Gud straffar alltid direkt?

Tillbaka i Umeå. Åkte med min kära Ybuss. Kom fram till att man inte ska sitta långt bak i bussen om man vill ha lite lugn och ro. Herregud vad folk pratade! Och det var inte människor som kände varandra som pratade- nej det var människor som bestämde sig att prata av ren artighet. Den ena var ryss och menade på att en svensk aldrig hade satt sig och pratat med en okänd på det sättet. Jag instämde i min tystnad. Kan vara lite tråkigt, men ja, jag hade föredragit tystnad.

Kan också meddela att jag har träningsvärk i min arm efter att ha dragit på den förbannat tunga resväskan. Trodde jag skulle avlida. Man kan ju tycka att man kunde ha valt att lämna något hemma. Det enda som jag tänkte att jag kunde lämna var Bibeln. Man måste ju prioritera. Inte för att det kändes jättebra egentligen. Projektet kommer efter (inte för att jag har varit så duktig, men ändå) och det känns som att jag kan bli straffad för denna prioritering. Vi får se. Får vänta med nervös spänning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0