Ibland kan det vara bra att ge upp i tid.
Jag levde ett tag i stark tro att det var Jenny som jag lagt till på Quizkampen. Och så får man ett meddelande:
- Känner jag dig?
Jag tror helhjärtat att det är Jenny som driver med mig, och jag hänger på.
-Du känner mig? Känner jag dig?
- Spelar bara med folk jag vet vem det är och jag vet inte vem du är.
- Är du seriös Jenny?
- Ja jag vet inte vem du är.
Jenny var tydligen verkligen på lekhumör, och jag tänker ut något som kan få henne att skratta.
- Hahahaha, eh om jag säger Black Tigers?
- Jamen, jag vill bara veta vem jag spelar mot. Nej det säger mig inget. Förlåt eller nåt. Inget illa ment, men måste du vara så hemlig?
Jag känner här att det är dags att byta bana och spelar med i hennes spel.
- Då börjar jag bli osäker på om jag vet vem du är.
- Vem tror du att jag är? Vilken stad kommer jag från?
- Min vilda gissning är ju Haparanda... Men det är väl antagligen fel?
- Ja, jättefel. Så det var typ en felringning.
- A wrong call as you can say in english.
- Jepp. Så du får väl fortsätta leta då.
Jag är alltså fortfarande stensäker på att det är min Jenny som jag skriver med.
- Får väl göra det. Tack och hej leverpastej.
- Hejs!
Någonstans här börjar jag reagera. Tyckte som att det vore ju ändå kul om vi kunde spela... Det var kanske inte min Jenny? Nä. Det var det ju inte. Jag ber om ursäkt för detta. Du där ute, som inte bor i Haparanda, jag ber om ursäkt för detta lilla skådespel.
Kommentarer
Postat av: Helena
hahahahahahahahahahahahah!
Trackback
