Förbjudet att prata med chaufför under pågående körning...

...hur är det då med chaufförer som samtalar med passagerare?
Jag brukar vara ganska öppen när främlingar kommer fram och vill prata. Men inte kvart i 8 en söndagsmorgon, då jag egentligen hade behövt sova i ett antal timmar till. Just då bryr jag mig inte särskilt mycket om att vissa SL bussar efter ombyggnad nu inte har värme längre, att han ska ta med sina barn ut på isen för att åka skridskor eller var han brukade åka pulka när han var liten.

Han blev besviken över att han inte skulle få ha mitt sällskap till Huddinge sjukhus. Jag blev glad.

Lost and found

Igår stötte jag på en gammal vän som varit borta onödigt länge. Jag trodde inte att vi skulle få återse varandra igen. Men ack så fel jag hade. Min svarta vante låg där på bänken och väntade på mig. Jag plockade med den med glädje. Vilken tur att jag av någon anledning sparade den andra vanten. Hade varit ett litet onödigt återseende annars...

Nu är det ju så att jag har köpt ett par nya vantar. Undrar om HM accepterar att jag lämnar tillbaka dem nu när jag egentligen inte behöver dem längre?

Den som inte vågar fråga får inte heller något svar.

Detta var förövrigt mitt 300:e inlägg. Wow. Grattis.

I know what you´re thinking. I know why you´re sad.

I de senaste avsnitten i Days har man verkligen inte behövt sakna Celeste och hennes syner. Allas vår Phillip Kiriakis sköter denna del utmärkt. Han vet helt plötsligt vad alla tycker, tänker, känner och är på väg att säga. Jag är förväntansfull inför morgondagens avsnitt, då han har utvidgat sin talang till att veta vad som står i brev som han aldrig har sett! Jag är imponerad, Phillip!

Men jag måste ändå tycka synd om honom. Phillip. Nu pratar jag direkt till dig min vän. Det är inte ditt ben (eller brist på ben) som är problemet. Du skulle kunna ha världens bästa, snyggaste och sexigaste ben, men det skulle inte hjälpa. Belle vill ha Shawn på sin sida.

Jag hoppas budskapet gick fram och att Phillip kan göra något åt detta såhär fyra år efter i tiden. Så gör jag natt av denna dag.

"Ser du bollen, var då glad. Heja Sveriges bandylag!"

Hur lång tid tar det att se klart en 2 och en halvtimmes svensk idrottsgala? Ungefär en vecka skulle jag säga. Skrev jag verkligen idrott nu? Vet inte hur mycket idrott det var... Ungefär 60% Peter Settman, 20% underhållning, 10% med visningar av publiken, 7% inzoomningar av Carolina Klüft och 3% idrott. Men ändå sitter man bänkad år efter år, och tycker det är lika fint. Det bästa är ju faktiskt inzoomningarna på de gamla avdankade idrottarna under de halvtaskiga scenframträdanden som sker, och de sitter i en helt annan värld och har inte lyssnat på en textrad. Men så när de upptäcker kameran så bjuder de på ett leende eller en applåd. Då blir man glad. Och tacktalen. Dessa underbara tacktal. Stjärnan detta år var ju absolut Staffan Eklund. Men nästa gång Staffan när du drar till med att säga "Skämt å sido", så kanske du ska ha dragit ett skämt först och så ska ju helst publiken ha skrattat... Dock kan jag förstå dig, att få publiken på idrottsgalan att skratta är ju inte det lättaste. Men följ då Sarah Sjöströms exempel och skratta dig igenom talet själv. Funkar utmärkt, och då behöver man inte bekymra sig över någon pinsam tystnad.

Morgan Alling ska också ha en eloge. Jag gillar faktiskt Morgan, även om han ibland är som en 10årig pojke som har två eller tre för många myror i brallan. Men ibland är han också väldigt rolig. Och Herr Lagerbäck ska vi ju inte tala om. Kanske ska satsa på en karriär som komiker istället? Parlamentet blir nog mer än glada över en sådan visit!

If you hear any noice, its just me and my boys

Underbart. Kommer hem från jobbet, efter en dag med rent helvete rent ljudnivåmässigt. Att två barn kan föra sådant liv. Vad möts man av när man kommer innanför dörren? Fyra pubertala killar som sitter och skriker med skärande röster framför Tv:n. Mm, underbart. Jag blir så glad.

