Malin -

Lite kläder, någon?

Ligger endast cirka 15 avsnitt efter i Days nu. Mycket bra. Har kommit fram till delen där Lucas och Carries sovrum har brunnit. De är nu hemkomna från sjukhuset. Men av någon anledning går Lucas fortfarande runt i sina sjukhuskläder. Han åkte iväg och träffade försäkringskillen Jerry i sjukhuskläder. Han kom tillbaka iklädd sjukhuskläder. Han hånglade med Carrie iklädd sjukhuskläder. Jag vet, Lucas att dina kläder är rökskadade och att du och Carrie skulle köpa nya coola kläder i Milano, så att ni skulle vara snyggast klädda in på bara underkläderna både i Milano och i Salem. Men säg mig, hade du tänkt och gå runt i de där kläderna tills du åker? Någon vänlig själ inom Salems gränser måste väl kunna låna ut ett par byxor och en tröja? Eller? Kanske inte.

E.J Wells är ju förövrigt Salems nya hunk (ber om ursäkt för detta Phillip).

Inget fel på denna man.

2010-06-30 @ 21:40:38 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Klockrenaste från helgen i Kopparberg

Hemma igen efter midsommarfirande i Kopparberg, och av någon anledning är jag helt slut. Vet inte varför riktigt. Är det pga solen som har stulit min energi? Beror det på för mycket boule och Uno spelande? Eller helt enkelt för att snarkningar och spontana monologer har förstört min sömn?

Natten mellan lördag och söndag bryts tystnaden utav Isabell C:
Issa: Nej, Nej, Nej, Nej!
Jag: Vad gör du?
Issa: Jag måste hämta frisbeen!
Jag: Det kan du göra imorgon. Lägg dig ner och sov nu.
Issa: Jaha, jag tyckte det var lite mörkt.

Under midsommaraftonmiddagen helt random:
Fredrik: Alla snubbar vill ju vara katt...

Pratmakarna lockar alltid fram klockrenheter.

1.Chesse ska testa hur spelet går till.
- Eh. Gamla cowboybyxor.
Alla ser ut som frågetecken och tänker på några koskinnsbyxor. Efter ett tag säger Lottie:
- Jeans?
- Ja, rätt.
- Du kunde ju bara ha sagt blåa byxor...

2. Under spelet. Vad äter inte Lottie till frukost?
Chesse: Det här brukar du, Lottie, äta till frukost.
Ett par ord senare.
Chesse: Det här brukar du, Lottie äta, till frukost.

3. Det har jag på huvudet på vintern i alla fall.
Micke: Det är något man har på huvudet på vintern.
Jag och Issa: Mössa? Keps?
Micke: Nära. Hm, vad finns uppe på ett berg?
Jag: Kal... Kalhuvud?!

4. Isabell hettar till när vi inte kan vår blues.
Issa: Något som man sjunger i fängelset. "Jag sitter här och sjunger en...?"
Jag: Sång? Hymn?
Issa: Neej! I fängelset förr sjöng man? " Jag sitter här och sjunger en...?
Micke: Ballad?
Jag nickas instämmande.
Jag: Rock?
Issa: Neej! Vadå rock och ballad?! I FÄNGELSET!
Jag: MEN JAG HAR ALDRIG SUTTIT I FÄNGELSE SÅ JAG VET VÄL INTE VAD DE SJUNGER!
Issa: MEN DETTA BORDE ALLA FATTA!
(Issa envisades med efter att hon hade sagt att det var mörkhyade som hade sjungit detta förr, något som Micke och jag missade).

5. Man kan ju sina Tv-program.
Issa: Eeeh.. Ja! BINGO...
Jag och Micke: LOTTO!

6. Ibland kan det vara svårt.
Fredrik plockar upp ett kort och lägger lika fort ner det.
- Jag kunde inga på den.

7. Den mest klockrena. Det kan ibland vara så enkelt.
Lottie: Åh, vad gjorde fången som rymde från fängelset?
Fredrik: Han gick?

