Malin

Jag försöker bli bättre. Jag har försökt. I vissa anseenden har jag också bättrat mig. Men idag misslyckades jag totalt. Känns som man är tillbaka på ruta ett igen.

Idag skulle jag befinna mig i Gröndal klockan 10.00 (fråga mig inte varför, beror mest på min svagehet när det gäller att säga nej.) Det tar ungefär 30 minuter från Tullinge dit. Igår hade jag en lång diskussion med mig själv. När ska jag åka? Jag dividerade fram och tillbaka. Jag ville vara där minst en kvart innan, den där obligatoriska kvarten, skulle ju faktiskt gå 600 meter också. Om jag tog 56 tåget skulle jag vara där halv. Det kändes bra. Jag somnade nöjd med mitt beslut. Jag hade gott om tid även om tåget skulle vara försenat. Imorse fick jag kalla fötter och lämnade min plan. Traskade ner till tåget vid halv nio. 08.38 inkommer ett tåg. Tvärbanan behöver jag vänta i en minut på. En minut. Jag är i Gröndal 09.10. Åtta minuter senare är jag på plats på rätt adress. FYRTIO FUCKING minuter för tidigt. Varför kunde inte SL jävlats lite med mig, jag som behöver det? Jag som tidspessimist? Sedan kan jag ju inte heller stå för att jag kommer för tidigt och meddela att jag är där. Så jag börjar promenera. Fram och tillbaka. Vid tio i skickade jag ett sms och skrev "Jag börjar närma mig nu". La till "för tredje gången" i tanken.

När vederbörande kom fram två minuter över 10 sa han: "Bra att båda är i tid."
Jotack. Att vara i tid är mitt andranamn.