Malin

Ska snart ge mig ut i snöstormen för att bege mig till universitet. Semanrium om aggression står på schemat. Känns som att det passar ganska bra just nu.
Karin och jag bestämde oss igår för att idag cykla ner till Strömpilen och handla på ICA Maxi. Man vaknar upp idag och halva fönsteret är täckt av snö. Snöstorm. Vi tänkte om och tog bussen. Allt går super med handladet. Inga större problem, vilket förvånar oss. Jag känner att jag kanske har plockat på mig lite för mycket, men att det ändå kommer att gå. Vi kommer med bussen och jag vi kommer till Ålidhem Centrum. Då börjar det. Håller först på att fastna i bussdörren. Får ur mig ett mesigt :"nej,nej, nej." Så när man kommer av bussen börjar jag vandra iväg åt fel håll. Går cirka 10 meter och så tittar jag upp från marken och slås av tanken: "Vart fan är jag? Bor jag här?" Kändes som någon släppt ner mig mitt i ingenstans. Jag vänder mig om och märker att det var åt de hållet jag bodde. Så var det bara till att vandra förbi bussen igen. Börjar såklart asgarva. Kände mig så dum. Och sedan var det som att all energi tog slut. Är 500 meter hem till mig från stationen. En väg som tar max 5 minuter. Det tog mig 25. Jag var tvungen att stanna var tionde meter. Gjorde så fucking jävla ont i armarna. Ville bara lägga mig ner i fosterställning och gråta. Kom till slut in genom dörren. Lagade mig pyttipanna. Fan vad äckligt det var. Varför köpte jag det för? Jag gillar ju inte ens pyttipanna? Usch. Men mjölkchokladen var god i alla fall.

Ska man satsa 100 kr på att jag kommer ramla på med cykeln nu då? Känns som att det är en sådan dag.