Ibland tror jag att hela världen kretsar kring mig.

Är på posten och hämtar ut ett paket.
-Sådär, här har du det.
-Tack så mycket.
Jag vänder mig om och börjar gå därifrån.
- Går det bra, eller behöver du hjälp?
Jag vänder mig om.
- Nej tack, det är lugnt.


Hon pratade ju givetvis inte med mig som precis mottagit ett paket som en tvååring hade kunnat bära själv. Utan hon pratade givetvis med sin kollega som trixade med ett mycket större projekt.
Jag skrattade lite för mig själv och gick därifrån.
Ganska bra gjort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0