John is on fire





Marlena
: Oh my God, you are really sick!
John: No, I feel pretty great.


Haha, Johns komiska sida fick mig att skratta till lite i dagens avsnitt.


It can only get better

Sitter och lyssnar på It can only get better med vår allas Amy Diamond. En mycket vacker Sims video till faktiskt. Blir dock lite fundersam över det faktum att folk sitter och spelar in musikvideos med sina simmar? Det är ju ngt som inte ens jag har gjort! Möjligtvis på grund av att jag saknar den tekniska biten.

Men det var inte Sims vs Amy Diamond jag skulle diskutera, även om det finns mycket angående detta att diskutera. Kom tidigare idag att tänka på mitt texthäfte till Amys första skiva "This is me" som blev kvar vid diskbänken i Turkiet. I sommar är det 5 år sedan den försvann. Tänk om den hittades av en städerska som blev lite nyfiken och letade upp Amy och blev värsta fanet? Då har Amy mig att tacka. Fint. Vilken grej.

Eller så slängde städerskan bara texthäftet som jag ibland faktiskt har saknat och allt var förgäves...?

Fulländad

Blivit gratulerad på Facebook? [x]
Blivit gratulerad per telefon? [x]

Men något saknas! Ja! Självklart den sedvanliga ballongen i Malin Dalsmyrs blogg!



GRATTIS PÅ 20 ÅRS DAGEN ELIN!

Nu är din födelsedag fulländad.


Safest place to hide

Det känns faktiskt inte helt rätt att Beauregard Brady och Hope Williams Brady inte längre lever tillsammans som det perfekta par som de är. Brady och Fancy Face. Det är ju de man ser upp till. Det är de som är evigheten. Några som är oskildaktiga. Vi brukar ju säga att så länge som Brady och Fancy Face är tillsammans, kan inget stoppa oss heller. Så man blir ju lite orolig.

Men som människa lever jag med lite inside information, och jag vet att Brady och Fancy kommer att sammanfogas i framtiden. Så jag tvivlar inte. Inget kan komma emellan oss. Sedan tycker jag att det är jättebra att vi inte ägnar för mycket tid åt ett TV program.

When this whole world gets too crazy
And there's nowhere left to run
I know you give me sanctuary
You're the only truth I know
You're the road back home


Och Fancy, även om jag vet att det är en omöjlighet i princip, så känns det verkligen som en trygghet att du tänker hälsa på mig varje helg om jag flyttar. Jag har en känsla av att min vardag kommer kännas lite galen till en början och att jag kommer att känna mig lost. Men då vet jag att du finns där.

You're my safest place to hide.


Ps.

Det fungerade. Inga problem. Universum är på min sida.


På begäran.

Okej, ngt säger mig att jag inte kommer att kunna publicera detta på grund av att sidan ser helt konstig ut, och det står "Färdig, men sidan innehåller fel". Men you´ll never know. Jag har lovat att jag ska ägna mig åt att hylla min bästaste vän i ett blogginlägg, hon tyckte att det var länge sedan. Så det gör jag. Och det gör jag så gärna. För om du är glad då är jag glad.

Sedan, Kenneth, skall jag vara helt ärlig har jag ej sett Idrottsgalan ännu, pga kroppslig aktivitet. Men jag har det inspelat, och när jag har sett det lovar jag att jag ska skriva ner mina åsikter angående spektaklet!

"Ska han göra en klubba nu?"

Läste tidigare idag att psykiatriker är lite oroliga över effekten som Avatar ger biotittarna. De menar att man lever sig in för mycket i filmen på grund av dess längd och verklighetsbilden som 3D:n bidrar till. En tittare hade till exempel fått självmordstankar efter att ha sett den.

Personligen fick jag själv lite självmordstankar efter en timme av filmen, då jag kom i underfund med att jag lagt spenderat 150 fucking svenska kronor på en film, där det inte händer ett skit! Tack och lov tog filmen upp sig rejält efter ett tag. Men det hade inte behövt ta en timme. Mindre flygning, och mer händelser nästa gång, tack! Dock var naturen helt jättebra gjord! Det lyfte hela filmen. Och Papa ska ha en jävla cred för att han lyckades överleva så länge.

Men nej. Jag blev absolut inte frälst. Trots den totala uppsvingen.

