Allt flyter
Idag mina vänner har jag, som människa, möjligtvis lite som fisk, testat på vattengympa. Eller ett Aquapass, som det heter på lite finare språk. Var lite nervös imorse. Det kändes inte alls rätt. Funderade på att vända mig om och somna om. Men det hade inneburit en spärrning av kortet och en avgift på 50 kr. Så nej. Jag gav mig iväg. Kom fram i god tid. Hade förväntat mig att få köra passet tillsammans med Umeås veteranelit. Jag körde passet tillsammans med Umeås veteranelit. Dock så var det faktiskt 4 till där som jag skulle tippa var strax under/strax över 30. Kände i alla fall att gruppen var komplett när Arne 70+ gled in i sina svarta speedos och ropade ut ett God Morgon. Passet inleddes även med Jimmy Jansson och Godmorgon världen. Det kändes tryckt.
"Nä, du. Världen vore en bättre plats utan dig."
"tryck på gilla om du inte vill förlora mig år 2011!
och se vilka som verkligen vill ha dig kvar ♥"
Ibland, men bara ibland, fascineras jag över denna planet som någon fick för sig att placera mig på.
Spasmer in my arms.
Var och tränade Punch out idag. Visste att jag inte led av några större svårigheter gällande för mycket muskler i mina armar. Men att det var såhär hemskt hade jag ingen aning om. Herregud. De är helkonstiga! Kul att se att träningen ger något. Mindre kul att uppleva träningsvärken imorgon.
Inte bra.
Blip.se lades ju som sagt ner vid årsskiftet. När jag fick nys om denna nerläggning bestämde jag mig för att jag ta mig fan ska ha klarat Out of control en gång till. Jag kämpade. Jag kämpade lite till. Men det räckte aldrig hela vägen fram. Nu kommer jag alltså att behöva dö som tjejen som spelade BITCH men bara klarade Out of control en endaste gång.
Det känns ganska surt.
Det känns ganska surt.
I am keeping it.
Sa ju att mitt nyårslöfte var att testa alla pass som utförs i grupp på IKSU innan detta år är slut. Har inlett bra med tre stycken pass. Gympa 3, Bodybalance och Gympa 2.
Igår kväll var det bara jag som hade bokat in mig på Gympa 2. Blev lite lätt rädd. Begav mig till IKSU imorse och gick till salen. Blev lite mer rädd. Ingen annan stod och väntade utanför. Inne vankade en äldre man runt. Det kom en till tjej. Jag blev lugn och fann situationen väldigt komisk istället. När klockan var 11.00 och passet skulle börja var vi tre stycken närvarande plus en instruktör. Jag fann situationen ännu roligare och kunde knappt hålla mig för skratt. Till slut blev vi dock en ganska stabil grupp på cirka 12 personer. Och jag måste säga att det var ett trevligt träningspass att inleda denna lördag med.
Igår kväll var det bara jag som hade bokat in mig på Gympa 2. Blev lite lätt rädd. Begav mig till IKSU imorse och gick till salen. Blev lite mer rädd. Ingen annan stod och väntade utanför. Inne vankade en äldre man runt. Det kom en till tjej. Jag blev lugn och fann situationen väldigt komisk istället. När klockan var 11.00 och passet skulle börja var vi tre stycken närvarande plus en instruktör. Jag fann situationen ännu roligare och kunde knappt hålla mig för skratt. Till slut blev vi dock en ganska stabil grupp på cirka 12 personer. Och jag måste säga att det var ett trevligt träningspass att inleda denna lördag med.
Vart är världen på väg?
Ny funktion på Facebook. Nu räcker det tydligen inte med att man ska få veta vad alla tänker och gör hela tiden. Nu ska man veta vart alla befinner sig också! Herregud. Hoppas verkligen inte att någon är vän med någon som har fått för sig att stalka en...
Ibland skriver jag om texter till sjumilakliv och hittar bilder till.
Jag ska ner på stan,
och vara där hela dan.
Jag ska hitta en man,
och visa han allt som jag kan.
Vi ska ligga i sängen,
och skapa ett liv.
Jag ska ligga med någon, som inte har HIV.
Går in i en affär,
och vad finner man där?
En bra kanditat jag kan ligga med,
jag ska hem till honom och ligga sked.
Jag kommer inte hem ikväll,
om jag får bestämma allt själv.
