Malin

Day 5. "I can see that you are from Sweden"

Denna dag utvidgade vi våra vyer och tog bussen rakt över landet till kuststaden Galway. Vi tänkte att vi hinner ju se ganska mycket av landet under bussfärden. Det gick la lite sådär med det, eftersom jag halvsov större delen av resan. Fanns inte så mycket att se egentligen, om man inte gillar hästar,kor, får och hagar vill säga. Väl framme i Galway ville vi ta oss till havet och satte först iväg åt fel håll, men efter ett tag kom vi rätt. Gick förbi floden som jag kallade The Bird Bay, har aldrig sett så många svanar på ett och samma ställe! Helt otroligt många! Jag spanade också förgäves efter valar, det var ju ändå Atlanten, tänkte jag. Fick en liten pratstund med en man från Galway. Han frågade oss i fall vi var från "The States", vilket jag tog som en komplimang eftersom jag cirka 10 minuter innan, när vi mötte honom första gången svarade lite dumt på en fråga. Han frågade "How are you" och artig som jag är svarade jag "Fine thanks and you?". Marie förklarade för mig att det inte var meningen att man skulle svara, utan det var ungefär samma som när man säger "What´s up?". Har aldrig fattat detta, varför ställer man en fråga som hälsningsfras om man inte vill ha något svar? Men i alla fall så svarade jag att "No, we are from Sweden.". "Well, I can see that you are from Sweden, but not her". Det berodde nog på mitt blonda hår. Denna man var också den andra som trodde att Oslo låg i Sverige. Herregud, har de inga geografilektioner i det där landet?

Sedan gick vi runt en stund i staden, jag köpte min fina irländska yllemössa! Mycket nöjd med denna. Efter en hel dag med havsluft var det dags att dra sig tillbaka till Dublin. Och nu, Kenneth, ska jag klaga på mat igen. Vi kom tillbaka ganska sent så det var inte många restauranger som var öppna. Jag vägrade äta på McDonalds igen, så jag gav förslaget på Supermac´s istället. Vad i helvete vad det för skit?! Chicken bitsen var äckliga. Pommesfritsen var äckliga. Ketchupen var äcklig. Och fantan innehöll för mycket kolsyra. Inte ett rätt!

Day 6. "Är det Gyllene Tider de spelar?"

Samma dag som vi kom hade fått tips om att vi skulle åka till Dundrum, strax utanför Dublin, där Irlands största shoppingcenter låg. Nja? Var la inget speciellt det där riktigt. Alla de affärer som fanns där kunde man hitta på behagligt avstånd ifrån varandra mitt inne i staden också. Dock åt jag den godaste brownien ever där! Herregud, vad god den var! Det var jättefint väder denna dag, så det kändes lite onödigt att vara inne i ett shoppingcenter, så vi åka tillbaka och la oss i St: Stephens Green Park istället. En väldigt fin park med en skön gräsmatta. På kvällen var det utgång som gällde. The Church var det lyckliga stället. Väldigt häftigt förövrigt, man hade gjort om en kyrka till restaurang/bar/nattklubb. Det kändes dock lite om att jag spottade på Gud när jag satt där i hans forna hus med min Baccardi Breezer. Men å andra sidan så drack ju Jesus också, så det kanske var okej. Musiken var även mäkta bra här, synd dock att ingen dansa... hade vart lite roligare då. Dock fanns det en ashet servitör där! Kan ju meddela att det inte fanns gott om sådana i detta land och då pratar jag inte bara om servitörer. Tror jag såg fem personer som såg riktigt bra ut under våra 8 dagar där.