Oj.Oj.Oj.
Måste bara säga att samarbetet mellan Hellner, Södergren och Olsson, var bland det vackraste jag någonsin sett. Per Elofssons tårar efter loppet säger väl det mesta.
Oh, tycker förövrigt också att mössorna de har på sig är förjävla fina! Vill också ha en sådan. Mönstret finns på Aftonbladets hemsida. Kanske ska ge sig på att försöka sticka en?
OS
Trodde först inte att jag skulle vara så intresserad av OS. Är mer ett fan av sommar OS, dock verkar detta spel tendera i att bli väldigt intresant. Två OS-guld redan. Kalla och Ferry. Mycket bra måste jag säga.
Men det är inte bara den idrottsliga biten som har varit intressant att titta på:
- Adrian Schultheiss uttalade sig väldigt vågat då han sa att han blivit lite småsur, då han knappt hade fått några affisher under konståknings-EM. Usch, jag vill inte ens tänka tanken hur det kan kännas att vara lite småsur!
- Yvettes otroligt falska garv efter Staffan Eklunds glädje över att de var många journalister som ville höra om skidskyttet. Nä, Yvette. Nästa gång du ska skratta får det vara med lite känsla.
- André Popps kan vara väldigt rolig ibland: " Det spelar nog ingen roll hur mycket han än viftar med den där gula flaggan, dimman kommer ändå inte att försvinna." Skönt att man inte var den enda som inte förstod varför de envisades att stå i puckelpistbacken och vifta.
- Men den roligaste av alla måste ändå vara Staffan Eklund. Staffan blir efter Ferrys guld intervjuad av en journalist:
- Du ser ändå väldigt lugn ut, Staffan.
- Ja, jag har så mycket annat i huvudet just nu.
Lite dålig bild kanske, men man ser pennan. Hahahaa.
En speciell dag...
DET ÄR KIRAS FÖDELSEDAG!
Den 20:de för att vara mer exakt.
GRATTIS!
(Oh, vad jag gillar de där ballongerna, så fina färger.)
Det var Gud som sa...
Jag fick ett presentkort på Intersport i julklapp som jag skulle köpa ett par längdskidor för. Jag var otroligt taggad. Sedan pga tidsbrist och lite problem med vallningen, så har det inte hänt så mycket mer med skidåkningen. Men idag tänkte syster och jag att nu tar vi tag i detta. Vi packar in oss i bilen och åker upp till Brantbrink. Efter lite problem får vi till slut på oss skidorna och jag tar trycker i min vänstra stav i snön för att komma i väg. Vad händer inte då? Jo, då viker sig stavfan! Jag har en jävla spricka genom hela skiten! Men vi ger inte upp, utan åker till Kungens Kurva för att lämna tillbaka skiten och få ett par nya. Men nä, då är varenda stav slut på stället! Huddinge och Skärholmen har samma problem. Vi går till Stadium, inga stavar där. Sportex. Inga stavar där. Gud ville inte att jag skulle få åka skidor.
Tur som det är så finns staden som har allt och lite till, möjligtvis färre människor som åker längskidor. Södertälje. Södertälje kan man alltid lita på. Jag fick ett par nya stavar, som visserligen kostade 100 kr mer än mina skitstavar, men det var det värt.
Tror dock att Vasaloppet får vänta lite. Om fem år kanske jag är i form för detta event. Måste slipa på tekniken en aning först kanske...
Like sand through the hourglas, so are the days of our lives.
Fakta nummer 2. Var bra att jag inte lämnade tillbaka mina vantar till HM eftersom de svarta återigen är ute på vift. Men jag tror att jag har turen med mig igen.
Fakta nummer 3. Lider av en förkylning av något slag som inte verkar ge sig. Inte hjälper det att man försöker ha helande nätter och att man till och med läser ett par rader i Bibeln innan man somnar. Nej, Han där uppe verkar ha någon lömsk plan enbart för mig. Precis som med Arn. Nja, hoppas vi inte delar samma öde. Orkar inte vara Tempelriddare och luffsa runt i öknen... kanske i framtiden.
R.I.P
Tänk att hon har varit med sedan avsnitt nummer 1. Det är...ja.. coolt. (?)
Hoppas du får det bra på andra sidan.
På tal om människor som har varit med länge i Days, så gjorde jag en upptäckt igår. John Clarke som spelade Mickey Horton (den riktiga Mickey, inte nya horny-oldie-Mickey) är Melinda Clarkes pappa. Tyckte jag var lite spännande.
När inte talets förmåga fungerar...
så får man använda sig av sitt skrivande istället. Jag kan inte prata riktigt ordentligt, min röst har åkt på semester och det vore fint om den kunde återvända inom en snar framtid. Helst nu. Även om jag låter bättre idag än igår, så är det inte okej. Försökte mig på att dricka te imorsen. Jag älskar vatten, det gör jag verkligen. Men varmt vatten som man petar ner någon jävla smak i, det fungerar inte! Fy fan vad äckligt. Så nej, något mer tedrickande kommer ej att förekomma här i alla fall.