You´re going down, Bitch!

Yeah. Yeah.


Don´t stop believin´

Nu har jag en åsikt angående Glee. Tror jag är fast efter ett avsnitt. När man sitter i slutet av avsnittet och ler som en idiot och hänger med på handklappningarna är man nog fast. En serie till kan man väl titta på? Har väl aldrig skadat? Måste ju erkänna att Rachel Berry sjöng "On my own" en aning bättre än Joey Potter. Dock är inte den låten densamma om inte Dawwe står i kulissen och ser ut som bara Dawwe kan.


Mästarnas Mästare är ju också igång för andra gången! Var lite osäker innan över deltagarna, förra året var det lite mer stjärnglans. Men det kan bli riktigt bra! Speciellt duellerna mellan Holm och Sjöberg, både verbalt och i tävlingarna. Brolin imponerade också stort faktiskt, lite av de gamla takterna sitter kvar. Och på tal om gamla takter. Herregud. Finns det något som får en att rysa mer än bilder från VM -94? Tveksamt.

Beviset



6 år. Killen var sex år. Beauregard Isaac Theo Brady även kallad Zach måste ta mig fan vara en av de mest efterblivna sexåringar som någonsin gått på denna jord. Jag har många gånger tänkt mig att ungen rent naturligt borde vara i den åldern, men sedan ändrat mig när man har sett honom. Men nu vet jag. Och inte fan mår jag bättre för det. Herregud.

Och Beauregard, vad i helvete är det för namn?


Fundering

Here we go again. En liten fundering angående kollektivtrafiken, eller snarare de som åker med kollektivtrafiken, närmre bestämt passagerarna som skall kliva av i Rönninge. Det tar fem minuter med pendeltåg mellan Tumba och Rönninge. Hur kommer det sig att folk börjar göra sig iordning för att kliva av när man bara har åkt halvvägs? Och nu menar jag inte att bara sätta på sig vantarna och slå ihop boken, nej, utan man går och ställer sig vid dörren. Jag som brukar leva med tanken att jag hinner kliva av tåget även om jag inte reser mig upp förrän tåget har stannat, rycks nu mer in i samma banor som resten av mina medpassagerare. Man är ju lite tävlingsinriktad av sig, och om man har chans att få gå av först så vill man väl det. Men varför har denna hysteri startat? Är alla tävlingsinriktade freaks i Rönninge? Har aldrig stött på samma syndrom någon annanstans! Intressant.



Lyssnar förövrigt på musik i lillebrors Superhörlurar. Ljudet är totalt fokuserat, rör sig inte en millimeter utanför luren. Det snurrar bara runt i huvudet. Har en känsla av att om jag skulle skruva upp volymen en aning för mycket, hade det blivit en Benjamin (alias Björn Gustafsson), och jag hade suttit här med näsblod.

Speeding Cars

Första veckodagen på länge som inte spenderas med Isabell C, känns lite konstigt faktiskt. Även om jag uppskattar min dagar på egen hand med. Har fått lite gjort idag i alla fall. Mer sådant!

Har gått upp innan halv 10 två dagar i rad nu! Helt otroligt, även om det nog har sina förklaringar. Igår berodde det antagligen på att jag somnade kvart över tio i söndags och imorse på grund av en familj som verkar njuta av höga familjediskussioner på morgonen och senare av en granne som älskar att borra. Men jag klagar inte!

1 av antagligen 5 arbetspass är avklarat denna vecka. Kommer jag att gå in i väggen? Längesedan man var aktiv. Intressant att se.

Till sist, fick lite tårar i ögonen imorse på Days efter Bradys utspel på kyrkogården vid Zachs grav. Tyckte det var sorgligt, och Peter Reckell( ja, jag vet en Days skådespelares namn) gjorde det ganska bra. Kanske beror på att jag inte såg hans ansikte ordentligt? Vad vet jag, men det berörde mig.


Jaså?

Haha, var inne på Tv3s hemsida och kollade lite Days grejer, och fick ett underbart tips. I fall man gillar Våra bästa år kanske man också gillar dessa:

Tips på liknande program

Ursäkta, men dessa är väl inte ens i närheten av att vara som Days?! Days är en egen kategori, och det är ju att vara taskig att jämföra en annan serie med denna (vilket man får tolka som man vill).


