Tick tack
En bild som visar hur det kan se ut när
man precis missat en straff i en semifinal i Confederations cup.
Kan även beskriva känslan när man konstaterar att det är över åtta timmar kvar innan man får gå och lägga sig i sängen.
Back with the Gang.
Var på mitt första Aquapass på hur länge som helst idag på IKSU. Det är konstigt, men på något sätt känner jag mig så hemma där i Bottenviken. Pensionärerna pratar med varandra. De pratar med instruktören. De klagar lite på att passet börjar för sent, blir för mycket väntan. Också musiken sedan, ingen jävla rock här inte! Darin blandas med "Det blir en sommar i Sverige med dig"-låten och lite One Direction. Kan det bli bättre? Jag tror inte det.
Du ska inte tro det blir sommar
Sommar, sommar, sommar, det är fest i P1! Ja, nu är Sommarpratarna tillbaka!
Bestämde mig för att ta en springtur och lyssna på Gardells från gårdagen. Sprang 800 meter och stannade sedan- mästerverk ska lyssnas på under koncentration. Promenadtakt är här mer lämpligt. Och vilket mästerverk det var sedan!
Skratt blandades med lite tårar (som i sin tur blandades med svett). Barndomshistorier, träffar med Meryl Streep och Torka aldrig tårar. Kan det bli bättre?
Jonas Gardell: 5/5 toasters.
Welcome to the city...
Sitter på balkongen som tillhör min nya lägenhet i Umeå. Ja, jag är tillbaka i staden i norr.
Midsommarhelgen har bestått av att bära lådor och vandra upp och ner i trappor. Vill aldrig mer se en låda eller en trappa. Dock bor jag på tredje våningen så det senare blir en aning svårt. Har visserligen en stege utanför balkongen som kanske kan användas
som ingång om det skulle bli allt för tufft...
Tillägnar mor och far ett hjärtligt tack, hade aldrig gått utan er! <3
Känns i ärlighetens namn lite konstigt att vara här utan familjen. Man vänjer sig efter över tre månaders umgänge.
Nu är det 6 veckors arbete som gäller, med start imorgon bitti! Nu kör vi.
Jag vet vilken dy hon varit i
Länkar till favoritcovern av favoritlåten just nu. Försökte få en sådan där snygg filmruta direkt här, men förstår inte hur man gör. Får glädjas över att jag inte gått/cyklat vilse idag istället.
Varför?
Får jag höra en till fotbollskommentator som använder sig av uttrycker Han måste ställa frågan vet jag inte vart jag tar vägen.
Vad är det för fråga de ska ställa? Är det okej om jag dribblar förbi dig nu? Får jag ta skott nu eller ska jag passa en gång till? Jag kanske ska vänta med att ta bollen från dig så du får springa lite till? Många frågor, men inga svar.
Att leva med ovissheten
Imorgon ska jag för första gången ge mig på att flyga till Umeå utan att ha med mitt pass. Det har varit en trygghet alla andra gånger, men inte behövts användas. Nu kör vi utan. Go, Malin.
I huvudet på Malin
När jag var yngre var jag en riktig pengamagnet. Jag hade alltid huvudet nerkört i backen i jakt på en enkrona eller något av en högre valör och när jag fick syn på en dök jag likt en örn. Sakta men säkert trappades det där ner. Plötsligt var inte enkronorna intressanta längre, de kunde allt få ligga kvar på marken. Här om dagen tappade jag en tiokrona när jag skulle gå igenom tågspärren. Min första automatiska reaktion var att jag skulle vända om och plocka upp den, men jag ändrade mig. Samma eftermiddag såg jag en tia ligga på marken på Söder, och min första tanke var Yay, nu går jag plus minus noll, men ändå så plockade jag inte upp tian. Lite stolt över mig själv gick jag vidare - jag är inte längre så snål att jag inte kan gå förbi en peng på gatan utan att plocka upp den! Tyvärr sa en röst inom mig ifrån - anledningen är inte det. Du vågar inte. Tänk vad människor kan tänka om dig i fall du springer och plockar upp saker från marken hela tiden. Tillbaka på ruta 1 som Patrik Isaksson skulle sagt. Nu väntar jag på att en peng ska dyka upp på marken så att jag kan dyka ner och bevisa för mig själv att människor runt omkring mig inte bryr sig, och i fall de nu skulle göra det, hur farligt skulle det vara?
Fotbollssöndag
Efter att ha sprungit en runda på ca 6 km (efter att ha sprungit fel på Brantbrink, hur nu det är möjligt efter kanske 15 års umgänge med spåren i skogen där uppe) och någon timmes solande inleddes min Fotbollssöndag, som fortfarande pågår.
