Malin

Många ser Krakow som en av Europas vackraste städer, och jag kan inte annat än hålla med. En storstad med småstadskänsla! Vi gick genom staden på jakt efter fontäner, och fick på så sätt se en hel del fina kreationer.

Vi bestämde oss för att försöka ta oss till en restaurang och få i oss lite mat innan vi kvartsfinalen mellan Portugal-Tjeckien skulle starta. Vi går in på en sidogata och möts av en stor folksamling, vi skämtar om att det förmodligen är Qatars ambassadör som återigen har givit sig till känna, men icke. Vi hade hamnat utanför engelska landslagets spelarhotell.  Vi pratade lite med en engelsman, som förklarade att vi inte direkt kunde förvänta oss att få syn på några spelare med tanke på att han stått där i princip tre dagar, men inte fått syn på någon. Men inte tänkte vi ge upp så lätt. Vi satte oss på en restaurang så vi hade uppsikt över vad som hände och vi hade knappt hunnit få in våra glas med juice innan en bil rullande in bakom avspärrningen. Ut ur bilen kommer tre män. Det råkade bara vara tre män som spelar i engelska fotbollslandslaget! Vad säger ni om jag säger Andy Carrol och Ashley Young? Den tredje spelaren hann jag tyvärr inte se vem det var eftersom han sprang in genom dörrarna till hotellet snabbare än Usain Bolt.

Dagen därpå var det dags att återigen bege sig till svensk mark. Vi checkade ut från hotellet och passade på att ytterligare en gång störa han som jobbade i receptionen. Han om någon var nog glad att vi lämnade stället.

Innan vi helt kunde lämna Polen hade vi ett par timmar i Warszawa att döda, även det en mycket vacker stad, dock kunde man inte betala med ukrainska pengar på tunnelbanan, hur mycket vi än försökte. Vi passade på att göra ett besök i Warszawas fanzone, och jag köpte min efterlängtade EM-tröja, vi hann se arenan och äta polska munkar och piroger. Tyckte väl inte det var något speciellt med någon av dem, MEN herregud vad mycket snygga killar det fanns i denna stad! Synd att vi inte skulle stanna längre, men ja, verkligen värt ett besök till någon gång.

 

På planet tillbaka till Skavsta hade vi inga bestämda platser på planet, och det verkade sätta igång tävlingsinstinkten i många. En tant, till exempel, höll på att meja ner mig i trappan för att komma på före. Men jag vann och vi hamnade senare på samma rad på planet.

Skavsta blev som sagt sista destinationen på denna resa och vi möttes av en chaufför på flygbussen med en underbar engelska. Det var nästan som att vara tillbaka i öst igen.

Tack Karin min älskade vän för denna tripp! Även vi klarade detta riktigt bra måste jag säga. Nästa gång vi ska ut och resa kanske vi för en gångs skull kan försöka att inte köra på lika många byten bara? Även om det kanske börjar bli vår grej.