Malin

Har haft en mycket bra helg. Mina två största bekymmer just nu är att Lisa och jag har kollat klart på Skärgårdsdoktorn. Alla tre säsonger är slut. Finito. Har kommit fram till att detta är den bästa serie jag någonsin sett. All ära åt O.C, Dawson, Grey`s och för all del Days, men vartenda avsnitt i Doktorn är bra. Och då menar jag vartenda! Hög nivå. Och sedan finns det ju ingen som kommer upp i Johans klass. Eller i Sörens och Berits. Mitt andra bekymmer ligger i att jag för cirka en timme sedan passade på att hälla lite kokande pastavatten mitt i handflatan. Inte skönt. Hoppas dock på att det inte utvecklas någon blåsa eller liknande.

Helgens absoluta höjdpunkt var Håkan Hellström i fredags natt. Det finns liksom aldrig ord för att beskriva känslan. Man måste ha sett honom live för att förstå. Kärlek på hög nivå. Vet inte om det är pensionären i mig som talar nu, men tyckte att det var ganska skönt att han inte spelade allt för många fartfyllda låtar. Kan ju ha lite med att göra att jag i jämförelse med de flesta andra Håkan-fans är dvärg och i vanliga fall flyger runt som en vante i vinden. Men det gick bra denna gång. Kunde riktigt njuta av musiken.

Har även skaffat mig ett nytt intresse. Kareoke. Karin och jag var på en kareokebar igår. Alla andra satt och drack glas efter glas. Karin och jag satt råtaggade i vårt hörn och bara ville gå upp och sjunga. Sjöng "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Mamma Mia" för att sedan cykla hem sjungandes i Umeånatten. Skulle vilja höra Håkan sjunga en låt cyklandes upp för Svingen. Ganska utmanande.