Let´s... försöka att inte vara så korkad?

Jag har bara en fråga till dig Rabih: Jag, som en del av svenska folket, undrar bara vart i helvete jag skulle känna igen dig ifrån om det inte var från Idol?


Efter del 1 av Let´s Dance måste jag säga att det fanns ett antal stolpskott som det kan bli spännande att följa. Dock tror jag att jag klarar mig utan Vickan. Sorry, Vicks, men det är så jag känner.


Om det blir en sjätte säsong av Lets Dance, vem ska då vara Jonathans lekkamrat? Vilma, nej, jag menar Ebba, blev ju en favorit iaf i Jonathans ögon. Hur kärleken blev med BlondinBella vet jag ej. Jonathan tycker ju att han och Molly passar ihop (det där med syskon tror jag inte en sekund på, dirty boy). Kanske är Amy Diamond som får försöka nästa år? Jag tror på det.

"DO YOU WANT A SODA POP. MR LEERY?"

Oh, vad fort dagen kan gå när man har roligt! Kan väl inte säga att jag har gjort ngt världsomvändande idag heller. Promenerat med Belle- vi tog en annan runda idag än vanligt! Spännande! Tog två st D-avsnitt innan jag gick hem och åt.

Nu sitter jag och funderar på huruvida jag kommer att få två kvarblivande märken i min panna efter olyckan med träningsstången. Sårskorporna är borta, bra i alla fall. I fall de ej försvinner kommer jag att ha tre märken som sitter i en triangel. Alltid fint!

Ikväll börjar Lets Dance. Måste säga att det innebär mer ångest än glädje. Det är som att man måste sitta där och titta på det, trots att det inte är särskilt bra! Ofta jag bryr mig om hur de dansar Egentligen? Men aja. Resten av svenska folket kommer ju att vara bänkade, så varför inte vara som resten för en gångs skull.

Nu vet jag hur ditt Guilty-face ser ut, Fancy Face!

Hade pyjamasparty med min älskade vän inatt. Eller, ja så mkt party var det inte, kanske inte pyjamas heller? Haha. Men tårar var det! Kollade på ett Dawsonavsnitt. Och sakerna de säger. De får en att tänka så mycket, det kunde varit vem som helst och vilka som helst! Det kunde ha varit vårt gäng, utan Dawson då. Det finns bara en Dawson och tack och lov för det. Han är underbar på sitt sätt, men om det fanns en till ute i the real life, nja det skulle bli för mycket.

Efter att vi konstaterat att vi var bäst i världen slumrade vi till och sov hela natten. Inledde dagen med Days. Där var då allt som vanligt. Skönt.

Nu ska F och jag ta en paus från varandra.

Ända fram tills imorgon.

Förjävla trött

Visst, det har inte blivit lika mycket sömn på den senaste tiden. Men ändå? Är så himla trött och en viss sjukdomskänning börjar sprida sig. Förhoppningsvis bryter inget ut totalt.  Det orkar jag ej.

Har fått värsta Harry-rycket. Kan ju ha något att göra med att jag och Kira såg alla filmerna i helgen. Men vill läsa alla böckerna igen! Nu! Är så himla många detaljer som jag återigen har glömt. Men, får inte svika en tradition. Harry läses på sommaren, och så är det. Får roa mig med något annat så länge. Filmerna behöver jag dock ej se på ett tag, kanske om jag vill skratta lite. Finns ju ingen mer efterbliven människa än Daniel Radcliffe som HP. Och snälla, kan inte Emma Watson skratta en gång till som Hermione? Så himla bra hon gör det.

"You are a wizard, Harry"

Om cirka en timme skall jag bege mig mot Norsborg och till min kära vän Kira. Är lite nervös över mitt byte i Alby. Vet inte vart tunnelbanan ligger? Men jag löser det.

Resten av helgen ska bestå av ätandes, en massa Harry och en del pratande. Vi har en del att tala ut om har jag en känsla av?! =)


Happy New Year

Nytt år. Nytt liv. Eller inte. Behåller nog det liv jag har, men kanske kan radera ut vissa delar som jag ej trivs med.
Till skillnad från min vän Kenneth, som har hittat på en massa nyårslöften, tänker jag bara ha ett sådant i år. Och det behöver jag inte göra något åt förran om ca 1 år. Känns ganska bra.

RSS 2.0