Malin

Mycket på en gång nu.

Men på den senaste tiden har jag åkt mycket mer buss än vanligt, och på något sätt har jag ett flertal gånger lyckats hamna på platser där alla röda stoppknappar i min närhet inte fungerar. Det är ju tråkigt eftersom det är de som meddelar chauffören att jag vill kliva av på nästa station. Men det är inte själva problemet med knapparna som jag har funderat på, utan på mina medpassagerares reaktioner när de ser att jag försöker trycka på knapparna och inget händer. Istället för att trycka på sina egna knappar, för att hjälpa mig, tittar de på mig och mina tafatta försök med en min som säger:" Kommer hon att hitta en knapp som fungerar?".

Varför trycker de inte på sina egna knappar? Det är ju knappast så att jag bara trycker frenetiskt för att jag tycker att det är kul, jag vill ju faktiskt kliva av. Är det så jobbigt att hjälpa en annan människa?

På grund av detta lilla problem sitter jag nu på helspänn hela bussresan eftersom jag inte vet om jag kommer att komma av eller inte utan att behöva ställa till med en scen och skrika på busschauffören att stanna. Så nästa gång du ser ngn med samma problem (om det drabbar ngn annan än mig), var snäll och hjälp denna stackars människa!

Har hunnit med lite andra saker i helgen, har inte bara läst, eftersom jag inte inledde läsningen förrän klockan 18.00 igår kväll.

Hade mitt första arbetspass i lördags. Det gick riktigt bra, över förväntan. Känns som att jag kan överleva ett par månader faktiskt, även om jag har en tendens att tröttna på saker. Dock ska jag tillbaka till arbetsförmedlingen imorgon ändå. Om jag skulle fortsätta vara inskriven var det behövligt, så jag antar att det är bra. Det kostar ju inget, bara att jag missar Days och att jag inte gillar att vara där. Känns så konstigt. Men aja. Sedan väntas några timmars arbete.

Igår var jag med på en DM match. Missade ju de två andra i lördags, som vi vann. Kändes lite konstigt att komma in efter att det hade gått så bra i lördags. Hade varit typiskt mig att gå in och förstöra allt och typ göra självmål. Men det skedde ej, faktum är att det var väldigt länge sedan som det var så otroligt roligt att spela och vi vann säkert. Nu väntas en 8delsfinal mot Vendelsö tror jag att det var. Ser fram emot säsongen nu. Verkligen.

Dock ser jag inte fram emot testerna ikväl. Känns inte som att jag är bättre på något sen i våras, och jag pallar inte misslyckas. Får väl plocka fram vampyren i mig. =)

Får väl tacka Anita för den lärdomen att kunna läsa snabbt (som om jag inte kunde det innan). Men detta tog priset. Jag kunde inte slita mig från "När jag hör din röst". Oh my God. Den var inte lika bra som "Om jag kunde drömma", men jag var Bella. Snacka om att hänga med i alla svängar.

Lovade visserligen halvt Sis att hon skulle få boken idag. Men vet inte om hon tog mig på allvar. Nu får hon den i alla fall. Inte bara jag som är besatt.

Som att jag inte funderar över nog med saker, nu måste jag tänka på fortsättningen också. Kanske får vänta 20 minuter i alla fall innan jag tar tag i "Ljudet av ditt hjärta".

Såg en dokumentär om skärmflygning i Frankrike. Man kunde tydligen tävla i det. Såg ju ut att vara något härligare att göra det i bergen än över en äng. Kanske ska satsa på det där ordentligt sedan? Lära mig att flyga själv?

Jag är ute ur min arbetslöshet. Jag behöver inte säga att jag är arbetslös längre. Inte heller mellan två jobb. Ångesten som jag har haft de senaste månaderna är borta. Eller ja, nu har jag ju en ny sak att ha ångest över. Men det får jag väl klara av. Herregud.

Tack. Det finns någon där ute som vill hjälpa mig. Kanske inte hade behövt låta mig vänta så länge, men okej. Jag behöver inte gå tillbaka till arbetsförmedlingen heller! Yeeey!

---

Men det är ändå lite blandande känslor. Jag kommer att arbeta på lördagar mellan 10-15. Vilket innebär att innebandyn kommer att bli lidande. Man kan inte få allt. Men det känns lite sådär faktiskt. Kommer jag att få spela med A-truppen om jag bara kan spela de sena matcherna och de få som är på söndagarna? Är väldigt tveksam. Får prata med coacherna imorgon.

Träna kommer jag att kunna i alla fall. Något positivt. Men det kommer knappast bli samma sak...

---

En till positiv sak är att min mobilräkning inte var dyr! Yey!