2010-06-28 @ 18:29:50 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Love is in the air

Igår gifte sig vår käre kronprinsessa Viktoria med sin Herr Daniel Westling hertig av Västergötland (ska en "prins" in i det också?), kan inte säga att jag följde det, var ju ändå VM på TV. Men har i efterhand sett på Daniels tal. Och det mina vänner var vackert. Trots lite falskt garvande där i mitten och att han försökte skaka av Viktorias arm i slutet. Men det var kärlek. Mycket vackert.

2010-06-20 @ 20:19:25 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Comeback?

Kanske beror på den totala VM-fokusen? Jag vet inte. Men det kliar lite i fingrarna att knyta fotbollsskorna, sätta på sig de svettiga benskydden och springa ut på det gröna fältet och spela lite boll. Kanske blir en liten comeback i något skitlag uppe i Umeå? Chansen finns och den som lever får se.

2010-06-19 @ 19:39:38 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bree Tanners andra liv

Läste ut ovanstående bok idag. Hade inga större förväntingar på den, och från att ha varit lite förvirrande och konstig växte den och blev riktigt bra. Dock skapades lite frågetecken och man vill veta mer? Hur gick det för en viss person? Hur hade det blivi om Bree överlevt? Frågorna är många, men dock ej lika många som i Days. Skönt. Skulle bli för mycket saker att tänka på då.

Men framförallt är jag nu otroligt taggad inför Ecplise! Yey! Not many days left. Tre böcker kvar att läsa nu (räknar inte in The Bible, det är ett livsprojekt) tills jag ska börja mitt HP-marathon igen. Är grymt laddad inför att få hälsa på mina vänner igen. Lite Harry liksom. Aldrig fel.

Usch mår lite illa. Är det pannkakstårtan som har satt sina spår såhär ett par timmar senare?

2010-06-17 @ 22:55:31 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Drömjobbet

Samtalade precis med en mycket trevlig och sympatisk människa från SL:s hittegodsavdelning. Hon verkade verkligen älska sitt jobb.

- .....Mm, SLs:s hittegodsavdelning?
-Hej, mitt namn är Malin och jag tappade min mobil förra veckan den 9:e på buss 725. Den...
- Abonnemang eller kontantkort?
- Abonnemang.
- Jaha. Har man abonnemang så spårar vi ägaren.
- Så ni ringer mig alltså ifall ni får in den?
-Ja.
- Men okej, tack så mycket!
- Mm, tack själv.

Jag verkligen kände glädjen och värmen i hennes röst. Var en trevlig och givande pratstund.

2010-06-15 @ 14:28:04 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Ska jag cykla där?!"

Syster lurade med mig att cykla in till staden. Jag har absolut inga problem med att cykla. Men jag är en aning rädd för trafik. Så är det bara. Jag letade upp en hjälm innan vi gav oss av, det kändes tryggt. Men när vi cyklade in vid Skanstull och jag såg vart jag skulle cykla ut med min lilla cykel, kändes inte den där hjälmen särskilt betryggande. Min svenska sargade själ ville genast sätta på sig en skyddsdräkt av NASA-kvalitet. Men eftersom en sådan inte fanns i närheten fick jag kasta mig ut i korsningen. Sedan helt plötsligt var cykelvägen mitt emellan två bilfiler! Herregud. Hjärtattack på den!

Men jag får väl kalla det mission complete, eftersom jag sitter här tillsynes levande.

2010-06-13 @ 23:13:40 Permalink Malin D Kommentarer (2) Trackbacks ()

"You are no longer a part of this family"

Syster är hemma på besök och lillebror förstår ej riktigt varför.

"-Jag trodde inte att man skulle se dig igen".

Bara ett konstaterande. Varför ska man komma på besök när man äntligen har lämnat barndomshemmet?

