Fotboll är ett språk som för oss samman

Ikväll är det dags. Fotbolls EM startar, och jag ska vara bänkad framför TV:n.  Måste ju se hur det går för våra möjliga framtida konkurrenter. Jag har bestämt mig för att tro på Sverige helhjärtat. Under har skett förut, och i år kanske det är vårat år? Vår sommar.
Har laddat upp med att kolla på filmen från VM 1994. Herregud. Tårarna kommer när Ravelli räddar straffen och när alla är samlade hemma i Stockholm under "När vi gräver guld i USA". Måste vara ett av de finaste ögonblicken i svensk historia på senare tid. Kan de med Brolin, Dahlin, Andersson och Ravelli m.m, klara det, så borde det kunna gå i år med. Bara alla är på topp + lite till.

Igår firade jag o Belle den svenska nationaldagen i Stockholm City, Kungsträdgården. Lyssnade på Patrik Isaksson. Mycket fint. Men nej, Patrik, du är inte rolig. Sjung istället.
Sedan tog vi en prommis, satte oss på en busshållsplats. Gick på bussen som kom efter att jag tittat, och på något vis såg att den skulle gå förbi Centralen. Vi åkte, och åkte, men ingen Central kom. Issa höll positiviteten uppe med att säga: Den kör bara runt, vi kommer dit snart. Väl ute på Gärdet insåg vi att, nej, bussen, kommer ej svänga in vid centralen. Då kände vi oss lite crazy och dangerous, och satt kvar några stationer till. Sen gick vi av och tog en buss tillbaka.
Så Crazy var vi.

//MCD

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0