Började med Stoke-Tottenham som började med fördel till Stoke, när N´Zonzi nickade in bollen i typ tredje minuten. Sedan kom Tottenham ikapp och kunde till slut vinna med 1-2. Trots min förkärlek för grabbarna i Stoke, blev jag glad över denna seger. Spurs kamp om en CL-plats lever alltså vidare!
Dags för Djurgården-Malmö på Stadion. Anders Johansson säger innan matchen att han tror det är otroligt viktigt att DIF får en bra start på matchen. Jag tror inte att han med detta menade att Malmö skulle ta ledningen efter mindre än en minut. Andreas Johansson kvitterar innan Malmö återigen tar ledningen innan halvtidsvilan. När Amartey sedan blir utvisad såg även denna match väldigt mörk ut för mitt älskade Djurgården. Men än var det inte slut! Solignac petar in 2-2 och Östberg nickar, likt Olof Mellberg, in bollen och DIF har nu sin första trepoängare!
Nästa match som väntar är Lyon-PSG och jag hoppas med hela mitt hjärta att PSG med Zlatan i spetsen kan säkra ligatiteln.
Först blir det dock lite Mästarnas Mästare!
Fifty choices of actors
Sådär. Då var hela Fifty-serien utläst. Inget mästerverk, inte alls. Men det var ju tydligen ändå något som fångade mig. Mycket sex och lite mellanspel. Ungefär som Grottbjörnens folk böckerna, med lite mindre naturbeskrivningar visserligen.
Nästa steg blir ju filmatiseringen av böckerna, och helt ärligt är jag taggad över att få veta vem som får axla rollen som Mr. Grey. Även Ana såklart.
För rollen som Mr. Grey har min röst har hela tiden legat på Mr. Ian Somerhalder. Den superheta skådespelaren som axlar rollen som Damon i Vampire Diaries utmärkt. Damon och Grey har ju en hel del gemensamt. Båda två är uppfuckade med fina inre. Mr.Grey tar ut sin uppfuckedhed genom kinky fuckery, som det tydligen så fint kallas, och Damon suger blod av brudar som han sedan kanske sätter på om han inte väljer att döda dem.
Vem som spelar Ana spelar mig mindre roll. Bara det inte blir Kristen Stewart. Tyvärr så har ju Ana och Bella alldeles för många likheter de också... Båda två är alldagliga oskuldsfulla tjejer som aldrig har ansett sig själva vara varken vackra eller speciella. Men så kommer den dagen då de träffar de snyggaste männen på hela jorden och de förstår inte vad dessa män skulle kunna se i dem. Också upptäcker de att männen är uppfuckade och behöver räddas och inse att de visst är värda att älskas. Edward har visst en själ trots att han är vampyr och Christian, ja Christian kan ha en annan relation än en som bygger på BDSM-principen . Och självklart är de helt plötsligt inte lika oskuldsfulla längre trots att sexlivet gör att de måste utstå både det ena och andra...
Problemet med Kristen är att hon har en min. En endaste. Och denna min är inte särskilt rolig. Så snälla, satsa på någon annan levande varelse.
Två söndagar på en och samma vecka
Motivationen ligger på noll. Nu när det börjar bli så härligt väder vill jag inte sitta instängd på ett kontor hela dagarna. Jag vill ligga ute och läsa, gå promenader eller till och med springa mig igenom dagarna. Men tyvärr kallar plikten ett par veckor till... Några veckor till och sedan är det sommarlov. Helt ledig ett par veckor och sedan inleds ju arbetandet visserligen... Men så är tydligen livet. Heja, heja.
"Jagten"
Det danska språket kommer alltid att vara ett mysterium för mig. Hur är det möjligt att urskilja ord när de pratar? Men film. Ja, filmer är de förjävla bra på att göra. Såg "Jakten" med Mads Mikkelsen i spetsen i söndags och jag har inte kunnat släppa den än. Sjukt bra skådespel och vilken känsla. Visst, jag brukar gråta till filmer, men det här var något utöver det vanliga! Mådde så dåligt och var tvungen att hålla igen för att inte snyfta så högt att hela salongen skulle höra. Har inte riktigt kommit fram till vad slutet förmedlade för något. Får ta mig en diskussion med K sen.
Om du inte sett den - se den!