Jag ska ta det lätt,
och få till det på alla sätt.
Jag ska få ett långt hårt skjut,
innan denna natten är slut.
(paus mellan refräng och vers.)
Jag ska byta kön,
och få högre lön.
Ta en chefsposition,
och tjäna en miljon.
Sätta på sekreterarn och göra det hårt.
Alla andra får sköta det som verkar svårt.
JAG KOMMER INTE HEM IKVÄLL!
(Alltså refräng igen, men tror inte jag behöver visa bilderna en gång till.)
Fast egentligen borde jag plugga...
Ibland sitter jag och läser igenom mina gamla inlägg i denna blogg och skrattar lite för mig själv.
Om det får dig att må bättre så.
Igår när jag skulle sova kom jag på ett till livsprojekt som jag har åtagit. Hade glömt bort/förträngt det under en tid. Men så såg jag den ligga där. Bibeln som jag fick på min konfirmation. Var väl 2-3 år sedan nu som jag fick för mig att jag skulle plöja igenom hela boken. Från sida till sida. Rad för rad. Det hela började när det närmade sig jul och jag kom att tänka på när man var liten och satt med tända ljus i klassrummet och fröken läste om när Jesusbarnet blev fött. En mycket trevlig historia. En annan kanske hade kunnat låta det vara så. Men jag fick självklart för mig att jag var tvungen att kolla upp hur det egentligen står i den riktiga bibeln. Så tänker man lite längre. Ja, varför inte läsa hela Bibeln när man ändå är igång? Och jag satte igång. Jag har kommit fram till Job. Har läst ungefär en fjärdedel. Som sagt, ett livsprojekt.
Kom också att tänka på en annan sak gällande de där ljusen man fick ha med sig. Jag kommer ihåg att jag alltid fick ta med mig ett värmeljus och peta ner i en sådan där glasbehållare. Alla andra satt där med sina roliga ljus i alla olika färger och former. Och där satt jag med mitt värmeljus. Brukade trösta mig med att Malin O också hade likadant som jag. Sedan kom den dagen då jag fick välja mitt egna ljus som jag fick ta med mig. Jag valde ett mörkblått lite tjockare ljus. Dock kommer jag inte ihåg känslan. Kändes det bättre än med värmeljuset? Blev jag en roligare och bättre människa tack vare det mörkblåa ljuset? Förmodligen inte.
Kom också att tänka på en annan sak gällande de där ljusen man fick ha med sig. Jag kommer ihåg att jag alltid fick ta med mig ett värmeljus och peta ner i en sådan där glasbehållare. Alla andra satt där med sina roliga ljus i alla olika färger och former. Och där satt jag med mitt värmeljus. Brukade trösta mig med att Malin O också hade likadant som jag. Sedan kom den dagen då jag fick välja mitt egna ljus som jag fick ta med mig. Jag valde ett mörkblått lite tjockare ljus. Dock kommer jag inte ihåg känslan. Kändes det bättre än med värmeljuset? Blev jag en roligare och bättre människa tack vare det mörkblåa ljuset? Förmodligen inte.
Off
Ursäkta min otroliga brist på uppdatering. Men jag har fått för mig en sak igen. Bestämde mig för att skriva bildtexter till alla Londonbilder, och eftersom jag bestämde tillsammans(?) med de andra tjejerna att EXAKT alla bilder ska upp, så är det som sagt en hel jävla hög med bilder. Ibland älskar jag denna intensiva sida av mig själv att allt ska göras till 100%. Ibland kan jag tycka att den är ganska irriterande och lite ansträngande. Framför allt tar det upp förjävla mycket tid.
Kan ju i alla fall berätta vad mitt nyårslöfte är. Innan detta året är slut ska jag ha testat alla olika sorters pass som IKSU sport har i sitt utbud. Ja, det är allt ifrån vattengympa till Pilates. Detta kan bli kul.
Kan ju i alla fall berätta vad mitt nyårslöfte är. Innan detta året är slut ska jag ha testat alla olika sorters pass som IKSU sport har i sitt utbud. Ja, det är allt ifrån vattengympa till Pilates. Detta kan bli kul.
