Malin

Äntligen! Det spelar ingen roll att jag försov mig eller att det var storm  ute när vi gick mot Tullingehallen. Det var våran dag. Det kändes i omklädningsrummet och framför allt vid ringen runt målet. Man kunde nästan känna laddningen. Sedan startade matchen, så som den brukar göra. Vi har bollen mest,  med de gör första målet. Men idag gjorde det inget. Idag var vi ett lag. Ett spelande lag. Vart har de lärt sig de under en natt?
Slutsignalen var underbar. Alla tjejor springer runt och kramas och är överlyckliga. Halva publiken står och hoppar. Och två tränare (och en tredje lite diskret) står och hoppar av glädje, som att vi precis vunnit VM-guld. Det är så det ska kännas när man vinner. Och då är det värt att ta den där förlusten ibland.