Fifty shades of obsessed
Efter att ha hört en del om Fifty shades of Grey tänkte jag att det kanske var dags att hänga med i svängen och ta tag i serien. Och det var hemskt. Kan en bok vara mer kvinnoförnedrande?! Inte ens de omtalade sexscenerna var tillfredställande med allt det där hängades i luften. Efter cirka 120 sidor funderade jag på att ge upp. Men jag fortsatte och fortsatte... Och sen? Jag var fast! Fått lite rädda-mani. Jag vill bara ta hand om Mr. Grey. Får göra detta genom Ana. Vad är det som har hänt mannen som på beskrivningen verkar vara världens vackraste? Spännande fortsättning.
And its FRIDAY!
Det är fredag. Jag är ledig i två dagar. Solen skiner (dock är det svinkallt vilket är irriterande). Gladiatorernamys står på schemat. Kulturalitet med Ida. Anna kommer till staden imorgon. Bio med bror. Mästarnas Mästare. Bra helg!
När ingen vet, När ingen ser.
Komiken som uppstår när en man i 45-års åldern sitter och smygäter Ahlgrens bilar på pendeltåget. Påsen ligger fint i fickan (eller har han bara hällt ut dem?) och handen glider ner med jämna mellanrum. Han för handen mot munnen, tittar sig lite omkring, är det någon som ser mig nu? Ja. Jag såg dig och det hade sett jävligt mycket bättre ut om du hade haft påsen i handen och käkat med glädje. Det Är OK att äta godis på en torsdag, vännen. Själv åt jag till exempel en Snickers idag.
När inte mobilen fanns.
Jag funderar mer och mer på att jag lider av en släng av social fobi. Men vissa problem har inte bara jag tydligen. Hamnade ensam i en föreläsningssal med föreläsaren idag. Fick lite panik och funderade på hur jag skulle ta mig ur situationen. Att fly rummet kändes lite väl drastiskt, så jag plockade fram min kära Iphone och låtsades vara oerhört upptagen med något viktigt. Jag sneglar upp på föreläsaren genom luggen och ser att även han sitter och fingrar på sin mobil. En till person kommer in och plockar fram sin mobil. Ytterligare en kom in och följde mönstret.
Vad gjorde vi innan mobilen fanns? Pratade folk helt enkelt med varandra då? Lades all fokus på sina naglar eller något annat liknande? Intressant.
Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar.
Jag vet inte varför jag plågar mig så, men har under den senaste tiden lyssnat på två dokumentärer genom radion (varför har jag inte gjort det tidigare?!). Temat har varit barn som dör. Kan verkligen tipsa er om att lyssna på "Min bästis är död" från Barnministeriet (förjävla bra program för övrigt!) i P4. Handlar om Tyra som förlorade sin bästa kompis Nora Många tårar, men också lite glädje. Tipsar även om "När Anna blev sjuk". Handlar om sex-åriga Anna som insjuknar i cancer.
Konstaterar bara att barn ska inte behöva dö. Inte av någon anledning.
The first cut is the deepest
Första praktikdagen är avklarad och jag är trött som fan. Klockan är snart halv 8, är det OK att göra natt av denna dag nu?
Att vara tillbaka i Estockholmo under en längre tid känns också helt OK även om jag saknar mina tjejer och innebandyn. Tomt utan dem.
Nä. Vad leker jag? En dusch på denna och sen sömn. Japp.
Uppdatering.
Det där med att det fanns en massa buggar i den senaste Iphoneuppdateringen och att man helst skulle vänta med att uppdatera tills buggarna var fixade? Malin har en liten önskan i kroppen att hon hade fått denna info liiiiite tidigare. Annars är det ju ganska kul att ha en telefon där det står "ingen service" var och varannan minut.
På Safari med svenska landslaget.
Sverige spelade träningslandskamp mot Argentina i onsdags. De levererade väl en sådär fotboll om jag ska uttrycka det milt. Någon annan som dock levererade var Christian Olsson på Radiosporten. Ibland undrade jag i fall det verkligen var fotboll som spelades på Friends arenas inte så gröna gräsmatta.
"Kacanilic ligger som en tävlingshund i luften!"
"De är som två skator som cirkulerar kring en katt."
"Messi skakar av sig Sebastian Larsson lik en ko skakar bort flugor i den skånska sommarvärmen."
"Han tar ett leopardsprång..."
"Messi tassar fram i straffområdet som en hund med ett ben i munnen."
"...nochalant och tillbakalutat som att han rider på en tjur..."
"Han tar sig fram genom nästan hela det svenska laget med sina små fötter, klapp, klapp, klapp, som en fjärils vingar!
Ibland funderar jag på om det inte vore sportkommentator man skulle ha blivit...