Tillbaka
Tillbaka i lugnet. Tillbaka i Umeå. Tillbaka i mitt hem. Nej, Kenneth jag har ej lagt ner, utan jag har varit ute på vift! Först Stockolm. Haft mysdag med Ida i staden. Umgåtts med Fancy och Micke plus Storebror Carlsson. Firat jul med familjen. Shopping/middag/deep talk med Fancy, Ida, Frida, Miccan och Kira. Träffat Angie. London med J.K, Kira, Madde och Eylen.
Varit ett par förjävla intensiva, men roliga dagar. Dock är det otroligt skönt att vara hemma igen. Ja, nu är faktiskt Umeå mitt hem. Det känns rätt så.
Varit ett par förjävla intensiva, men roliga dagar. Dock är det otroligt skönt att vara hemma igen. Ja, nu är faktiskt Umeå mitt hem. Det känns rätt så.
Tekniskt missfoster
Jag glömde min laddare i Umeå. Laddaren till mobilen. Inte bra. Jag letar upp ett par gamla mobiler. Sitter och svär i en halvtimme för att man inte får upp baksidan på dem. Inte heller får man bort batteriet och simkortet. Till slut lyckades jag med min gamla 3310. Snilleblixten kommer då fram.
Jag: Fan, vad är pinkoden?
Johan: Har du glömt den?
Jag: Ja, det var ju fan 7 år sedan jag hade den här mobilen. Hur ska jag komma ihåg?!
Johan: Suck. Pinkoden tillhör simkortet. INTE mobilen.
Jag: Jaha... ja. nu funkade det.
Japp. Ja. Tekniken kanske inte är en av mina talanger. Tur att man har andra.
Förövrigt har ju 3310 roligaste spelen ever. Vadå Angry birds?
Har dessutom Fame Factory som bakgrund. Mycket fint.
Stockholm i mitt hjärta, drömmarnas stad det är du?
Har varit i Stockholm nu i cirka 24 timmar. Det känns skönt att vara här, samtidigt som det är ganska jobbigt. Denna stad ger en en viss känsla av irritation. Människor och saker runt omkring blir lite mer jobbiga, och en själv blir lite mer viktig. När man går ut till exempel skulle man ju kunna tänka "hoppas jag träffar någon gammal bekant som man kan prata med." Men nä, istället tänker man: "fan hoppas att jag inte träffar någon jobbig jävel som jag måste stå och prata med och låtsas vara intresserad av vad den har att säga." Man kommer till pendeltågsstationen och självklart är tågjäveln försenad. Tåget kommer, men 9/10 av dörrarna är trasiga så man får ta en Usain Bolt löpning för att ens hinna med det försenade tåget. När man kommer på möts man av en halvfull vagn. Det finns lediga platser, men att tränga sig förbi två människor för att komma åt fönsterplatsen känns väldigt jobbigt. Man överväger att stå i 20 minuter istället för att ta konflikten, men det slutar med att man sätter sig brevid en alkoholiserad man i 50-års åldern som har en ölburk i handen och luktar ganska konstigt. Efter att ha andats genom munnen i 20 minuter kommer man fram till centralen, och då har ytterligare en dörr gått sönder, så man får ta en Usain Bolt löpning igen för att ta sig av tåget.
Fast egentligen är det ju ganska skönt att vara här. Där man är berättigad till att ha dessa känslor. Där man får klaga på allt och alla.
Fast egentligen är det ju ganska skönt att vara här. Där man är berättigad till att ha dessa känslor. Där man får klaga på allt och alla.
Dancing on my own
Är ensam nu. Mina sisters har lämnat mig en efter en och idag var det Demets tur. Hur ska man då utnyttja denna frihet? Man kan till exempel sjunga med i låtar hur högt man vill och dansa lite halvfult till. Visserligen gör jag ju det i vanliga fall också.. Men ja, inte superkul att vara själv. Dock lämnar jag ju också la Norrland imorgon och beger mig till huvudstaden. Det känns faktiskt riktigt bra, även om jag kommer att sakna detta faktiskt. Det här snöiga helvetet är ju också mitt hem nu. Men ja, jag kommer ju tillbaka fortare än man kan ana.
Nu skall jag fokusera stenhårt på mina blivande stuvade makaroner!
Nu skall jag fokusera stenhårt på mina blivande stuvade makaroner!
Äntligen fredag och helg.
