Malin

Demet och Lisa fick mig att titta på "Våra Vänners liv". Och ja, nu har jag en till serie som jag måse kolla ikapp. Riktigt bra! Dock så innebär detta att jag kommer att sova ännu mindre. Börjar bli en liten circle of shit det där. Lider av lite brist på självkontroll. Och jag gillar det inte. Skärpning.

Har inte kunnat se Days på jättelänge. Men idag vad jag tillbaka. Och Jay var tillbaka för min del. The Real Phillip Kiriakis. Den hetare varianten. Den kaxigare varianten. Men också den som kan vara den finaste. Ingen har väl glömt Phillips sång till Chole på ön? Vackra minnen. Idag var han verkligen in action! Vilka slag han fick in på Shawn! Tycker att Belle tog situationen väldigt chill? Jag menar, hennes exman och livs kärlek står och försöker slå ihjäl varandra. Men hon lyfter inte en hand för att hjälpa till. Hon skriker inte ens med sin irriterande röst. Var kanske lika bra, men inte likt henne.

Och Sami. Samantha Jean Brady. När ska något i livet få gå som det ska för dig? Du har Lucas. Äntligen. Du har fått en utmärkelse för dina insatser. Det enda lilla kruxet är det var E.J som räddae Lucas. Sami hjälpte E.J att fly. Och inuti hennes mage växer nu Elvis Junior Junior för fullt. Stackars liten.

Bara jag som tyckte att Lucas var jävligt rörlig där i soffan trots sin gipsade fot?

Kärlek är att komma in i sitt rum och se att världens underbaraste Karin har satt upp små paket med choklad i överallt i hela rummet för att jag saknade en chokladkalender. Och imorgon åker hon ifrån mig. Hur dåligt känns inte det på en skala mellan 1-10?

Linda Bengtzing ställer upp i Melodifestivalen med låter "E det fel på mig?". Jag konstaterar glatt: Ja, det är det.

Idag kom biljetterna till Håkan. 1 april 2011 på Umeå Open gäller det. Är redan dödligt laddad.

Det är djävulskt kallt ute. Jag har de två senaste dagarna känt mig som det åttonde barnet i syskonskaran i filmen "Barnen från Frostmofjället." Började igår då jag väntade på en buss i 40 minuter. Mina fötter blev till is på busshållsplatsen där jag satt med min Spriteflaska som innehöll en blanding av det ena och det andra. Inledde en form av steppdans medans jag sjöng "Ten little Indian boys". Borde kanske då ha insett att de skor jag hade på mig inte var de bästa, ändå satte jag på mig dem idag med. Samma procedur igen, mina fötter blev till is. Kunde knappt gå när jag kom hem. Gjorde så fruktansvärt ont. Nu har jag tagit ett beslut gällande min skoanvändning i fortsättningen; Jag ska enbart använda mina snowjoggins. Ja, det är totalt 90-tal och inte alls särskilt snyggt. Men vill jag ha kvar mina tår efter denna vinter är det mitt enda alternativ. I fall jag inte vill lägga ut ytterligare typ 700 kr på ytterligare ett par skor som kanske/kanske inte tål den norrländska kylan.

So: Snowjoggings plus Malin= SANT!

Är otroligt godissugen. Men orkar inte gå ut. Så jag får hålla mig. Är väl ganska bra för plånboken med.

Ska snart ge mig ut i snöstormen för att bege mig till universitet. Semanrium om aggression står på schemat. Känns som att det passar ganska bra just nu.
Karin och jag bestämde oss igår för att idag cykla ner till Strömpilen och handla på ICA Maxi. Man vaknar upp idag och halva fönsteret är täckt av snö. Snöstorm. Vi tänkte om och tog bussen. Allt går super med handladet. Inga större problem, vilket förvånar oss. Jag känner att jag kanske har plockat på mig lite för mycket, men att det ändå kommer att gå. Vi kommer med bussen och jag vi kommer till Ålidhem Centrum. Då börjar det. Håller först på att fastna i bussdörren. Får ur mig ett mesigt :"nej,nej, nej." Så när man kommer av bussen börjar jag vandra iväg åt fel håll. Går cirka 10 meter och så tittar jag upp från marken och slås av tanken: "Vart fan är jag? Bor jag här?" Kändes som någon släppt ner mig mitt i ingenstans. Jag vänder mig om och märker att det var åt de hållet jag bodde. Så var det bara till att vandra förbi bussen igen. Börjar såklart asgarva. Kände mig så dum. Och sedan var det som att all energi tog slut. Är 500 meter hem till mig från stationen. En väg som tar max 5 minuter. Det tog mig 25. Jag var tvungen att stanna var tionde meter. Gjorde så fucking jävla ont i armarna. Ville bara lägga mig ner i fosterställning och gråta. Kom till slut in genom dörren. Lagade mig pyttipanna. Fan vad äckligt det var. Varför köpte jag det för? Jag gillar ju inte ens pyttipanna? Usch. Men mjölkchokladen var god i alla fall.

