Malin

Here we go again. En liten fundering angående kollektivtrafiken, eller snarare de som åker med kollektivtrafiken, närmre bestämt passagerarna som skall kliva av i Rönninge. Det tar fem minuter med pendeltåg mellan Tumba och Rönninge. Hur kommer det sig att folk börjar göra sig iordning för att kliva av när man bara har åkt halvvägs? Och nu menar jag inte att bara sätta på sig vantarna och slå ihop boken, nej, utan man går och ställer sig vid dörren. Jag som brukar leva med tanken att jag hinner kliva av tåget även om jag inte reser mig upp förrän tåget har stannat, rycks nu mer in i samma banor som resten av mina medpassagerare. Man är ju lite tävlingsinriktad av sig, och om man har chans att få gå av först så vill man väl det. Men varför har denna hysteri startat? Är alla tävlingsinriktade freaks i Rönninge? Har aldrig stött på samma syndrom någon annanstans! Intressant.

---

Lyssnar förövrigt på musik i lillebrors Superhörlurar. Ljudet är totalt fokuserat, rör sig inte en millimeter utanför luren. Det snurrar bara runt i huvudet. Har en känsla av att om jag skulle skruva upp volymen en aning för mycket, hade det blivit en Benjamin (alias Björn Gustafsson), och jag hade suttit här med näsblod.