2010-06-13 @ 23:01:52 Permalink Malin D Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tshabalala, Tshabalala. HeyHeyHey...Nej

Nu är VM igång ordentligt. Hela dagen har egentligen använts som uppladdning och som vanligt har jag kollat in VM-94 filmen, trots att Sverige inte är på plats i South Africa. Och då hade man ju tänkt att det skulle bli ett fint och lugnt VM, där man för en gångs skull kunna vidga sin vy lite och inte bara koncentrera sig på om Zlatans ljumskar håller och vilken (dålig?) klass som Mellbergs uppspel håller, som Bank uttryckte det. Men icke. Fam. Dalsmyr har tippat utgången även denna gång och när det är en tävling är man ju såklart på helspänn.
Jag hade tippat att Sydafrika skulle vinna idag med 1-0 mot Mexico. Det såg ju ut att gå åt helvete i inledningen när Sydafrika spelade som Tullinges herrlag, sm min bror uttryckte det. Men när Tshabalala gjorde 1-0 målet trodde jag att det skulle gå. Men icke.. Suck. Inga poäng efter första matchen.

Men som vanligt är jag opptimistisk. Min tippning äger, bortsett från två felsteg gällande Frankrike och Elfenbenskusten. Frankrike kom visserligen med nöd och näppe till VM med hjälp av en ganska rejäl hands. Men kommer de verkligen komma sist i grupp A efter lag som Mexico, Uruguay och Sydafrika? Kanske inte... Och Elfenbenskusten. Efter 12 timmars arbete igår hade jag inte en tanke på att Ivory Coast kunde betyda Elfenbenskusten. Jag trodde det var någon liten ö som låg någonstans i havet mellan de två amerikanska kontinenterna. Nu var ju så inte fallet. Och kommer Elfenbenskusten verkligen komma sist i sin grupp med lag som Brasilien, Portugal och Nordkorea? Det är ju egentligen inte helt omöjligt, men mina tippade siffror kanske drar iväg litegrann...

Ikväll är jag inte svensk och inte ens europé, nej i kväll är jag en av folket i Uruguay! Heja, heja!

2010-06-11 @ 18:50:36 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ödets ironi

Nu får jag lite användning av min lilla text som jag knåpade ihop förut:

"Vart har jag lagt min mobil?
Jag har ingen aning.
Vart har jag lagt min mobil?
Jag är ute på spaning.
Kom fram, du visar på dålig stil."
(Sjungs med samma melodi som i "Vart ska vi sova inatt")

Saken denna gång är att jag vet faktiskt vart mobilen troligen tog vägen. Den ville inte följa med mig av bussen i Salem, utan bestämde sig för att ligga kvar. När jag kommit av bussen och upptäckte att den var borta var det ju lite försent för att ingripa om man säger så. Och jag som alltid brukar kolla om jag har glömt kvar något. Så missar jag denna detalj en gång, och då går det åt helvete.
I Tumba har de inte fått in någon mobil. Utan jag får ett visitkort med SL:s kundtjänstnummer. Och vilken jävla kundtjänst! Jag börjar ringa vid typ 16.40. "Tack för att du väntar, du får prata med någon av oss så snart som möjligt." När jag äntligen kopplas vidare tutar det upptaget. Tack för den, så vara det bara att göra om proceduren. Kvart över 5 får jag ett meddelande om att kundtjänsten stängde klockan 17. Men gud vad bra. Så var det bara att anmäla mobilen försvunnen hos polisen så att jag sedan kunde ringa Comviq och spärra skiten ordentligt. Tyvärr så tappade jag mobilen i Botkyrka/Salem. Bara genom att nämna det så säger väl det vilka oddsen är att jag kommer få se min kära mobil igen. Visserligen hade jag väl planer på att inskaffa en ny, men jag hade väl gärna gjort detta på egna villkor...

