Envishetens ironi

Jag ser mig och Ingrid som oskiljaktiga. Så länge hon inte befinner sig hos Bulleri så vill jag helst ha henne vid min sida när jag är ute och åker. Så tänkte jag även denna dag. Tänkte att, ja det snöar, och ja, det har snöat. Men de borde väl ha plogat? Går ut. Möts av att någon skyfflat upp en halvmeter snö utanför dörren. Fick bära Ingrid. Försöker cykla iväg, men det går sådär. Är för mycket snö. Positiv/naiv som jag är tänkte jag att det blir bättre runt nästa kurva. Eller nästa... Eller nästa... Till slut gav jag upp och lämnade Ingrid. Går cirka 20 meter till fots, och vad kommer inte då? Jo. Plogbilen. Tack för den. Fick komma fram till skolan 10 minuter för sent och råsvettig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0