Malin

Tycker det är ganska spännande hur en människa som är så himla organiserad och kontrollerad samtidigt kan vara helt jävla väck ibland, och leva i en helt annan värld. Var lite stressad imorse, visste inte vart salen var som vi skulle ha föreläsningen på så jag ville komma fram till skolan i tid. Och det gjorde jag. Men när jag skulle låsa cykeln fick jag den där känslan av att något inte stämde. Nycklarna? Jag försökte lugna mig själv genom att tänka att de säkert ligger i någon ficka. Svar nej. Kanske i ryggsäcken? Jag stoppar ner handen i ytterfacket och möts av något kladdigt. Shampoflaskan som jag köpte igår hade läckt, så allt var shamponerat och fint. Så nu luktar skiten inte bara ananas, utan Wellas shampo också. Fint. Jag frågade Demet om hon kunde gå ut och titta vid cykelstället. Inga nycklar. På lunchen går (eftersom låste ju cykeln) jag hemåt för att se om jag tappat dem på vägen. När jag nästan är hemma ber jag en snabb bön till Jesus, Gud och Moses. Snälla gör så att de ligger vid cykelstället ändå. Jag kommer dit. Det har snöat. Jag petar med foten i snön. Och ser något mörkt sticka upp. Mina nycklar! Tack, tack, tack. Bara att vandra tillbaka till skolan och släntra in en kvart försent på föreläsningen. Men det gjorde inget. När man sedan ska cykla hem har framdäcket fryst fast, och vägrar rulla. Jättefint. Men det löste sig med en hjälpande hand. Och nu sitter jag här. Tänker inte gå ut något mer idag.