Det som får mig att garva åt skiten är att när jag kommer till Salem så får jag veta att jag inte alls skulle arbeta idag. De hade glömt att meddela mig denna lilla detalj bara. Så jag hade egentligen inte behövt lämna hemmets trygghet överhuvudtaget och då hade jag haft min mobil. Underbart. Jättebra. Tack för den.

2010-06-09 @ 19:58:22 Permalink Malin D Kommentarer (1) Trackbacks ()

Trouble is a friend

Och hur glad blev jag på en skala mellan 1-10 när jag fick höra att jag skulle agera idrottslärare imorgon? Humöret sjönk direkt. Tack och lov handlade de bara om två lektioner. Har lust att bara släppa ut dem i skogen och säga att jag har gömt en nål. Leta efter den ni.

Men folk kanske är på bättre humör imorgon? Snälla.

2010-06-09 @ 14:11:18 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fundering. Igen.

Känns som att många av mina funderingar och utlägg handlar om Days, men så får det bli och jag har kommit på en ny sak att diskutera. Vanliga serier brukar ju i början ha en liten snabbrepris och visa vad som har hänt, så att man ska hänga med. Men Days har valt att göra på ett helt annat sätt. De tar samma scener som i avsnittet/avsnitten innan och gör om dem litegrann, byter om någon replik, gör lite nya moves. Hur tänker de? "Nä, men grabbar, den där jävla scenen blev ju inte så bra. Skitsamma, vi kör på den och gör en ny till nästa avsnitt, också skiter Phillip i att slå sig på bröstet och drar ett skämt med Shawn istället." För jag tvivlar på att de tar om scener, de kör nog på hur det än blir. Visserligen kanske man förstår dem. Varje avsnitt handlar ju om samma sak i en 2 veckors intervall, så det kanske skulle bli än mer tjatigt ifall man skulle ha en "Previously on Days of our lives"... Åh, annars skulle John Black säga den repliken väldigt bra!

2010-06-07 @ 21:36:55 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Tandkräm från Colgate?"

Har stått i tre timmar idag och delat ut tandkräm från Colgate, den nya som tar bort ilningar i tänderna direkt. Var ganska roligt i början, men sedan rann det väl ut litegrann, efter ungefär 2000 prover.Men människor är ju förjävla sköna. Vissa blir överlyckliga och vill ha till hela familjen, vissa undviker totalt (varför, det är ju gratis?!), en del går fem meter innan de inser att "jag använder ju tandkräm dagligen, kanske ska vända tillbaka och ta en?" också de skönaste som ska stanna och prata också. Fick veta att en tant i typ 80-års åldern tyckte att han som är med i reklamen var sååååå snygg. Jag har förövrigt aldrig sett reklamen, men jag hängde på. Och då blev hon glad. Och om tanten är glad, då är jag glad.

2010-06-07 @ 21:28:57 Permalink Malin D Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ovisshet?

Nej, det är ingenting för mig. Jag var tvungen att kolla. Belle, jag vet nu vem som är vår vän med den svarta handsken. Nu blev du allt nyfiken, va?

2010-06-04 @ 22:12:20 Permalink Malin D Kommentarer (1) Trackbacks ()

"Nej, men jag är inte bitter"

Kraschade bilen, akut behov
Frugan kraschade bilen och är nu i akutbehov av en bil. Är intresserad att köpa allt från årsmodell 1995 uppåt, oavsett bilmärke, bensin eller diesel spelar ingen roll. Hör av dig så löser vi upp en smidig och snabb affär. H/Markus.

(Från Botkyrka/salem tidningen)

Det är bra att man inte hänger ut folk tycker jag. När man liksom låter en olycka ske och inte ser tillbaka och tänker så mycket på vem som gjorde vad. Blir så mycket bättre för husfriden då.

2010-06-02 @ 14:35:06 Permalink Malin D Kommentarer (2) Trackbacks ()