Malin

Känns lite tomt här i mitt rum. Ingen Isabell som ligger i sänger och säger: "Kom Malin." Säger som Hugh Grant i Notting Hill: "Surreal, but nice." Lite så har det varit. Har på sätt och vis varit en självklarhet att ha henne vid min sida, som så många gånger förr. Men ändå lite konstigt. Och nu är hon tillbaka i Tullinge, och inte alls hos mig längre. Kan väl inte säga att vi har haft några livsomvändande äventyr denna helg. Men det är det som är så skönt, det behövs inte. Det räcker att ligga i soffan och titta på Melo, gråta till Dawsons Creek, äta lite för mycket mat, dansa till skön musik och ta en promenad. Det krävs inte mer.