Fack. Jag är nervös. Sjukt nervös. Bara för att man slutar skolan och ska ut i vuxenlivet verkar inte denna lilla mekanism vilja ge sig.

Men jag får koppla på den lilla charm jag har så kanske det går bra. Snälla säg att det går bra.

---

Måste låna de resterande Twilightböckerna av E snart. Börjar få någon sjuk abstinens. Vem behöver knark?

Vad händer med mitt immunförsvar? Jag som brukar vara som en mur, har nu drabbats av min andra förkylning inom loppet av två månader. Kanske beror på min totala oaktivitet som människa? Kanske att jag har någon mystisk sjukdom som bryter ner mitt immunförsvar? Eller kanske helt enkelt att jag och min träningsnarkomana kropp gick och träna i onsdags trots smärtor i halsen? Men det har ju aldrig varit ett problem förut.

Vet inte om jag ska hänka till Bodaborg imorgon. Mår mkt bättre idag, men vill vara helt fit for fight på måndag, då kanske mitt liv i misär ändras.

Får la göra en lista på för och nackdelar.
+ Får umgås en hel dag med laget.
+ Kanske vinner.
+ Får äta god buffé
+ Själva upplevelsen är gratis.

- Kanske blir sjukare?
- Kanske förlorar?
- Blir av med 100 kr.

Får göra en överläggning.

Kom hem från en trevlig eftermiddag tillsammans med Frida och Elin plus lite Bio. Var glad trots en resa på 45 minuter i min ensamhet. Så kommer jag innanför dörren och det slår mig att imorgon börjar Johan i skolan. Alla andra jobbar. Jag kommer inte att ha någonstans att vara när de har gått och lagt sig! TV och dator kan jag ju glömma, eftersom det antingen kommer störa J eller mama och papa. Jag kan inte ens ligga i min säng och läsa, eftersom då störs M. Kommer jag att få spendera mina kvällar som arbetslös inne på toaletten?

Inte kul. Nej, får söka ett par till jobb imorgon.

Är hemma från en intensiv vecka i Prag. Har varit jävligt kul, men också lite...konstigt?
Men i alla fall tog FBI Tullinge Black bronsmedalj, så äntligen har jag fått en medalj från innebandyn! Tog 10 år, men det var det värt. Haha.

Nu har jag tränat klart för denna helg. Skulle kunna säga för resten av mitt liv, men blir ju inte riktigt så med tanke på att jag har fem träningar innan Prag.

Igår spelade jag iaf innebandy för första gången på typ 2 månader, var grymt kul och jag var grymt värdelös till en början. haha. Men det tog sig till slut. Efter det skulle jag och Ida bege oss ut till Lida för att äntligen få åka vår ring! Dock så samarbetade ju som vanligt inte busstiderna, men cykel finns ju. Ida lånade min cykel och jag tog min brors. Bra att den var inställd på en växel som ingen människa kunde ta sig fram på och när jag försökte växla hoppade kedjan. Kul tänkte jag. jag har fan aldrig lagat en hoppad kedja, inte Ida heller. Men med lite petande där så gick det till slut. Dock var växel fortfarande lite omänsklig, men jag vågade inte växla ngt mer, så jag fick kämpa på. Vi hann stöta på en älg också där i skogen. Vet ej vem som var mest rädd, älgen eller vi.

K blev nog glad för att se oss i alla fall, och hans föräldrar fick garva lite åt mitt sista vägval då vi kom från en minimal stig i skogen. Men att åka den där ringen var grymt kul! Herregud! Har nog aldrig skrattat och skrikit så mkt. Och jag som hade bestämt mig för att hålla mig kvar. Det gick ju som det gick. Men bara för att du var en sugpropp, Ida! Har lite misshandlade armar nu och en stel nacke, men det var det fan värt. Vi var kvar där i ungefär två timmar och åkte runt i båten och kollade när fransmannen och tysken gjorde sina grejer. Hemvägen var så grymt jobbig. hade ont överallt och skakade, men det gick till slut.

Ja, och idag skulle Sis och jag ut på vår cykelutflykt. Ja, cyklat har vi gjort i alla fall. I 4 timmar i sträck cyklade vi omkring. Vår plan var att komma till Taxinge slott, men vi fattade inte vart vi skulle cykla, så jag föreslog att vi bara skulle cykla någonstans. Men till slut såg vi ändå en buss som skulle till Taxinge, så vi tänkte att vi kunde följa hållplatserna. Vi var fan halvvägs till strängnäs innan vi fattade att vi kanske skulle vända tillbaka.

Nu har jag skavsår där man inte vill ha skavsår.