"Men kan vi inte bara cykla då, och se vart vi kommer?"

Nu har jag tränat klart för denna helg. Skulle kunna säga för resten av mitt liv, men blir ju inte riktigt så med tanke på att jag har fem träningar innan Prag.

Igår spelade jag iaf innebandy för första gången på typ 2 månader, var grymt kul och jag var grymt värdelös till en början. haha. Men det tog sig till slut. Efter det skulle jag och Ida bege oss ut till Lida för att äntligen få åka vår ring! Dock så samarbetade ju som vanligt inte busstiderna, men cykel finns ju. Ida lånade min cykel och jag tog min brors. Bra att den var inställd på en växel som ingen människa kunde ta sig fram på och när jag försökte växla hoppade kedjan. Kul tänkte jag. jag har fan aldrig lagat en hoppad kedja, inte Ida heller. Men med lite petande där så gick det till slut. Dock var växel fortfarande lite omänsklig, men jag vågade inte växla ngt mer, så jag fick kämpa på. Vi hann stöta på en älg också där i skogen. Vet ej vem som var mest rädd, älgen eller vi.

K blev nog glad för att se oss i alla fall, och hans föräldrar fick garva lite åt mitt sista vägval då vi kom från en minimal stig i skogen. Men att åka den där ringen var grymt kul! Herregud! Har nog aldrig skrattat och skrikit så mkt. Och jag som hade bestämt mig för att hålla mig kvar. Det gick ju som det gick. Men bara för att du var en sugpropp, Ida! Har lite misshandlade armar nu och en stel nacke, men det var det fan värt. Vi var kvar där i ungefär två timmar och åkte runt i båten och kollade när fransmannen och tysken gjorde sina grejer. Hemvägen var så grymt jobbig. hade ont överallt och skakade, men det gick till slut.

Ja, och idag skulle Sis och jag ut på vår cykelutflykt. Ja, cyklat har vi gjort i alla fall. I 4 timmar i sträck cyklade vi omkring. Vår plan var att komma till Taxinge slott, men vi fattade inte vart vi skulle cykla, så jag föreslog att vi bara skulle cykla någonstans. Men till slut såg vi ändå en buss som skulle till Taxinge, så vi tänkte att vi kunde följa hållplatserna. Vi var fan halvvägs till strängnäs innan vi fattade att vi kanske skulle vända tillbaka.

Nu har jag skavsår där man inte vill ha skavsår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0