Malin

Hade en lång diskussion om Harry Potter med Ida igår och berättade om min besatthet för Felicia idag. Och då kom jag och tänka på det som Fancy frågade mig i somras; "Vad är det som gör att du läser om alla böcker varje sommar egentligen?" Jag har verkligen tänkt på det här. Och det går inte riktigt att förklara. Det är bara så genialt; hela världen de lever i, storyn, hur allt knyts ihop i 7:an, alla små detaljer som gör att man gråter, skrattar, blir arg, ledsen och lycklig. Och sedan efter strax över tio års kärlek, har man ju utvecklat en ganska så fin vänskap. Det är som att hälsa på en väldigt god vän varje sommar, som man har saknat hela året. Man har ju också utvecklats lite tillsammans med Harry. När man läste ettan, så var man nästan i Harrys ålder, och sedan kom böckerna i takt med att man själv blev ett år äldre ungefär. Man har fått växa tillsammans. Och nu kan man inte riktigt skiljas.

Det låter ju helt sjukt när man tänker på det. Att man är 20 år och blir lycklig som en sjuåring på julafton av ett par böcker. Men det är så det är. Och så får det vara. Sedan blir det ju inte sämre av att man har ett antal vänner, som är lika sjuka och besatta de.