"Ser du bollen, var då glad. Heja Sveriges bandylag!"

Hur lång tid tar det att se klart en 2 och en halvtimmes svensk idrottsgala? Ungefär en vecka skulle jag säga. Skrev jag verkligen idrott nu? Vet inte hur mycket idrott det var... Ungefär 60% Peter Settman, 20% underhållning, 10% med visningar av publiken, 7% inzoomningar av Carolina Klüft och 3% idrott. Men ändå sitter man bänkad år efter år, och tycker det är lika fint. Det bästa är ju faktiskt inzoomningarna på de gamla avdankade idrottarna under de halvtaskiga scenframträdanden som sker, och de sitter i en helt annan värld och har inte lyssnat på en textrad. Men så när de upptäcker kameran så bjuder de på ett leende eller en applåd. Då blir man glad. Och tacktalen. Dessa underbara tacktal. Stjärnan detta år var ju absolut Staffan Eklund. Men nästa gång Staffan när du drar till med att säga "Skämt å sido", så kanske du ska ha dragit ett skämt först och så ska ju helst publiken ha skrattat... Dock kan jag förstå dig, att få publiken på idrottsgalan att skratta är ju inte det lättaste. Men följ då Sarah Sjöströms exempel och skratta dig igenom talet själv. Funkar utmärkt, och då behöver man inte bekymra sig över någon pinsam tystnad.

Morgan Alling ska också ha en eloge. Jag gillar faktiskt Morgan, även om han ibland är som en 10årig pojke som har två eller tre för många myror i brallan. Men ibland är han också väldigt rolig. Och Herr Lagerbäck ska vi ju inte tala om. Kanske ska satsa på en karriär som komiker istället? Parlamentet blir nog mer än glada över en sådan visit!

Kommentarer
Postat av: Kenneth

(-: Jag visste att du hade det i dig! :-)



Personligen tyckte jag att Morgan "Zlatan" Alling hade det klart bästa tacktalet. Näst bäst var Sarah Sjöström.

2010-01-25 @ 19:46:29
URL: http://kennethharblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0