Malin

Problemet är det att det händer alldeles för ofta nu på den senaste tiden.
Först har vi incidenten med remsan på SACO mässan. Vi ska åka hem och har plockat ut våra jackor. Det är minst 500 meter till stationen, men nej, jag ska plocka upp remsan redan då. Sedan lägger jag skiten på ett bord, och går därifrån!
Sedan har vi väskan under bordet. Känner man inte att man saknar något?
Nu så har jag lagt mina biljetter till Parlamentet någonstans, och jag har ingen aning om vart. De är helt borta. De som låg där så fint i den röda plastfickan. Och sen får man för sig att flytta på dem! Varför ändra på något som fungerar? Har man den frågan som halvt motto i livet, så kanske man ska leva efter det själv också. Men nej.
När man för en gångs skull får ngt gratis här i världen!

Isabell, jag är ledsen. Men för tillfället ser det väldigt mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.
Enda ljuset som jag kan se är att de KAN ligga i skåpet. Ska gå dit och kolla imorgon. Annars ligger de nog i en papperskorg någonstans.

Jag som hade sett fram emot det...

Jag ska sluta med mina impulser. Från och med nu ska allt ske på rutin. Viktiga saker läggs i skolådan. Varenda gång man försöker tänka ngt nytt så går det åt helvete.