Malin

Cirka ett dygn har gått nu, och jag har fortfarande inte förstått vad som hände. Jag satte på kanal5 lagom till klockan 20.00. Inleddes fint med att det blev tillfälligt avbrott mitt under intervjun med Zlatan. Jag tänkte inte nog med att Ekwall missar sitt jobb, det går åt helvete också. Problemen fortsatte med bilden och även för de svenska herrarna. Ett par minuter av matchen går och Klose gör det där lilla rycket i straffområdet som varje tränare drömmer om att få se sina spelare göra. 1-0 till Tyskland. Ett par minuter till går. Klose gör 2-0.  Mertesacker gör 3-0. Och Özil punkterar halvleken med att göra 4-0. Vad hade svenskarna gjort? Bland annat försökte Safari dribbla förbi Özil. I snigelfart. Isaksson testade om det gick att skjuta bollen rakt genom Klose. Det gick inte. 4-0. Det kändes plötsligt som att Irland kanske hade gjort det ganska bra med att förlora med 6-1?

 

Andra halvlek startar. Källström och Kacan kommer in istället för Wernblom och Holmén. Jag och Issa fortsätter vårt samtal, matchen behövdes genomlidas tillsammans med någon. Också gör Zlatan 4-1. Kul, tänkte jag, men inte mer. Fint att han tar upp bollen och springer mot halvplan. Men Tyskland kunde ju fortfarande göra ett antal mål. Lustig krånglar in en boll, eller ja, Neuer krånglade in den ganska bra på egen hand. Jag tänkte, nu händer något här. Elmander gör 4-3. VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Sana missar öppet mål och vi vill döda killen. Det var ju så nära. Men så händer det. Elm trycker in 4-4. Vi tog igen ett 4-0 underläge mot Tyskland på Olympiastadion i Berlin. Samma Tyskland som totalt spelat ut Sverige i första halvlek.

 

Total glädje. Svetten rann. Ögonen tårades.Lite lätt heshet i halsen. Går det att säga att fotboll är tråkigt efter detta?