag. Så fantastiskt rolig. Björn Gustavsson bjöd återigen på lite musik med sin gitarr, och det gör han bra. Fick dock höra en del skämt från honom som jag redan hört. Även om jag älskar skämtet med Abraham och "Det var Gud som sa".
När grabbarna hade skämtat färdigt var det 40 minuter kvar tills Mr. Ledin skulle äntra scenen, och jag funderade på om jag var fullständigt dum i huvudet som stod kvar där längts fram vid staketet. Jag var hungrig, kissnödig och iskall. Mina fingrar hade antagit ett russinliknande utseende. Mina skor var fulla med vatten, det skulle inte förvåna mig om en guppi eller två hade kunnat överleva där i. Min rygg värkte som ryggen på en 80-årig tant. Men när Tomas Ledin gick på scenen släppte allt. Alltså killen är ju för skön. När han står där med lite för brett i sär med benen och viftar med armarna. Kåtblicken är på plats och hand uppträder lite som att han har en bokstavskombination. Värd att se live! Synd bara att killen som var placerad bredvid mig denna kväll verkade tro att han var besläktad med drakarten. Han gjorde sådana fnysningar att jag trodde ett tag att han faktiskt skulle lyckas spruta ut lite eld. Hade kanske gått om det inte regnat...
Tack för en underbar helg, Junior!
