Malin

När jag sprang de där 20 metrarna från bilen till din dörr förstod jag på riktigt. Jag förstod att vi faktiskt kanske inte skulle träffas på 6 månader. Då kom tårarna. Sedan när du kom till dörren och frågade vad det var för jävla mössa jag hade på mig och skrattade, då gick det över. Kramen. Den sista kramen. Då gick det inte längre. Det fanns inget stopp.

Vem kan segla för utan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin, utan att fäll tårar?

Jag kan segla för utan vind.
Jag kan ro utan åror.
Men ej skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar.

6 månader är en lång tid att vara borta från en människa man har blivit van med att träffa ett antal gånger i veckan. På de senaste tre åren har vi varit borta i från varandra i max ett par veckor i sträck.


Jag kommer att sakna er båda otroligt mycket. Men jag är här som vanligt när ni återvänder.