Ska man satsa 100 kr på att jag kommer ramla på med cykeln nu då? Känns som att det är en sådan dag.

Fick mitt tentaresultat idag och JA jag klarade skiten. Så himla skönt. Nästan så att man blir lite laddad inför nästa tenta, I fall det ska kännas såhär bra varenda gång man får resultatet. Graziano och Borg kanske inte var så hemska såhär nu i efterhand? Jag tackar hjärtligt John Black, Harry Potter och SvampBob. Thank you for being on my side.

Läste i min kursbok Child Psychology idag om hur barn påverkas om de inte får växa upp med sina föräldrar/adoptivföräldrar. Var en liten sådan där spännande ruta där det stod om föräldrar som får hem fel bebis från sjukhuset. Kom direkt att tänka på Isac och JT. Jag trodde det var en sak som bara hände i Salem. Men tydligen så sker det 2-3 gånger per år i USA att man får med sig fel unge hem! Blir ju ett litet jobbigt dilemma där ifall man kommer på detta i efterhand. Ska man ta tillbaka sin egna biologiska unge, trots att den har hunnit fästa sig vid sina föräldrar? I Isacs/Zachs fall gick det ju förhållandevis bra. Visst han var efterbliven, och ja, han blev överkörd efter att ha vandrat ut mitt i natten för att titta på en kattunge.. Men det är ju också Days.

Sett Hary Potter and the Deathly Hallows Part 1. Och jag är jävligt nöjd faktiskt! Visst, man kan gå in och peta på små detaljer som inte var helt Ok om man älskar boken lika mycket som jag gör. Men här gick det ändå att ha lite överseende. Dock hade de missat två saker som jag sett fram emot att se. Men men. Man fick ju se Harry och Hermione dansa. Vad mer kan man begära i en värld som denna?

Ser grymt mycket fram emot Part 2.

Och fort som fan har det gått! Hela dagen bara försvann. Gick upp och tittade på Days. Tog mig till Iksu för att bli helt totalt jävla utklassad i Badminton av Herr Westin. Jättekul. Men ja, livet går vidare. Eller? Kom hem och möttes av en Singstarsugen Veronica. Och bangar jag? Svar nej. Sjöng i två timmar drygt. Fick ont i fötterna av någon sjuk anledning. Blev hembjudna till Isak för en spontanmiddag. Mycket trevligt och gott. Handling på Konsum. Blev återigen påmind om min totala brist på teknisk kompetens. Vad hände där? Och nu sitter jag här. Ska strax dra på mig något annat än mjukisbyxor och cykla hem till Karin. Får se vad kvällen bjuder på. Är lite kluven i denna fråga.

Okej. Harry hade premiär igår. Jag var inte där av olika anledningar. Men. På lördag 18.00 smäller det. Och jag är sååå laddad. Inte för att jag brukar vara något stort fan av filmerna, snarare tvärtom. MEN är det Harry, så är det. Antingen så får man en otroligt positiv överraskning och faktiskt tycker att filmen är bra, eller så blir det som vanligt och man kan lacka ur och klaga. Båda alternativen är ju ganska roliga faktiskt.

Samtidigt som det känns ganska jobbigt. Efter denna film är det bara en film kvar. När sista boken kom kunde man ändå tänka att det kommer fler filmer, även om det var jobbigt. Men nu då? Vad händer sedan?

Fotbollsgalan avklarad för i år. Zlatan vann det han skulle vinna. Fint. Mer behöver man väl inte säga?
Men herregud. Peter Jidhe. Varför måste han komma och trycka sig in i seriösa sammanhang?! Ge upp! Du bara förstör. Blir irriterad bara av att titta på killen.

Dock måste jag säga att skämtet med Martin Hansson var förjävla kul. Bra gjort där.