Zlatan har ett finger med i allt
Totalt älskar hur Sportbladets journalister kan vända och vrida på allt för att få till en bra(?) rubrik. Dagens personliga favorit: Fick starta - efter Zlatans försvarstal.
Ola Toivonen fick tidigare i veckan kritik för att han är alltför bortskämd och inte utnyttjar sin potential. Sedan går Zlatan in och försvarar Ola och säger att han är tillräckligt bra för att ha en startposition i PSV:s startelva. Och vips, så får Toivonen starta i Europa League. Måste ju helt ha med Zlatans uttalande att göra. Vad skulle det annars kunna vara?
Vid vägens slut.
Vaknar upp och möts av ett SMS från min bästaste vän. Hon har länkat till Kristian Gidlunds blogg och skriver Sitter och bölar på tåget.
Att använda ord för att beskriva svåra saker var Kristians grej.
Jag får nöja mig med att skriva: Tack för att Du delade din berättelse med oss.
Ta dom jävlarna
Martin Stenmarcks underbara låt "Ta dom jävlarna" spelades ur min Iphone då musiken stoppades av att telefonen ringde. Dolt nummer. Jag brukar inte svara när Dolt nummer ringer, det brukar aldrig vara något trevligt. Men det kan ju faktiskt vara något spännande också, så jag svarade. Det var inte mer spännande än att samtalet var från en något bitter dam på Radiotjänst. Jag bestämde mig när jag flyttade in här att i fall, eller snarare när, Radiotjänst får tag på mig ska jag betala den där avgiften. Om tio dagar kommer räkningen. Om tio dagar är jag ett antal hundralappar fattigare. Fan, vad jag ska titta på SVT nu bara för att kompensera upp det där.
Ta dom jävlarna... Fick något av en ny innebörd?
När sömnen försvinner
Här sitter jag i min lägenhet i Umeå som för närvarande är fylld av oset från plättstekning. Mår inte helt 100 heller. Min kropp klarade inte av två bussresor med Ybuss under loppet av fyra dagar. Mitt immunförsvar behöver sömn för att fungera, så är det helt enkelt.
Blir alltså ingen träning idag, vilket känns tråkigt. Hade sett fram emot den. Och att krama världens finaste Marina som fyller 25 år idag. Får spara den kramen till onsdag istället.
Ärlighet varar längst.
Min älskade vän Anna har en mer avslappnad stil när det kommer till att bemöta Pärmfolket:
"- vill ni hjälpa till att rädda liv?
- nej."
När mrs. Beckham sätter standarden
"Mina barn har normala barnkalas med hoppborg och ansiktsmålning."
Får nog lägga in en protest mot mina föräldrar som tydligen inte gett mig en normal barndom med normala barnkalas.
Jajamen.
Tillbaka i Umeå efter en bra vecka i Umeå och ett par ännu bättre dagar i Stockholm nästan. Blir glad när jag får träffa mina fina vänner.
Helgen spenderades med laget - träningsläger. Kan summeras med träningsvärk. Mina lår mådde inte bra och mår inte helt OK idag heller.
Kan konstatera att jag saknar att göra danser och showa till musik. När jag var liten var det vardag. Kanske borde göra detta mer ofta?
Har idag tvättat. Fick torktumlaren att fungera en gång. En gång räcker ej. Min lägenhet ser återigen ut som ett place för kläder som behöver torka. Men jag tänker inte ge upp. Jobbar vidare!
"Do you still love me?"
Oh yes, we do.
You just have to love it.
"Kate sees "til´ death do us apart" as an alternative for getting a divorce."
-Victor Kiriakis
Man måste dö några gånger innan man kan leva
Var på förhandsvisningen av ovanstående film igår. Och vilken film sedan! Replikerna satt där de skulle, musiken satt där den skulle, det var helt perfekt. Att man kan få in så mycket bra i en film som är strax under två timmar lång är otroligt bra jobbat.
Håkan Hellström kan ha skrivit några av svensk musikhistorias bästa låtar. Kommer vara en ära att föra vidare detta till kommande generationer.
Kristian Gidlund.
Gick min vanliga runda ut på Ön och över Tegsbron. Idag hade jag med mig Kristian Gidlund i öronen och efter att ha lyssnat på detta är det svårt att föreställa sig hur den promenadrutten kan bli densamma. Det går inte att lyssna på Kristian utan att börja att tänka på döden eller livet. Massa tankar som pendlar mellan "Tack för att det inte är jag. Gör jag det yttersta för att leva det liv jag vill? Vet de som jag älskar om att jag älskar dem? Tänk om det vore jag? Varför finns det människor som inte kan tacka för att det inte är jag?" Och så vidare...