Tycker det är ganska spännande hur en människa som är så himla organiserad och kontrollerad samtidigt kan vara helt jävla väck ibland, och leva i en helt annan värld. Var lite stressad imorse, visste inte vart salen var som vi skulle ha föreläsningen på så jag ville komma fram till skolan i tid. Och det gjorde jag. Men när jag skulle låsa cykeln fick jag den där känslan av att något inte stämde. Nycklarna? Jag försökte lugna mig själv genom att tänka att de säkert ligger i någon ficka. Svar nej. Kanske i ryggsäcken? Jag stoppar ner handen i ytterfacket och möts av något kladdigt. Shampoflaskan som jag köpte igår hade läckt, så allt var shamponerat och fint. Så nu luktar skiten inte bara ananas, utan Wellas shampo också. Fint. Jag frågade Demet om hon kunde gå ut och titta vid cykelstället. Inga nycklar. På lunchen går (eftersom låste ju cykeln) jag hemåt för att se om jag tappat dem på vägen. När jag nästan är hemma ber jag en snabb bön till Jesus, Gud och Moses. Snälla gör så att de ligger vid cykelstället ändå. Jag kommer dit. Det har snöat. Jag petar med foten i snön. Och ser något mörkt sticka upp. Mina nycklar! Tack, tack, tack. Bara att vandra tillbaka till skolan och släntra in en kvart försent på föreläsningen. Men det gjorde inget. När man sedan ska cykla hem har framdäcket fryst fast, och vägrar rulla. Jättefint. Men det löste sig med en hjälpande hand. Och nu sitter jag här. Tänker inte gå ut något mer idag.
Trygghet
Truppen inför januariturnén är släppt för världen. Och visst känner man en viss trygghetskänsla när man ser Anders Svenssons namn där i listan?
Men Gud, tack. Då vet jag.
Suzanne Rogers som spelar Maggie i Days, har gett ut sitt superrecept på citronrutor! Hon brukar bjuda hela skådespelarensembeln på detta såhär i juletid. Det är säkert något som de njuter av otroligt. Och det känns som att nu när jag innehar detta recept är jag en mer hel person. Jag kanske ställer mig och bakar i jul? Bjuder mina vänner?
Eller så kanske jag inte gör det.
Eller så kanske jag inte gör det.
Ibland gör jag saker utan att tänka.
Bestämde mig idag för att vara lite dangerous. Varför inte testa på ett Aerobic Dance pass? Det låter ju kul, tänkte jag. Var självkart medveten om att det kunde gå åt helvete. Jag bokade mitt pass och och tänkte leta upp mitt IKSUkort. Men jag hittade det inte. Ingenstans. Jaha sedär, tänkte jag. Jag kom på att det var Demet som hade mitt kort, och försökte få tag på henne men förgäves. Bestämde mig för att åka upp till IKSU och förklara läget och försöka avboka. Var väl lika bra, någon där uppe hade väl insett att detta pass inte var gjort för mig. Men vem möter inte jag på vägen? Jo, Demet. Jag fick mitt kort och kunde cykla vidare mot mitt träningspass. Någon där uppe hade kanske ändrat sig? Kanske var jag redo för detta pass? Eller så ville någon driva med mig lite mer. Och ja, så blev det. Herregud. Hängde fan inte med på någonting. Jag hoppade och snurrade mig igenom passet. Inte ett rätt. Synd. Det hade kunnat vara kul.
"Där högg du i sten"
Astrid Lindgren. Hur bra var inte denna människa? Så cool. Hennes böcker/filmer/låtar är ju de mest klockrena som finns. Såg "Bröderna Lejonhjärta" igår. Vilken känsla. Ja, det är ju inte Astrids fel att Katla ser ut som, ja, en pappersbit. Men annars! Musiken får ju en fortfarande att bli rädd.
Hoppas de visar lite Astrid-filmer nu under julveckorna! Är sugen på lite Pippi och Ronja. Lite Saltkråkan också kanske?
Hoppas de visar lite Astrid-filmer nu under julveckorna! Är sugen på lite Pippi och Ronja. Lite Saltkråkan också kanske?
Ida Sofie Johansson
Själv brukar jag föredra Lillefot. Grattis på födelsedagen, min älskade vän! Nu är vi typ lika gamla ett par månader, innan jag återigen sticker ifrån dig. Du får glädjas med att du är cirka 13 cm längre.
Ha det super nu i ditt hemland. Så ses vi om två veckor.
Älskar dig.