Måste ge Hans Wiklund och Hannah Graaf beröm för deras otroligt fina insatser i Miljon Lotteriet. Herregud vad duktiga de är. Jag tycker det är fint att de delar på uppdraget att gå fram och tillbaka framför skärmen och viftar med armen på bokstäverna. Mycket fint. Intelligent program det där.
Intresseklubben antecknar...
Inte nog med det hackade min O.C skiva. Hoppas verkligen att den bara var dammig. Orkar inte med några sprickor här inte! Repor kanske det heter?
Fick inleda denna dag med ett gott skratt. Herregud. John Black var i sitt esse. Vilka moves den mannen har!
Du är roligast, nej du är roligast.
Det konstaterandet ska jag fira med lite maxiyatzy. Har en förlust och en vinst hittills idag. Hoppas på det bästa, får så svårt att sova annars.
Some will win, some will lose
Hm. Storm utanför fönstret. Betyder det att jag inte kommer att komma till arbetet? Förmodligen Ja.
Förbjudet att prata med chaufför under pågående körning...
Jag brukar vara ganska öppen när främlingar kommer fram och vill prata. Men inte kvart i 8 en söndagsmorgon, då jag egentligen hade behövt sova i ett antal timmar till. Just då bryr jag mig inte särskilt mycket om att vissa SL bussar efter ombyggnad nu inte har värme längre, att han ska ta med sina barn ut på isen för att åka skridskor eller var han brukade åka pulka när han var liten.
Han blev besviken över att han inte skulle få ha mitt sällskap till Huddinge sjukhus. Jag blev glad.
Lost and found
Nu är det ju så att jag har köpt ett par nya vantar. Undrar om HM accepterar att jag lämnar tillbaka dem nu när jag egentligen inte behöver dem längre?
Den som inte vågar fråga får inte heller något svar.
Detta var förövrigt mitt 300:e inlägg. Wow. Grattis.
I know what you´re thinking. I know why you´re sad.
Men jag måste ändå tycka synd om honom. Phillip. Nu pratar jag direkt till dig min vän. Det är inte ditt ben (eller brist på ben) som är problemet. Du skulle kunna ha världens bästa, snyggaste och sexigaste ben, men det skulle inte hjälpa. Belle vill ha Shawn på sin sida.
Jag hoppas budskapet gick fram och att Phillip kan göra något åt detta såhär fyra år efter i tiden. Så gör jag natt av denna dag.
"Ser du bollen, var då glad. Heja Sveriges bandylag!"
Morgan Alling ska också ha en eloge. Jag gillar faktiskt Morgan, även om han ibland är som en 10årig pojke som har två eller tre för många myror i brallan. Men ibland är han också väldigt rolig. Och Herr Lagerbäck ska vi ju inte tala om. Kanske ska satsa på en karriär som komiker istället? Parlamentet blir nog mer än glada över en sådan visit!
If you hear any noice, its just me and my boys
John is on fire
Marlena: Oh my God, you are really sick!
John: No, I feel pretty great.
Haha, Johns komiska sida fick mig att skratta till lite i dagens avsnitt.
It can only get better
Men det var inte Sims vs Amy Diamond jag skulle diskutera, även om det finns mycket angående detta att diskutera. Kom tidigare idag att tänka på mitt texthäfte till Amys första skiva "This is me" som blev kvar vid diskbänken i Turkiet. I sommar är det 5 år sedan den försvann. Tänk om den hittades av en städerska som blev lite nyfiken och letade upp Amy och blev värsta fanet? Då har Amy mig att tacka. Fint. Vilken grej.
Eller så slängde städerskan bara texthäftet som jag ibland faktiskt har saknat och allt var förgäves...?
Fulländad
Blivit gratulerad per telefon? [x]
Men något saknas! Ja! Självklart den sedvanliga ballongen i Malin Dalsmyrs blogg!
GRATTIS PÅ 20 ÅRS DAGEN ELIN!
Nu är din födelsedag fulländad.
Safest place to hide
Det känns faktiskt inte helt rätt att Beauregard Brady och Hope Williams Brady inte längre lever tillsammans som det perfekta par som de är. Brady och Fancy Face. Det är ju de man ser upp till. Det är de som är evigheten. Några som är oskildaktiga. Vi brukar ju säga att så länge som Brady och Fancy Face är tillsammans, kan inget stoppa oss heller. Så man blir ju lite orolig.
Men som människa lever jag med lite inside information, och jag vet att Brady och Fancy kommer att sammanfogas i framtiden. Så jag tvivlar inte. Inget kan komma emellan oss. Sedan tycker jag att det är jättebra att vi inte ägnar för mycket tid åt ett TV program.
When this whole world gets too crazy
And there's nowhere left to run
I know you give me sanctuary
You're the only truth I know
You're the road back home
Och Fancy, även om jag vet att det är en omöjlighet i princip, så känns det verkligen som en trygghet att du tänker hälsa på mig varje helg om jag flyttar. Jag har en känsla av att min vardag kommer kännas lite galen till en början och att jag kommer att känna mig lost. Men då vet jag att du finns där.
You're my safest place to hide.
Ps.
Det fungerade. Inga problem. Universum är på min sida.
