Malin

Det blir en himla massa tjat om min Iphone, jag vet. Men jag menar, händer det inget annat i livet så.

Clay och Anna sa åt mig att köpa ett silikonskal till den samt ett skydd för skärmen. Jag frågar vart det är bäst att inskaffa detta och får Teknikmagasinet till svar. Duktig som jag är åker jag dit. Jag står noga och länge och kikar på väggen där Iphonetillbehören hänger och hittar till slut det jag vill ha. Jag kontrollerar ett antal gånger att den ska passa till en Iphone 4S. Jag gör mitt inköp och cyklar hem som en nöjd människa.

 

Jag öppnar paketet och tar bort silikonskyddet från det som jag först tror är skyddet för skärmen. Förstår inte alls hur fan jag ska få in Iphonen i skyddet och antar sedan att jag enbart köpt silikonskyddet. 1/2 rätt duger ganska långt tänker jag, och sätter på silikonskyddet. Det är för stort. Hur jag än gör är det för stort. Jag undrar i vanlig ordning om det är mig eller tekniken det är fel på. Bestämmer mig för att det är mitt fel och packar ihop allt och inväntar Anna.

 

Anna kommer hem och konstaterar att den är för stor. Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Teknikmagasinet och byta. Vi kommer dit och jag slänger upp mitt kvitto på disken och meddelar att jag vill byta eftersom det inte funkar. Han i kassan tittar på mig med en min som säger Lilla gumman, kom så ska jag visa dig. Jag ger honom min Iphone och han förklarar problemet, eller rättare sagt lösningen till problemet. Jag hade visst köpt 2/2. Min Iphone skulle in i det hårda skalet. DOCK fick han inte ens av silikonskyddet från det hårda skyddet, så hans kollega fick komma till undsättning. Lilla gubben, det där klarade till och med jag av, tänkte jag, medans jag meddelade personalen att jag tar med mig kvittot igen.

 

Vi lämnade Teknikmagasinet, men lämnade kvar en del av vår värdighet. Det var ju skönt i alla fall att jag hade rätt i en sak; det var inte tekniken det var fel på, det var mig själv. Och nu har jag i alla fall mitt skydd.