Malin

Kom hem igår efter en väldigt trevlig vecka på Irland med syster (som idag har sin 23:e födelsedag förövrigt).

Day 1. "Where the hell is our hotell?"

Den 8:e augusti begav vi oss till Arlanda på morgonen, och som vanligt var vi där alldeles för tidigt. Men så är det när man är en Dalsmyrare, verkar inte gå att göra ngt åt. Ju närmre Dublin vi kom, desstå mer nervös blev jag. Hur ska vi ta oss till vårt hotell? Tänk om vårt hotell inte finns? Kommer jag att förstå vad de säger? Det kändes som all den lilla engelska jag lyckats lära mig var som bortblåst. Men vi kom fram till flygplatsen och de första man möttes av var en skylt med Westlife då kändes det lite bättre, och efter många om och men frågade vi var vi skulle ta vägen. Och jag förstod. Mycket fint. Vi fick veta att vi bodde en bit utanför staden, och det kunde väl vara trevligt tänkte jag. Men när vi kom till Kylemore trodde jag ej att det kunde ligga något hotell där. Jag såg bara en massa bilaffärer. Men hotellet var där, och så var vi. Mat tänkte vi äta efter vi checkat in, och vi tyckte att Kylemore House såg trevligt ut. Det var det inte, det var rökigt och gubbar som stirrade på oss. Vi gick till McDonalds. Det var lika äckligt där som här. Så ni vet. Resterande tid denna dag ägnade vi åt grovplanering, vi skulle utnyttja våra nyinköpta Dublin Pass in i det sista.

Day 2. "Uggi é una bella giornata"

Ja, enligt vårt schema skulle vi inleda denna dag med att åka på floden Liffey. Men när vi väl kommit till Bachelors walk och jag tagit mod till mig att gå fram och beställa två biljetter får man svaret att det inte går några båtar den dagen. Nähe, tänkte vi. Och där var den planeringen körd. Vi begav oss vidare till Garden of rememberence och Writers museum. Writers museum var ungefär lika kul som det låter, och jag kommer ärligt talat inte ihåg ett skit av vad som sades i mina fina hörlurar. Men Liss-Carin hade varit nöjd, de pratade lite om de författare som hon försökte lära oss något om. Och om Liss-Carin hade varit nöjd, då är jag nöjd. Efter det gick vi för att äta mat i hopp om att det skulle vara godare än McDonalds. Det var det inte. Beställde in en kyckling sandwich, och kom fram till att den KUNDE ha varit god om kycklingen inte varit så torr och det hade varit något mer på. Dock spelade de förjävla bra musik, värsta hitlistan med Malin låtar!
Öl mina vänner är något jag inte gillar. På Irland dricker man öl. Man producerar öl. Man andas ölet som kallas Guiness. Vi besökte Guiness Storehouse där man fick veta hur ölet blev tillverkat, jag kan lite snällt meddela att det fan inte var godare efter det. Det positiva med det hela är väl att det nu är lättare att dricka ljus öl, om man jämför med Guinessen... Jag köpte dock ett Guinessglas. I detta kommer det antagligen bara drickas vatten. Vi hade efter detta mycket tid kvar på denna dag att utnyttja så vi begav oss till The Christ Church. Såg ut som andra stora kyrkor. Dock brukar man nog inte ha två människor som följer efter en. Men det hade vi. Det var våra blivande vänner Andreá och Luca från Italy. De kom efter en lång stund fram till oss och började prata. Vi tillbringade resten av kvällen tillsammans med dem på en irländsk pub med irländsk livemusik. Ytterst trevligt. Jag lärde mig lite italienska och har nu äntligen fått veta när man anväder den där typiska italienska handrörelsen som man ofta ser.

Det är mitt glas med Guiness som står där i mitten bland de tomma glasen.