En tanke som jag verkligen fastnade vid var när Kristian pratade om att han kunde uppskatta att det var just här i Sverige som han blivit sjuk. Han har fått vara en del av gemenskapen, trots utanförskapet som sjukdomen för med sig. En chans att leva lite längre. Men han berättade också om ett Sverige som är under förändring, där allt handlar om pengar och vilka som ska ha rätten att leva och bo i detta land.
Alla människor borde lyssna på Kristians Sommar i P1 och om inte det ger en vink till vad man bör rösta på, och framför allt vad man inte bör rösta på, i det kommande valet 2014 känns det som att inget kan göra det.
I fall den dagen skulle komma då jag skulle hamna i samma situation som Kristian, vet i alla fall jag att jag också skulle vilja ha rätten att vara en del av gemenskapen, trots utanförskapet som sjukdomen för med sig. En chans att leva lite längre.
Tack Kristian för din ärlighet.
Har du inte lyssnat på Kristian, gör det.
När det tekniska missfostret för en stund blir besegrat
Har haft en ganska värdelös vecka rent teknikmässigt. I måndags fick jag inte torktumlaren att fungera. Ingenting blev torrt, så för 24 timmar fick min lägenhet agera torkställning. Hela lägenheten.
I onsdags köpte jag ett rengörningsmedel till köket. Medlet befann sig i en sådan där sprayflaska. Jag älskar verkligen att spraya ner köket med sådant där medel och se hur rent det blir. Men jag fick inte upp flaskan. Jag kunde inte för allt i världen förstå hur fan man fick medlet att komma ut från flaskan. Jag vred och vred, men inget hände. Till slut fick jag ge upp.
Senare samma kväll fick jag för mig att jag ville byta ringsignal på Iphonen. Drömmen var att ha temat från Fotbolls VM i Italien 1990, låten som även används i den absolut bästa sportkrönika som någonsin gjorts; VM-94 krönikan. Jag spelade in låten som ett röstmemo och började söka på internet hur man skulle kunna få den som ringsignal. Möts av kommentarer "det där fixas på ett kick, inga svårigheter". Nähe, tänkte jag. Det låter ju givande. Ca två timmar senare hade åstadkommit en sak - nerladdning av Itunes på datorn. Jag fick ge upp.
Igår peppade Isabell mig att jag skulle börja titta på Pretty Little Liars. Jag hade en gratismånad på Netflix att utnyttja, så jag tänkte, varför inte? Jag äger även en ny HDMI-sladd så jag ska kunna se saker från datorn på TV:n. Jag kopplar in sladden och möts av ett rosa sken. Hela jävla TV-skärmen är rosa. Jag blev så trött. Skulle ingenting fungera? Jag satte mig återigen och började söka på internet.(Det finns verkligen inte något problem som inte har diskuterats någonstans på internet). Efter en himla massa klickande lyckades jag! Skärmen blev densamma som på datorn och jag lyckades även få över ljudet till TV:n. Glädjen var total.
Kan ju för övrigt tillägga att PLL verkar vara en förjävla bra serie. Dessutom har jag nu lyckats få upp sprayflaskan.
Ibland säger en bild (eller två) mer än tusen ord.
Juni 2013.
Augusti 2008.
Evighet.
Bollen är i rullning
Sveriges första EM-match är spelad. Danmark stod för motståndet och slutresultatet blev 1-1. Två missade straffar från svenskarnas sida. Damen på bilden ovan stod för en av dem. Kanske fick hon något i ögat vid tillslaget, likt på bilden ovan? Någon bra straff var det då inte. Dock var ju Asslanis värre. Måste ju kunna göras bättre! "Hur svårt kan det vara, det är väl bara att sätta dit bolljäveln?" Ja, Asslani, så tänkte vi också.
Men 1-1 är också ett resultat och 1 poäng. Hammarström i målet bjöd ju på en förjävla fin räddning i alla fall.
Vi kör vidare!
I´m not scared of dying, I just don´t want to.
Om 10 dagar ska jag se denna man live i Göteborg. Frågor på hur taggad jag är?
When you said what you wanna say
And you know the way you wanna play
You´ll be so high you´ll be flying.
