Malin

Gick min vanliga runda ut på Ön och över Tegsbron. Idag hade jag med mig Kristian Gidlund i öronen och efter att ha lyssnat på detta är det svårt att föreställa sig hur den promenadrutten kan bli densamma. Det går inte att lyssna på Kristian utan att börja att tänka på döden eller livet. Massa tankar som pendlar mellan "Tack för att det inte är jag. Gör jag det yttersta för att leva det liv jag vill? Vet de som jag älskar om att jag älskar dem? Tänk om det vore jag? Varför finns det människor som inte kan tacka för att det inte är jag?" Och så vidare...

 

En tanke som jag verkligen fastnade vid var när Kristian pratade om att han kunde uppskatta att det var just här i Sverige som han blivit sjuk. Han har fått vara en del av gemenskapen, trots utanförskapet som sjukdomen för med sig. En chans att leva lite längre. Men han berättade också om ett Sverige som är under förändring, där allt handlar om pengar och vilka som ska ha rätten att leva och bo i detta land. 

 

Alla människor borde lyssna på Kristians Sommar i P1 och om inte det ger en vink till vad man bör rösta på, och framför allt vad man inte bör rösta på, i det kommande valet 2014 känns det som att inget kan göra det.

 

I fall den dagen skulle komma då jag skulle hamna i samma situation som Kristian, vet i alla fall jag att jag också skulle vilja ha rätten att vara en del av gemenskapen, trots utanförskapet som sjukdomen för med sig. En chans att leva lite längre.